Riksarkivets eftersökningsavgift var olaglig

En person begärde att få ta del av ett antal bouppteckningar hos Riksarkivet. Myndigheten tog ut en eftersökningsavgift på 225 kr för att lämna ut en av dessa buppteckningarna. Myndigheten tillämpade i en intern policy om att en eftersökningsavgift ska tas ut om den enskilde inte kan precisera sin begäran så att uppgiften kan tas fram med hjälp av ”en sökingång och ett uppslag i en arkivvolym”. Sökanden anmälde Riksarkivet till JO som kritiserade myndigheten för att den hade tagit ut en avgiften. Sökanden hade inte gett Riksarkivet något utredningsuppdrag som myndigheten hade rätt att ta betalt för utan han hade gjort en begäran med stöd av offentlighetsprincipen. Enligt JO framstod tillämpning av en eftersökningsavgift som ett sätt att kringgå principen om att arbetskostnaden för att ta fram en allmän handling från arkivet inte får ingå i avgiftsunderlaget. Det gäller även om handlingen skannas in och lämnas ut i elektronisk form, enligt JO:

”Det kan dock enligt min mening inte komma i fråga att en myndighet tar betalt för arbetskostnaden för att ta fram en handling från arkivet om den skannar in handlingen och lämnar ut den elektroniskt. I stället ska samma princip gälla som vid utlämnade av en papperskopia av handlingen. 

JO kritiserade också utformningen av Riksarkivets webbformulär för beställningar av handlingar eftersom den sökande inte kunde skicka in formuläret utan att kryssa i att den godkänner en eftersökningsavgift.

JO uttalade också att det framstod som mycket tveksamt att Riksarkivet hade lagstöd för att ta ut en avgift om fyra kronor per kopia för utlämnande pappershandlingar.

Riksarkivet fick också kritik för att det inte lämnade någon överklagandehänvisning när det gällde beslutet om en eftersökningsavgift.

Spegelkopior var färdiga handlingar

En begäran om att ta del av spegelkopior av beslagtagna hårddiskar kunde inte ses som en begäran om en sammanställning av uppgifter. Polismyndigheten hade därför inte stöd för att avslå begäran med motiveringen att den inte kunde göras med rutinbetonade åtgärder. Det kom kammarrätten fram till i den här domen.

Underkände otydligt förbehåll

Villkoren i ett sekretessförbehåll som Finansinspektionen hade beslutet var otydliga och onödigt långtgående kom kammarrätten fram till i den här domen. Att uppgifterna bara fick nyttjas i relation till en viss rättstvist var svårtolkat, enligt kammarrätten, eftersom begreppet rättstvist kan betyda olika saker. Villkoren om att de utlämnande handlingarna inte fick kopieras och skulle förstöras vid en viss tidpunkt var allt för långtgående, enligt kammarrätten. Domstolen tyckte också att ett villkor om att handlingarna skulle förvaras ”under betryggande former” var allt för oklart.

Beslut om tillsyn av intagen var hemligt

En företrädare för Samhällsmagasinet Avsnitt vände sig till Kriminalvården och begärde ut ett beslut om tillsyn av en viss intagen. Myndigheten avslog med hänvisning till att handlingen innehöll uppgifter om personliga förhållanden och att den intagne eller någon anhörig kunde antas lida men av ett utlämnande.

Det finns ett undantag från sekretessen som gäller beslut av Kriminalvården. Men i det här fallet ansåg myndigheten att det som benämns som ett beslut om tillsyn i själva verket är ett internt arbetsdirektiv. Det vill säga en order till personalen att titta till en intagen med jämna mellanrum.

Sökanden överklagade men kammarrätten gick på Kriminalvårdens linje och avslog med bland annat följande motivering: ”Ställningstagandet rörande tillsyn får enligt kammarrättens mening ses som myndighetens dokumentation av en åtgärd som Kriminalvården vidtagit inom ramen för sitt uppdrag att säkerställa att den intagnes påföljd verkställs på ett säkert och humant sätt”. Det var alltså inte ett beslut utan så kallat faktiskt handlande, enligt kammarrätten.

Utredning om kränkning inte personalsocial verksamhet

Socialnämnden i Hofors hade inte stöd för att hemlighålla uppgifter i en faktaundersökning om kränkande särbehandling med stöd av den sekretess som gäller för personalsocial verksamhet. Det slog kammarrätten fast i den här domen. Undersökningen hade utförts av en organisationskonsult och en psykolog vid Previa. Syftet med undersökningen var att belysa om kränkande särbehandling hade förekommit på det sätt som hade anmälts. Undersökningen innehöll beskrivningar av olika händelser baserade på intervjuer med arbetstagare. Kammarrätten skickade tillbaka ärendet till socialnämnden för prövning av om uppgifterna var hemliga enligt någon annan sekretessregel.

Ljudupptagningar var minnesanteckningar

Inför ett politiskt beslut om ett kommunal grönområde ordnades möten mellan politikerna i byggnadsutskottet och närboende. Vid mötet gjordes ljudupptagningar som en av mötesdeltagarna senare begärde ut. Kommunen avslog begäran. Mötesdeltagaren överklagade till kammarrätten som fastställde kommunens avslagsbeslut. Domstolen konstaterade att ljudupptagningarna visserligen hörde till ett ärende som var avslutat men att de inte hade arkiverats. Syftet med upptagningarna var att de skulle användas som underlag för protokoll som sedan skulle tillföras ärendet. Det var protokollen som tillförde ärendet sakuppgifter, enligt kammarrätten. Ljudupptagningarna skulle däremot betraktas som minnesanteckningar.

Bemanningsföretags timpris var hemligt

En journalist fick veta hur mycket fem bemanningsföretag hade fakturerat Skaraborgs sjukhus under en viss period men inte hur många konsulttimmar som sjukhuset hade fått för pengarna. Journalisten överklagade men fick avslag i kammarrätten. ”Ett offentliggörande av antal timmar, såväl avseende varje leverantör för sig som sammanlagt, skulle ge information om leverantörernas prissättning och kunna utnyttjas av konkurrenter och även medföra svårigheter för leverantören vid förhandlingar med framtida kunder”, skrev kammarrätten.

Lista med ordningsvakter var offentlig

En journalist begärde ut namn och personnummer på samtliga ordningsvakter i Uppsala som hade förordnats av Polismyndigheten under ett drygt års tid. Polismyndigheten avslog och journalisten överklagade till kammarrätten som gav honom delvis rätt. Kammarrätten slog fast att ordningsvakternas namn var offentliga, om de inte hade skyddade personuppgifter. Domstolen hänvisade bland annat till att den som utövar offentlig makt som huvudregel inte ska kunna uppträda anonymt. Personnumren var däremot hemliga eftersom ordningsvakters personnummer skyddas av en starkare sekretess än vad som gäller för deras namn.

Ärende om bostadsanpassning var offentligt

Kammarrätten slog fast att en journalist hade rätt att få ut samtliga handlingar i ett ärende om bostadsanpassningsbidrag. Kammarrätten hänvisade till att den tillämpliga sekretessbestämmelsen har ett rakt skaderekvisit, vilket betyder att offentlighet är huvudregeln. Enligt förarbetena är sekretessen i den aktuella regeln begränsad till uppgifter av mycket känslig natur.