Handlingen innehåller hemliga uppgifter och kan inte lämnas ut!

Reglerna om sekretess i OSL innebär förbud att röja hemliga uppgifter (OSL 1:1 2 st). Uppgifter i allmänna handlingar kan alltså vara hemliga, vilket inte är det samma som att handlingarna i sig är hemliga. Om en handling innehåller hemliga uppgifter så ska myndigheten lämna ut en kopia av handlingen med de hemliga uppgifterna övertäckta (maskade). Ett annat alternativ är att myndigheten gör en avskrift av handlingen med undantag för de delar som är hemliga (se TF 2:12 1 st sista meningen och TF 2:13 1 st första meningen). Det här gäller oavsett om du har begärt att få ta del av handlingarna på plats eller få kopior skickade till dig.

Att det tar lång tid och kräver en stor arbetsinsats för en myndigheten att maska hemliga uppgifter i ett större material är inte ett giltigt skäl för myndigheten att vägra lämna ut de begärda handlingarna (RÅ 1979 Ab 6).

Om en handling består av text så är det oftast inget problem att skilja ut och maska de delar som är hemliga enligt OSL. Det kan vara svårare om handlingen till exempel består av ett fotografi. En förundersökning kan till exempel innehålla ett fotografi på den misstänktes ansikte. Om den misstänktes identitet omfattas av förundersökningssekretess så kan troligtvis ingen del av fotografiet lämnas ut.

En handling som består av text kan i vissa fall innehålla så många hemliga uppgifter att det som blir kvar efter maskning är totalt intetsägande. I sådana fall är myndigheten inte skyldig att lämna ut handlingen. I fallet RÅ 1989 ref. 111 konstaterade domstolen att en myndighet inte behövde lämna ut handlingar där all text var maskad med undantag för själva brevpapprets förtryckta uppgifter om myndighetens namn och adress.

12 reaktioner på ”Handlingen innehåller hemliga uppgifter och kan inte lämnas ut!”

  1. Jag har begärt ut en allmän handling. Fick myndighetsbeslut att den är under sekretess. Har överklagat till Kamarrätten.

    Men när jag vänder mej åter till myndigheten för att få diarienummret vägrar dom att ens ge mej referensen på handlingen/handlingarna.

    Kan detta verkligen vara korrekt?
    Om ja vore jag tacksam i vilket lagrum detta regleras.

    PS Jag har i överklagandet till Kammarrätten även begärt att få ta del vilket/vilka diarienummer som sekretessen omfattas utav DS

    1. Hej, det är extremt sällan det finns grund för att hemlighålla diarienummer. Men i det här fallet kom kammarrätten fram till att det var hemligt om ett visst ärende existerade hos myndigheten och då var det också hemligt om det fanns ett diarienummer.

      Mvh
      Per

  2. Två frågor kvarstår dock.

    Här kommer den första.

    Om man begär ut ett orimligt stort antal handlingar – till exempel 250.000 genom patienternas personnummer definierade patientjournaler – så måste det ju rimligen vara så att framställan är alltför vidlyftig för att kunna behandlas utan att det uppkommer en störning i arbetets behöriga gång vid arkivmyndigheten.

    Är inte redan 934 i och för sig väl definierade handlingar i mesta laget? Det hör dock till saken att de 934 handlingarna står uppställda tillsammans.

    Och om en begäran om utbekommande av dessa 934 handlingar inte är alltför vidlyftig så måste väl ändå gränsen gå någonstans, eller hur?

    Här kommer fråga nummer två.

    Om jag istället begär ut en enda av de 934 handlingarna och den som begärs utlämnad endast specificeras genom diarienumret så uppkommer ju problemet att eftersom begynnelsebokstaven i patientens efternamn inte är känd varken av sökanden eller arkivmyndigheten så måste arkivmyndigheten i värsta fall genomsöka samtliga 934 handlingar för att hitta handlingen med ett specifikt diarienummer.

    Frågan är om detta faller under vad som i RÅ 1979 Ab 6 kallas mera ”omfattande undersökning” eller om det skall anses falla under den normala och i det närmaste ovillkorliga* skyldigheten att ta fram väl definierade handlingar? Jag lutar åt det sistnämnda och detta gäller i all synnerhet eftersom handlingarna är uppställda i bokstavsordning och dessa bokstäver omfattas av sekretess.

    Dessutom så uppkommer ett annat problem. Antag att jag begär ut en enda, endast genom diarienumret definierad handling, och att arkivmyndigheten mot att ta fram handlingen anför att arkivmyndigheten, för att hitta handlingen, i värsta fall måste genomsöka 934 handlingar och att arkivmyndigheten anser att detta faller under vad som i RÅ 1979 Ab 6 kallas ”mera omfattande undersökning”. Skyldigheten att genomföra ”mera omfattande undersökning” är enligt RÅ 1979 Ab 6 begränsad om än inte obefintlig.

    Då inställer sig frågan om myndigheten enligt logikens lagar kan anföra mot en begäran om ett utfående av samtliga 934 handlingar att begäran är alltför vidlyftig.

    Summan av de två påståendena blir ju att jag inte kan få frågan huruvida en viss handling kan lämnas ut till mig prövad. Begär jag för många handlingar åt gången så är framställan för vidlyftig och begär jag en enda så måste en alltför mycket material sökas i genom i jakten på en viss handling.

    Och begär jag att efterforskningarna skall begränsas till en enda pärm så blir resultatet att uppgift om svaret på frågan huruvida en viss handling finns i en viss pärm i arkivet omfattas av sekretess eftersom ett jakande svar skulle röja begynnelsebokstaven i patientens efternamn och denna omfattas av sekretess och att därför begäran om utbekommande av svaret på frågan huruvida en viss handling med ett visst diarienummer kan hittas i en viss pärm omfattas av sekretess.

    Och kvarstår ju givetvis rätten att få frågan, huruvida en viss handling helt eller delvis kan lämnas ut, prövad. Denna rätt är helt ovillkorlig.

    *Enda undantaget är möjligen ett astronomiskt stort antal handlingar vid ett och samma tillfälle.

    1. Om din begäran är oprecis så är myndigheten inte skyldig att göra omfattande arkivundersökningar för att ta reda på om det över huvud taget finns en handling som motsvarar din begäran. Om du däremot tydligt kan precisera vilka handlingar det är du är ute efter så finns det inga begränsningar för hur många handlingar du har rätt att få ut. Se mer under rubriken ”Färdiga allmänna handlingar” här: http://www.allmanhandling.se/?p=4880

      /Per

      1. Jag tror du har delvis fel.

        Om man begär ut ett astronomiskt antal handlingar vid ett och samma tillfälle så har myndigheten rätt neka begäran. Är däremot begäran precis och inte absurt omfångsrik så kan myndigheten inte med lagens stöd neka att pröva begäran.

        1. Ok, men vilken lagregel eller vilket praxisavgörande stödjer du den slutsatsen på?

          Mvh
          Per Hagström

          1. Jag frågade ett pensionerat regeringsråd och han menade att myndigheter inte är skyldiga att pröva absurt omfångsrika framställningar även om de i och för sig skulle vara tillräckligt preciserade för att myndigheten skulle veta exakt vilka handlingar som avsågs.

            Jag skall fråga vidare och noggrant studera de argument som du framför mot detta

  3. Dessutom är det inte möjligt att begränsa begäran till att endast avse patienter med en viss begynnelsebokstav i efternamnet eftersom kammarrätten har fastslagit att begynnelsebokstaven i patienternas efternamn omfattas av sekretess.

    Dock om diarienumren inte omfattas av sekretess, vilket de ju knappast gör, så är saken klar. Det är inte meningslöst att lämna ut handlingarna om diarienumren framgår eftersom man med hjälp av diarienumren kan sluta sig till vilka handlingar som har förkommit och vilka som inte har förkommit.

  4. Ja, det har från början funnit 934 handlingar och att peka ut vilka jag menar är den enklaste sak i världen.

    Och det jag vill veta är vilka av de 934 handlingarna som finns kvar och vilka som har förkommit.

  5. Jag har ytterligare en fråga.

    Om man begär ut uppgifter ur ett stort antal handlingar antar jag att vid någon punkt myndigheten kan anföra att det skulle medföra en störning i arbetets behöriga gång vid myndigheten att ta fram de begärda uppgifterna även om i och för sig det inte finns några sekretessargument mot att lämna ut uppgifterna samt att de handlingar ur vilka uppgifter begärs utlämnade är så väl definierade att myndigheten utan svårighet kan identifiera dem.

    Hur avgör man mera exakt var den gränsen går?

    Jag har för avsikt att begära ut uppgift om svaret på frågan vilka av totalt sett ursprungligen 934 handlingar som har förkommit och vilka som fortfarande finns hos myndigheten. De 934 handlingarna är glasklart definierade och myndigheten har redan angett att de 934 handlingarna, som alla är från ett och samma år, finns i ett antal numrerade pärmar.

    Varjen enskild handling avser en viss patient och kammarrrätten har klart och tydligt sagt att begynnelsebokstaven i varje enskild patients efternamn omfattas av sekretess och inte kommer att lämnas ut.

    Därför kan jag inte avgränsa min begäran till att avse en specifik pärm då ju det skulle innebära att man skulle kunna knyta en viss begynnelsebokstav till ett visst diarienummer. Diarienumret sammanfaller i det här fallet inte med respektive patients personnummer, vilket är det vanliga vad gäller patientjournaler.

    Jag menar att det är relevant för frågan hur mycket arbete myndigheten skall anses behöva lägga ned för att kunna lämna ut uppgift om svaret på frågan huruvida varje enskild av de totalt 934 handlingarna som har förkommit.

    Som jag tolkar kammarrättens tidigare dom kan på sin höjd i varje enskilt fall diarienumret och ansvariga läkares namn inte omfattas av sekretess, men inte ens detta framgår tydligt.

    Om kammarrätten emellertid menar att diarienumret omfattas av sekretess menar jag att detta inte kan stämma. Ett diarienummer inom hälso- och sjukvården av vilket man inte ens kan sluta sig till ansvariga läkares anmn och ännu mindre patientens identitet kan ju inte rimligen omfattas av sekretess då det ju som bekant råder en stark huvudregel om att diarienummer inte omfattas av sekretess.

    Då kan man också fråga sig om det är meningsfullt att begära att kopior av handlingarna tillverkas under förutsättning att endast diarienumret inte omfattas av sekretess. Jag menar att man möjligen kan anse att det är rimligt att kopior tillverkas då det ju av respektive kopia framgår huruvida en specifik handling med ett specifikt diarienummer har förkommit eller inte och det är ju den frågan jag söker svar på.

    1. Hej! Precis som du skriver så finns det en begränsning för hur mycket jobb en myndigheten behöver lägga ner på att lämna ut uppgifter ur allmänna handlingar, se mer om detta här http://www.allmanhandling.se/?p=1661

      Myndighetens skyldighet att lämna ut själva handlingarna är inte begränsad på samma sätt. Jag måste kolla om jag har förstått din fråga rätt. Du vill begära ut 934 handlingar som du vet har funnits på myndigheten vid någon tidpunkt för att sedan räkna hur många handlingar du får ut och hur många som saknas?

      Om du kan precisera vilka handlingar det rör sig om så är myndigheten absolut skyldig att leta fram dem och låta dig ta del av dem på plats eller skicka kopior. Obs! Du har rätt att ta del av handlingarna på plats utan kostnad även om myndigheten måste framställa maskerade kopior av handlingarna på grund av sekretess, se här: http://www.allmanhandling.se/?p=3541

      Enligt praxis behöver en myndighet inte lämna ut helt blanka kopior, dvs. handlingar där alla uppgifter är hemliga, se RÅ 1989 ref. 111 här: http://www.allmanhandling.se/?p=4841

      Men det är inte säkert att RÅ 1989 ref. 111 är tillämpligt i ditt fall eftersom du kan ha nytta av i stort sett blanka sidor med tanke på att du i första hand är intresserad av att räkna antalet handlingar. Det här målet handlade om en närbesläktad fråga: http://www.allmanhandling.se/?p=6201

      /Per

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.