Allmän handling drivs av Panoptes Sweden AB, Sveriges ledande researchbolag. Våra övriga verksamheter är researchbolaget Acta Publica och Nyhetsbyrån Siren.
Region Västernorrland ville inte ut lämna ut journalanteckningar om en avliden kvinna till hennes son. Han hade nämligen spridit moderns journal ”till en vid krets” senast han fick ut den.
Sonen överklagade regionens avslag och skrev att han behövde journalanteckningarna som underlag för en anmälan om fel och försummelse i vården av hans mor.
Kammarrätten konstaterade att moderna hade utfärdat en generalfullmakt för sonen medan hon ännu var i livet, att han hade varit djupt involverad i hennes vård och tidigare hade tagit del av hennes journal. Mot den bakgrunden och med tanke på det uttalade syftet med begäran bedömde kammarrätten att handlingarna kunde lämnas ut utan det kränkte den avlidna moderns frid.
På möten vid LVM-hemmet Hornö diskuterades frågor som gällde de intagnas medicinering och hälsa, trots att inte bara sjukvårdspersonal var närvarande utan även personal från socialtjänstverksamheten.
I det här beslutet konstaterade JO att hälso- och sjukvård respektive socialtjänst är två olika verksamhetsgrenar inom Statens institutionsstyrelse, vilket att betyder att det gäller sekretess mellan dem. Därför var det fel att diskutera enskilda personers hälsotillstånd vid dessa möten.
Inspektionen för vård och omsorg, IVO, underkände en fullmakt som en mamma hade fått från sin son. Enligt fullmakten hade mamman rätt att ta del av sonens patientjournal. Men IVO trodde inte att sonen hade utfärdat en sådan fullmakt om han hade känt till vad som faktiskt stod i journalen. Mamman överklagade och kammarrätten gav henne rätt. Domstolen konstaterade att sonen hade gett henne uttryckligt tillstånd att ta del av journalen och att det inte fanns något som tydde på att fullmakten var ogiltig eller att sonen inte skulle kunna förfoga över sekretessen.
Anhöriga till en avliden person begärde ut obduktionsprotokollet men fick avslag från sjukvården som menade att den tekniska beskrivningen i protokollet inte ”…var till gagn för den dödes minne.” De anhöriga överklagade. Kammarrätten konstaterade först att en av de anhöriga inte hade begärt ut handlingen och därför inte kunde överklaga. Hennes överklagande avvisades. Domstolen prövade däremot överklagandet från den andra anhöriga och kom fram till att hon hade rätt att få ut delar av protokollet. Den anhöriga hade redan fått ta del av den avlidnes patientjournal och fått obduktionsresultatet redovisat för sig per telefon. Mot den bakgrunden kunde första sidan i protokollet lämnas ut samt namnen på den personal som hade utfört eller närvarat vid obduktionen som framgick på den fjärde sidan.
En kvinna hade skickat in en anmälan till Malmöhus läns landstings förtroendenämnd om vården av hennes mamma som hade dött i en hjärntumör. En journalist begärde ut anmälan och landstingets registrator lämnade ut den med undantag för uppgifter om patientens namn, personnummer (utom födelseåret) samt avsändarens namn och adress.
När dottern läste tidningsartikeln kände hon igen sin mors fall och förstod att artikeln byggde på hennes anmälan till landstinget. Hon JO-anmälde då landstinget för att anmälan inte hade avidentifierats före utlämnandet. I ett yttrande till JO skrev landstinget att en avidentifiering inte behöver göras så fullständig att inte ens anmälaren själv känner igen fallet. För anmälaren avslöjas ju inga uppgifter som inte redan är kända, menade landstinget. Men i det här fallet kunde det ifrågasättas om inte avidentifieringen borde ha omfattat ytterligare några uppgifter som för en redan delvis initierad person kunde bidra till identifiering, ansåg landstinget. JO delade den bedömningen och hänvisade till den starka sekretess som gäller inom sjukvården och som innebär att avidentifiering måste göras med stor försiktighet. Däremot var det inte fråga om brott mot tystnadsplikten, enligt JO.
En journalist begärde ut namnen på de läkare som tjänstgjorde vid kvinnokliniken vid Blekingesjukhuset under april – juni 2017. Landstinget avslog begäran, journalisten överklagade och fick rätt i kammarrätten. Namnuppgifter omfattas inte av den starkare sekretess som gäller för anställdas personuppgifter vid vissa myndigheter. Det fanns inte heller något som tydde på att ett utlämnande skulle leda till att läkarna utsattes för våld eller annat allvarligt men, enligt kammarrätten. De begärda namnuppgifterna skulle alltså lämnas ut till journalisten.
Anteckningar som fördes i ett enskilt ärende i Sahlgrenska universitetssjukhusets klagomålshanteringssystem, MedControl, var inte att anses som en sådan fortlöpande notering som avses i TF 2:10 2 st 1 p. Det bedömde kammarrätten i denna dom. Det aktuella ärendet var inte avslutat och anteckningarna var inte allmänna handlingar på någon annan grund heller, enligt kammarrätten.
JO utdelade allvarlig kritik mot två landsting för att ha röjt sekretessbelagda patientuppgifter genom att lämna ut dem till läkarsekreterare vid ett privat företag. De berörda landstingen anlitade företaget vid arbetstoppar när de egna läkarsekreterare hade svårt att hinna med journalföringen. Arbetet var upplagt så att de privata läkarsekreterare loggade in i landstingets journalsystem via en säker anslutning där de kunde lyssna på inlästa diktat från landstingets läkare och sedan skriva in uppgifterna i patienternas journaler. Uppgifterna lagrades därför aldrig utanför landstingens IT-system. JO konstaterade att de privata läkarsekreterarna visserligen hade en slags tystnadsplikt som följde av ett avtal med deras arbetsgivare samt de regler som styr personuppgiftsbehandling. Men det var inte tillräckligt eftersom uppgifterna var så integritetskänsliga att bara en straffsanktionerad tystnadsplikt kunde ge ett tillräckligt skydd för patienterna. Enligt JO fanns det inte heller några sekretessbrytande regler som gav landstinget rätt att lämna ut uppgifterna.
En journalist hade rätt att få ut fritextsvaren från en enkät som hade gått ut till Gävleborgs läns landstings personal. Det bestämde kammarrätten i den här domen. Landstinget hade inte ifrågasatt att fritextsvaren utgjorde en allmän handling men hade vägrat lämna ut dessa eftersom deltagarna i enkäten utlovats anonymitet. Kammarrätten konstaterade att fritextsvaren inte gick att koppla till enskilda personer och att det dessutom inte fanns någon tillämplig sekretessregel.
Kammarrätten slog fast att ett obduktionsprotokoll skulle lämnas ut till en advokat som företrädde en kvinna som levt i ett parförhållande med den döde mannen. Kammarrätten konstaterade att kvinnan var väl insatt i den döde mannens ”hälsotillstånd och problematik”. Uppgifterna i protokollet hade inte heller någon betydelse i kvinnans tvist med mannens släktingar om ersättning från mannens livförsäkring. Tvisten gällde huruvida kvinnan var sambo med mannen vid dödsfallet.