Allmän handling drivs av Panoptes Sweden AB, Sveriges ledande researchbolag. Våra övriga verksamheter är researchbolaget Acta Publica och Nyhetsbyrån Siren.
Ett par som hade genomgått en adoptionsutredning begärde ut intervjufrågorna som de hade fått under utredningen, sina svar samt utredarens kommentarer. Kommunen avslog begäran, bland annat med hänvisning till att modellen för den här typen av djupintervjuer omfattas av den sekretess som gäller för kunskapsprov och psykologiska prov. För att intervjun ska fungera behöver svaren vara spontana och om intervjufrågorna blir kända kommer intervjuförfarandet urholkas över tid, menade kommunen.
Paret överklagade men fick avslag även i kammarrätten. Domstolen delade kommunens bedömning i sekretessfrågan.
En person begärde ut mejl som hade skickats inom grundskolenämnden i Malmö och var kopplade till ett diskrimineringsärende som gällde henne själv. Nämnden avslog hennes begäran.
Hon överklagade till kammarrätten som upphävde nämndens beslut i vissa delar. Bland annat fanns det ett mejl som hon kunde ha rätt att få ut enligt reglerna om partsinsyn. Mejlet var visserligen myndighetsinternt, och alltså inte en allmän handling på den grunden att det hade blivit expedierat eller var inkommet. Det aktuella ärendet som mejlet var kopplat till var heller inte avslutat, däremot hade ´mejlet tillfört ärendet sakuppgifter. Sökanden hade alltså rätt att ta del av detta med de inskränkningar som kan följa av den begränsade sekretess som gäller för part.
Kammarrätten skickade tillbaka ärendet till nämnden.
En person överklagade ett sekretessbeslut från Polismyndigheten. När kammarrätten lånade in de aktuella handlingarna för att gör sin sekretessbedömning begärde personen ut dessa handlingar från kammarrätten. Domstolen avslog med hänvisning till att handlingarna inte kunde betraktas som inkomna till domstolen.
Personen överklagade till HFD. Frågan i målet var om personen skulle få ta del av handlingarna hos kammarrätten enligt den sekretessbrytande regel som gäller för parter i ett mål. Det tyckte inte HFD. Partsinsynen omfattar de handlingar som har tillförts det aktuella målet. Enligt HFD hade de handlingar som lånats in inte tillförts målet. Det motiverades så här:
”Om handlingar som ska sekretessprövas av domstol skulle anses vara tillförda målet skulle en överprövning av en myndighets beslut att inte lämna ut handlingar med stöd av offentlighetsprincipen i de flesta fall bli meningslös, eftersom klaganden enbart genom att överklaga beslutet skulle få en betydligt mer omfattande rätt till insyn med stöd av den sekretessbrytande bestämmelsen”, skrev HFD.
En intagen på en anstalt begärde ut övervakningsfilmen från en händelse som hade lett till att han rapporterats för våld eller hot mot tjänsteman. Kriminalvården avslog med hänvisning till den sekretess som skyddar uppgifter om säkerhets- och bevakningsåtgärder. Kriminalvården skrev bland annat att den som tar del av en sådan film kan räkna ut var inspelningsutrustningen är placerad och dra slutsatser om kvaliteten på inspelningen. Det är uppgifter som kan användas för bland annat sabotage, enligt Kriminalvården. Enligt myndigheten behövde den intagna inte heller ta del av filmen för att tillvarata sina intressen som part.
Den intagne överklagade men fick avslag även i kammarrätten.
Ett beslut i ett ärende om utlämnande av allmänna handlingar undanröjdes av kammarrätten för att det saknade en fullständig beslutsmotivering.
En förälder begärde ut övervakningsfilmer från en skola i Knivsta som bland annat visade när hans son slogs med en annan elev. Filmerna ingick i ett disciplinärende mot sonen.
Kommunen avslog begäran med hänvisning till den sekretess som gäller inom elevhälsan, annan elevstödjande verksamhet och i ärenden om tillrättaförande av elev.
När kammarrätten överprövade sekretessbesluten kom den fram till att filmerna kunde lämnas ut till föräldern med stöd av rätten till partsinsyn.
En person som hade nekats en tjänst inom polisen på grund av att han hade blivit underkänd vid säkerhetsprövningen begärde ut underlaget för underkännandet. Polisen avslog med hänvisning till underrättelse- och försvarssekretess. Personen överklagade men kammarrätten fastställde sekretessbeslutet.
En man begärde ut ett antal förundersökningar som gällde honom själv från polisen men fick avslag. Han överklagade till kammarrätten och skrev att han behövde handlingarna för att kunna motbevisa anklagelser som riktades mot honom i en vårdnadstvist. Kammarrätten ansåg att det var ett sådant beaktansvärt motiv som ger rätt till partsinsyn enligt OSL 10:3 trots att förundersökningarna där handlingarna ingick var avslutade.
Förundersökningssekretess till skydd för enskildas personliga och ekonomiska förhållanden (nuvarande OSL 35:1) gäller även i så kallade förutredningar. Det slog dåvarande Regeringsrätten fast i denna dom. Men den som är misstänkt i utredningen kan betraktas som part och därmed ha rätt till partsinsyn även när det gäller sekretessbelagt material. Rätten till partsinsyn kan i dessa fall inte grundas direkt på rättegångsbalken eller förvaltningslagen utan följer av allmänna rättsgrundsatser, enligt Regeringsrätten. Rätten till partsinsyn kan finnas kvar även efter det att förutredningen är avslutad om parten har ”beaktansvärda motiv” för insyn. Regeringsrätten konstaterade att den misstänkte i det aktuella fallet hade det eftersom han behövde det begärda materialet för att tillvarata sin rätt i en pågående civilrättslig process.
Kommunens motpart i en pågående rättsprocess hade inte rätt att få ut mejl som kommunen hade utväxlat med sitt juridiska ombud. Det slog HFD fast i denna dom. Ett rättegångsombud agerar inte självständigt utan företräder sin uppdragsgivare inför domstolen. Handlingar som utväxlas mellan ombud och uppdragsgivare blir därför inte allmänna handlingar, konstaterade HFD.
Motparten kunde inte heller få ut handlingarna med stöd av partsinsyn. HFD påpekade att förvaltningslagens bestämmelse om partsinsyn inte ger rätt för en enskild att ta del av handlingar hos en myndighet som avser en pågående rättsprocess i högre instans där myndigheten intar ställning som den enskildes motpart.