Reg 2302-11

Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen, IAF, ville att SCB skulle lägga till uppgifter om födelseland respektive föräldrars födelseland i en datafil som innehöll en lista över de personer som hade fått sin rätt till ersättning från a-kassan ifrågasatt av Arbetsförmedlingen. IAF ville på det här sättet undersöka om utländsk bakgrund var något som påverkade risken för att få sin ersättning ifrågasatt. SCB nekade med hänvisning till att uppgifterna inte skulle omfattas av sekretess hos IAF. Men regeringen upphävde beslutet eftersom granskningen ingick i IAF:s tillsynsuppdrag och den sekretess som gäller hos SCB därmed skulle överföras till IAF. Regeringen skickade tillbaka ärendet till SCB för att myndigheten skulle pröva om det fanns några andra skäl för sekretess.

Reg_2302_11

Region ansågs inte självständig i polisens nya organisation

En journalist begärde hos Polismyndigheten att få ta del av en handling som innehöll Polisregion Syds regionala lägesbild av sexuella ofredanden mot unga på offentliga platser. Regionen hade sammanställts lägesbilden på uppdrag av rikspolischefen och överlämnat den till nationella operativa avdelningen (NOA). Polisen avslog begäran. Journalisten överklagade men fick avslag även i kammarrätten. Domstolen hänvisade till att de tidigare myndighetsgränserna inom polisen upphävdes när polisen omorganiserades och de gamla länspolismyndigheterna försvann. Lägesbilden blev därför inte en allmän handling genom att den skickades från en polisregion till en central enhet inom samma myndighet. Handlingen var inte heller upprättad på någon annan grund, enligt kammarrätten, eftersom den tillhörde ett ärende som inte var avslutat.

KR_Sthlm_2470_16

RegR 6442-92, RegR 1039-93, RegR 1462-93, RegR 2919-93, RegR 3807-93 (RÅ 1993 not. 399 – 402)

En rad domar som alla gäller en person som var dömd för grov organiserad brottslighet och som gjort sig känd för att systematiskt kartlägga polisens verksamhet genom att begära ut uppgifter ur polisens verksamhetsplaner. Polismyndigheterna, och i ett fall länsstyrelsen, valde att sekretessbelägga en del av de begärda uppgifterna eftersom man trodde att personen skulle använda dem som underlag för planering av framtida allvarlig brottslighet. Kammarrätterna och Regeringsrätten delade myndigheternas bedömning och avslog personens överklaganden.

Fulltext:
RegR_6442_92_RA_1993_not_402

Notis:
RÅ 1993 not. 402 (saknas)

Fulltext:
RegR_1039_93_RA_1993_not_399

Notis:
RA_1993_not_399

Fulltext:
RegR_1462_93_RA_1993_not_401

Notis:
RA_1993_not_401

Fulltext:
RegR_2919_93_RA_1993_not_400

Notis:
RA_1993_not_400

Fulltext:
RegR_3807_93_RÅ 1993_not_472

Notis:RA_1993_not_472

Rektor underrättades när lärare begärde lönelistor

När en lärare begärde ut lönestatistik för anställda på en skola i Borlänge frågade tjänstemannen som tog emot förfrågan vad läraren hette och vad han skulle ha uppgifterna till. Tjänstemannen underrättade dessutom lärarens närmaste chef, en rektor, om att läraren gjort den aktuella begäran. Läraren JO-anmälde kommunens hantering och JO riktade kritik mot att tjänstemannen efterforskat lärarens identitet och syfte med begäran. JO ifrågasatte också det lämpliga i att tjänstemannen lämnat lärarens namn vidare till rektorn. Borlänge kommun fick också kritik för att kommunen dröjt för länge med att lämna ut den begärda statistiken.

JO_3761_14

Rektors mejl till kommundirektör inte allmänna

En person begärde hos Lunds kommun att få ut fyra mejl som skickats från en rektor vid en skola till kommundirektören på skolförvaltningen. Han ville också ha ut ett mejl som skickats från en tjänsteman på skolförvaltningen till bland annat denna rektor. Kommunen avslog på den grunden att mejlen skickats mellan kollegor på samma myndighet och därför inte blivit allmänna handlingar. Personen överklagade men kammarrätten fastställde avslagsbeslutet. Domstolen konstaterade att en rektor i vissa fall kan agera självständigt i förhållande till en skolförvaltning men att rektorn inte hade gjort det i detta fall. Mejlen var därför varken expedierade från rektorn eller inkomna till förvaltningen.

KR_Goteborg_4009_15

Returnerade ansökningar för att slippa lämna ut dem

Hamnstyrelsen i Göteborg lämnade bara ut namnen på 20 av de 36 sökande till tjänsten som hamndirektör. Övriga sexton hade nämligen bett om ”konfidentiell” behandling. Stadens journalister nöjde sig inte med det beskedet utan krävde att få del av samtliga ansökningshandlingar. Hamnstyrelsen kontaktade de sexton och frågade om de ändå kunde ge sitt medgivande till ett utlämnande. Tretton valde att i stället återkalla sina ansökningar och fick sina  ansökningshandlingar i retur, vilket innebar att dessa inte kunde lämnas ut till journalisterna. Fallet anmäldes till JO som var mycket kritiskt och menade att samtliga ansökningshandlingar borde ha lämnats ut omgående till pressen eftersom det rörde sig om allmänna handlingar som inte omfattades av någon sekretess. Att hindra ett utlämnande genom att skicka tillbaka handlingar till de sökande till tjänsten var, enligt JO, ett flagrant brott mot tryckfrihetsförordningen. JO var även kritisk till att en tjänsteman på hamnstyrelsen hade krävt att en av journalisterna skulle styrka att han vara svensk medborgare. Rena trakasserier, tyckte JO, eftersom tjänstemannen inte hade någon anledning att betvivla att journalisten var svensk och medborgarskap inte heller är något krav för att få ta del av allmänna handlingar.

JO_1971_s_348

Runristning i kyrka inte allmän handling

En person begärde att med stöd av TF få ta del av en runinskription nära taket i Linköpings domkyrka. Svenska kyrkan, Linköpings domkyrkopastorat, avslog begäran med hänvisning till att runinskriftens huvudsyfte är att förmedla ett ”rent estetiskt intryck” och att den därför faller utanför handlingsbegreppet i TF.  Sökanden överklagade beslutet. Kammarrätten fastställde Svenska kyrkans avslagsbeslut med följande motivering:

I målet är upplyst att runinskriften gjorts på en sten som använts vid byggandet av kyrkan. Enligt kammarrättens mening är det uppenbart att den saknar varje samband med Svenska kyrkans uppgifter som myndighet. Stenen med runinskriften kan därför inte betraktas som en handling i tryckfrihetsförordningens mening.

KR_Jonkoping_2955_17