Hur tänker tjänstemannen?

Det finns ingen anledning att lita på blint på myndigheters bedömningar och beslut i frågor om offentlighet och sekretess. Under åren 2010 – 2012 överprövade kammarrätterna omkring 2.400 myndighetsbeslut om utlämnande av allmänna handlingar. Kammarrätterna ändrade drygt 950 av dessa beslut, vilket ger en ändringsfrekvens på närmare 40 procent. Se Domstolsverkets statistik här.

Varför är det då så vanligt att myndigheter sekretessbelägger mer än lagen tillåter? Det förekommer förstås att tjänstemän mörkar uppgifter för att dölja myndighetens tillkortakommanden och för att rädda sitt eget skinn. Men det är antagligen inte det vanligaste skälet. Däremot verkar tjänstemän i allmänhet vara mer oroliga för att råka offentliggöra något hemligt än att råka hemlighålla något offentligt. Då blir sekretess det ”säkra” alternativet när sekretessbedömningen inte är självklar. Men vad är det som ligger bakom sådana värderingar? Kanske är det lättare att se vem som blir offer för ett offentliggörande. Om en myndighet lämnar ut känsliga uppgifter om en enskild person så förstår man att den personen kommer uppleva det som en kränkning. Intresset av offentlighet och insyn som ligger i den andra vågskålen är ofta mer abstrakt. Det kan vara svårt att se hur en enstaka sekretessbelagd uppgift skulle kunna hota rättssäkerheten och demokratin men den samlade effekten av många sådana beslut kan bli stor.

Dessutom har tjänstemän i många fall en starkare relation till dem som berörs av de känsliga uppgifterna än till de som begär ut dem. Patientnämndens tjänstemän har sin lojalitet hos patienterna som vänder sig dit för att få hjälp snarare än mot journalister som letar efter vårdskandaler bland patienternas klagomål.  Tillsynsmyndigheten som år ut och år in granskar samma företag är mer mån om relationen till företaget än till en främling som av oklara skäl vill veta vad företaget har fått för anmärkningar. Och personalchefen har sin lojalitet hos kollegorna snarare än hos den som vill ha ut uppgifter om kollegornas löner och förmåner.

Ibland är det brist på kunskap om regelverket som är problemet. Om en tjänsteman saknar kunskaper så saknar han eller hon troligtvis också det självförtroende som krävs för att fatta det oåterkalleliga beslutet att lämna ut en uppgift. I det läget känns det lättare att sekretessbelägga och låta domstolen sköta utlämnandet om den enskilde överklagar och får rätt. Problemet är att många avstår från att överklaga eftersom de inte har tid eller ork att driva ärendet vidare.

Bakomliggande faktorer av det här slaget leder till att insynen i offentliga verksamheter begränsas mer än lagstiftaren har avsett. Därför har du som begär ut handlingar en viktig roll att spela. Genom att ifrågasätta, överklaga och anmäla myndigheternas beslut och handläggning kan du bidra till att hålla handlingsoffentligheten vid god vigör.