Efterfrågeförbud även vid muntlig begäran

En länsstyrelse vägrade att lämna ut ett personnummer via telefon om inte sökanden uppgav sitt namn och syftet med begäran. JO konstaterade att ett personnummer är en neutral, snarare än en ömtålig, uppgift och att personnummer normalt ska lämnas ut utan att sökandens namn eller syfte efterfrågas. JO konstaterade också att efterfrågeförbudet gäller oavsett om uppgifterna begärs ut på papper eller muntligen.

JO_1978_79_220

Olämpligt att fotografera journalist

En journalist besökte Flygtekniska försöksanstalten i Bromma för att ta del av handlingar. Han stoppades vid grindarna av en vakt och ombads att uppge sitt namn för inpassering. Han vägrade och hänvisade till sin rätt att ta del av allmänna handlingar anonymt. Problemet löstes genom att myndigheten placerade ut ett bord och en stol utanför grindarna där journalisten kunde ta del av handlingar. Det var vackert väder vid tillfället. Som bevis för delgivning och som ”en förebyggande säkerhetsåtgärd” fotograferade myndigheten journalisten när han tog del av handlingarna. Fallet anmäldes till JO som var kritisk till hur myndigheten hanterat journalistens begäran. JO menade att i fall då rätten att fritt ta del av allmänna handlingar kommer i konflikt med säkerhetsregler som kräver legitimation för inpassering hos myndigheter, får detta lösas genom att myndigheten ställer i ordning en lokal i anslutning till entrén där sökande kan ta del av handlingar. Myndighetens beslut att fotografera journalisten ansåg JO var onödigt och olämpligt.

I en separata skrivelse till regeringen argumenterade JO för behovet av klargörande bestämmelser kring rätten att ta del av handlingar utan att uppge sitt namn (se JO 1977/78 s. 250 II nedan).

JO_1977_78_s_250 I

JO_1977_78_s_250_II

Returnerade ansökningar för att slippa lämna ut dem

Hamnstyrelsen i Göteborg lämnade bara ut namnen på 20 av de 36 sökande till tjänsten som hamndirektör. Övriga sexton hade nämligen bett om ”konfidentiell” behandling. Stadens journalister nöjde sig inte med det beskedet utan krävde att få del av samtliga ansökningshandlingar. Hamnstyrelsen kontaktade de sexton och frågade om de ändå kunde ge sitt medgivande till ett utlämnande. Tretton valde att i stället återkalla sina ansökningar och fick sina  ansökningshandlingar i retur, vilket innebar att dessa inte kunde lämnas ut till journalisterna. Fallet anmäldes till JO som var mycket kritiskt och menade att samtliga ansökningshandlingar borde ha lämnats ut omgående till pressen eftersom det rörde sig om allmänna handlingar som inte omfattades av någon sekretess. Att hindra ett utlämnande genom att skicka tillbaka handlingar till de sökande till tjänsten var, enligt JO, ett flagrant brott mot tryckfrihetsförordningen. JO var även kritisk till att en tjänsteman på hamnstyrelsen hade krävt att en av journalisterna skulle styrka att han vara svensk medborgare. Rena trakasserier, tyckte JO, eftersom tjänstemannen inte hade någon anledning att betvivla att journalisten var svensk och medborgarskap inte heller är något krav för att få ta del av allmänna handlingar.

JO_1971_s_348

Landsfiskal hade inte skäl att efterfråga syfte

En tidningsredaktör vände sig till Landsfiskalskontoret vid Vättle distrikt och begärde att få ta del av diariet över utsökningsärenden och protokoll över förrättade växelprotester. Landsfiskalens assistent meddelade att utsökningsliggaren inte fick visas upp för allmänheten och att de begärda protokollen bara kunde lämnas ut av landsfiskalen själv. Han var dock ute på ett tjänsteärende.

Redaktören fick åka hem igen med oförrättat ärende och anmälde saken till JO. I ärendet hos JO uttalade sig landsfiskalen och hävdade att det låg på honom att från fall till fall pröva om handlingar av den begärda typen kan lämnas ut. Han menade nämligen att ett utlämnande bara kunde ske efter att sökandens identitet och syfte hade klarlagts. Helt fel, tyckte JO, som pekade på att de begärda handlingarna inte omfattades av någon sekretessregel och därför kunde ha lämnats ut av landsfiskalens assistent utan några närmare efterforskningar.

JO_1955_s_200

KR: Svenska akademien ingen myndighet

En person vände sig till Svenska Akademien och begärde att få ta del av en advokatutredning som akademien låtit göra samt alla dokument som rörde avhopp från akademiens arbete. Akademiens representant svarade att akademien inte är någon myndighet och att offentlighetsprincipen inte gäller där. Personen gick vidare till kammarrätten men hans överklagande avvisades av domstolen. Enligt kammarrätten kan Svenska Akademien inte anses ingå i den offentligrättsliga statliga och kommunala organisationen, även om en viss begränsad förvaltningsuppgift har överlämnats till den. Kammarrätten konstaterade att Svenska Akademien inte heller ska jämställas med en myndighet när det gäller rätten att ta del av allmänna handlingar. Den är inte heller skyldig att tillämpa reglerna om handlingsoffentlighet på annan grund. Därmed var akademiens beslut inte heller överklagbart.

KR_Sthlm_3982_18

Kammarrättspresidentens privata filer inte allmänna handlingar

En person begärde hos Kammarrätten i Jönköping att få ta del av de filer som kammarrättspresidenten tillfört sin hemkatalog men som inte rörde hennes tjänst inom kammarrätten, dvs. privata filer. Kammarrätten avslog begäran med motiveringen att filer som kan finnas på presidentens hemkatalog, som är ställda personligen till henne och inte gäller ärende eller annan fråga som ankommer på myndigheten eller som är avsedda för henne endast som innehavare av annan ställning inte utgjorde allmänna handlingar. HFD avslog överklagandet och skrev:

Bestämmelserna om handlingsoffentlighet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen syftar bl.a. till att möjliggöra insyn i och kontroll av den offentliga förvaltningen. Privata handlingar omfattas inte av handlingsoffentligheten.

HFD_1947_18

Överklagandet i målet

Mejl till myndighetstidning var allmänna

Riksbanken avslog en begäran från en person som ville ta del av två e-postmeddelanden som hade skickats till Riksbankens tidskrift Penning- och valutapolitik. Riksbanken menade att mejlen inte var allmänna handlingar. Personen överklagade till HFD som undanröjde Riksbankens avslagsbeslut och skickade tillbaka ärendet till myndigheten för sekretessprövning. Handlingar som har kommit in till en myndighet enbart för offentliggörande i en periodisk skrift är visserligen inte allmänna handlingar. Men Penning- och valutapolitik är ingen periodisk skrift eftersom den inte längre ges ut i en tryckt version utan enbart publiceras på webben, konstaterade HFD.

HFD_1633_18

Plan för avlägsnande var offentlig

En person som hade överklagat till Migrationsöverdomstolen i ett mål om uppehållstillstånd hade rätt att ta del av en tjänsteanteckning som innehöll uppgifter om  när Migrationsverket tänkte verkställa personens avlägsnandebeslut. Det slog HFD fast i den här domen. Migrationsöverdomstolen hade sekretessbelagt tjänsteanteckningen med hänvisning till OSL 18:11 som gäller inom Polismyndigheten, Säkerhetspolisen och Kriminalvården. Migrationsöverdomstolen menade att sekretessen kunde överföras dit med stöd av OSL 43:1 och 43:3.  Men HFD konstaterade att en förutsättning för att sekretessen ska kunna överföras till domstol är att den aktuella sekretessbestämmelsen gäller för uppgifterna i det ärende eller den verksamhet som det överklagade beslutet rör. Eftersom sekretessen i OSL 18:11 inte gäller hos Migrationsverket kunde den heller inte överföras till Migrationsöverdomstolen i detta fall.

HFD_1191_18

GPS-position för vargskott var offentlig

En person hade rätt att få ut en GPS-position från länsstyrelsen som visade på vilken plats en varg hade avlivats genom skyddsjakt. Det slog kammarrätten fast i den här domen. Länsstyrelsen hade hemlighållit positionen med motiveringen att den kunde jämställas med en bostadsadress eftersom den kunde ”…lämna upplysning om var enskild bor som kan uppfattas ha hjälpt länsstyrelsens jaktledare”. Mot bakgrund av att det hade förekommit hot i samband med skyddsjakten ville länsstyrelsen hålla uppgiften hemlig. Personen bakom begäran överklagade och fick rätt i kammarrätten. Domstolen tyckte inte att GPS-positionen kunde kopplas till en enskilds bostadsadress.

KR_Sthlm_1366_18