Sök
Om oss
Allmän handling drivs av Panoptes Sweden AB, Sveriges ledande researchbolag. Våra övriga verksamheter är researchbolaget Acta Publica och Nyhetsbyrån Siren.
Meny
AVGÖRANDEN EFTER LAGRUM (KAPITEL:PARAGRAF I OSL)
Lagar
Filförteckning i hemkatalog inte allmän handling
En person vände sig till landets fyra kammarrätter och begärde att få ta del av en fullständig förteckning över filerna i den ”hemkatalog” eller motsvarande som kammarrättspresidenten vid respektive domstol hade i sin tjänstedator. Kammarrätterna avslog med motiveringen att förteckningen inte var en allmän handling. Personen överklagade kammarrätternas avslagsbeslut till högsta förvaltningsdomstolen, HFD, men även HFD avslog. Enligt domstolen är en hemkatalog inte ett register eller en förteckning som förs fortlöpande på det sätt som avses i TF 2:10 1 st 1 p. HFD pekade på att en hemkatalog är ett personligt lagringsutrymme som en myndighet tillhandahåller en anställd. Hemkatalogen uppdateras kontinuerligt allteftersom den används men dess systematik skapas av den anställde och är varken förutbestämd eller automatisk. HFD jämförde med RÅ 1998 ref. 44, RÅ 1999 ref. 18 II och HFD 2015 ref. 4.
Ettårigt dröjsmål inte straffbart
En chef vid åklagarmyndigheten dröjde mer än ett år med att lämna ut handlingar som en person hade begärt ut. Han åtalades för tjänstefel men friades i lägre instanser och målet vandrade ända upp till Högsta domstolen. Domstolen konstaterade att dröjsmålet utgjorde tjänstefel, men att det rörde sig om ett ringa brott och åtalet därför skulle ogillas. Domstolen tog hänsyn till att dröjsmålet berodde på ett rent förbiseende, att chefen hade haft en mycket ansträngd arbetssituation och att personen som hade begärt ut handlingarna inte hade lidit någon större skada av dröjsmålet.
Runristning i kyrka inte allmän handling
En person begärde att med stöd av TF få ta del av en runinskription nära taket i Linköpings domkyrka. Svenska kyrkan, Linköpings domkyrkopastorat, avslog begäran med hänvisning till att runinskriftens huvudsyfte är att förmedla ett ”rent estetiskt intryck” och att den därför faller utanför handlingsbegreppet i TF. Sökanden överklagade beslutet. Kammarrätten fastställde Svenska kyrkans avslagsbeslut med följande motivering:
I målet är upplyst att runinskriften gjorts på en sten som använts vid byggandet av kyrkan. Enligt kammarrättens mening är det uppenbart att den saknar varje samband med Svenska kyrkans uppgifter som myndighet. Stenen med runinskriften kan därför inte betraktas som en handling i tryckfrihetsförordningens mening.
Larmoperatörs namn hemlighölls på fel grund
En person begärde ut namnet på en larmoperatör vid polisen som han hade pratat med vid en händelse. Polisen sekretessbelade operatörens namn med hänvisning till OSL 39:3 2 st. Personen överklagade. Kammarrätten konstaterade att den åberopade sekretessregeln inte tar sikte på namnuppgifter och återförvisade ärendet till polisen för prövning av om larmoperatörens namn var hemligt enligt första stycket i samma paragraf, det vill säga på den grunden att operatören riskerade att utsättas för våld eller annat allvarlig men om uppgiften lämnades ut.
Landstingsdrivna vårdcentralers resultat hemliga
Organisationen Skattebetalarna begärde ut budgetar, årsredovisningar samt förluster/intäkter och eventuella bidrag avseende år 2016 för Sundsvalls vårdcentraler på enhetsnivå. Regionstyrelsen i Landstinget i Västernorrlands län avslog begäran med hänvisning till att privata vårdcentraler kunde få en konkurrensfördel om de begärda handlingarna lämnades ut. Skattebetalarna överklagade beslutet och menade tvärtom att ett offentliggörande skulle ligga i det allmännas ekonomiska intresse eftersom organisationen misstänkte att det förekom slöseri med skattemedel. Organisationen pekade på att privata vårdcentraler, till skillnad från offentliga, är skyldiga att lämna årsredovisningar till Bolagsverket. De måste alltså redovisa sina resultat medan offentligt ägda vårdcentraler kan driva sin verksamhet helt utan insyn från allmänheten, påpekade Skattebetalarna. En oenig kammarrätten avslog överklagandet med hänvisning till tidigare kammarrättspraxis. Rättens ordförande var skiljaktig och ville att handlingarna skulle lämnas ut. Han hänvisade till ”…att det finns ett betydande intresse av att medborgarna får insyn i hur skattemedlen används”.
Se även KR_Goteborg_5994-17 där samma organisation fick avslag på en motsvarande begäran som gällde primärvården i Västra Götalandsregionen.
Radiotjänst måste använda alternativ sökväg
En person vände sig till Radiotjänst i Kiruna AB och begärde att få ta del av anmälningsblanketter för TV-innehav som ett antal utpekade kontrollanter hade gett in till bolaget under vissa specificerade tidsperioder. Bolaget avslog delar av begäran eftersom vissa blanketter bara kunde lokaliseras via kontrollanternas personalakter. Bolagets personaladministration ingår inte i den del av verksamhet som omfattas offentlighetsprincipen och därför ansåg bolaget att det inte var skyldigt att ta fram handlingarna den vägen. Sökanden överklagade till kammarrätten men fick avslag även där. Men när sökanden gick vidare till Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, fick hen rätt. HFD konstaterade att en manuell genomsökning av samtliga ärenden under relevanta tidsperioder var så omfattande att den inte kunde krävas av bolaget. Däremot slog HFD fast att bolaget var skyldigt att använda personalakterna som sökväg för att hitta de resterande blanketterna. Att personalakterna som sådana inte omfattades av offentlighetsprincipen spelade ingen roll, enligt domstolen.
”Det finns inte någon från handlingsoffentligheten härledd skyldighet att utnyttja varje tänkbar uppgiftssamling eller varje tänkbart hjälpmedel för att eftersöka allmänna handlingar. En myndighets skyldighet att tillförsäkra enskilda tillgång till allmänna handlingar sträcker sig emellertid längre än vad som kan krävas av myndigheter i andra sammanhang (jfr prop. 1985/86:80 s. 59). Det innebär att myndigheten inte alltid kan inskränka sin sökning till de register och uppgifts-samlingar som direkt avser den verksamhet eller de ärendeslag från vilka allmänna handlingar begärs ut. Har myndigheten exempelvis sammanställningar som primärt är avsedda att användas i en annan del av verksamheten, men som myndigheten känner till kan användas för att utan större arbetsinsats eftersöka begärda handlingar, bör det ankomma på myndigheten att använda dessa.”
HFD skickade tillbaka ärendet till Radiotjänst för fortsatt handläggning.
Begäran om allmän handling får lämnas ut
Tidningen Fokus begärde ut ett antal mejl med framställningar om utlämnande av allmänna handlingar som hade kommit in till Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB, från olika privatpersoner. MSB lämnade ut de begärda mejlen. En person JO-anmälde myndigheten för att den på detta sätt hade brutit mot privatpersonernas anonymitetsskydd. Men JO såg ingen anledning att kritisera MSB. Myndigheter ska visserligen vara försiktiga med att sprida identiteten på personer som begär ut handlingar. Men om en sådan begäran i sin tur begärs ut av en annan enskild så ska den lämnas ut om det inte hindras av sekretess. En myndighet som gör ett sådant utlämnande har inte brutit mot anonymitetsskyddet. JO godkände även MSB:s rutin att diarieföra framställningar om utlämnande av allmänna handlingar.
Interna instruktioner inte allmänna
En person begärde ut försäkringskassans interna instruktioner för handläggning av en viss ärendetyp. Hon anmälde senare myndigheten till justitiekanslern, JK, för att den inte hade lämnat ut dessa och andra handlingar tillräckligt skyndsamt. JK konstaterade att det var oklart om det överhuvudtaget fanns några interna instruktioner av den sort som personen hade efterfrågat och även om dessa existerade så kunde det vara så att biblioteksregeln innebar att instruktionerna inte var att anse som allmänna handlingar hos försäkringskassan.
Interna mallar var allmänna handlingar
En person hade rätt att få ut brevmallar som försäkringskassans personal använde i ärenden om assistansersättning. Kammarätten menade att mallarna var färdigställda handlingar. Myndighetsinterna mallar blir godkända och sanktionerade av myndigheten när de får den slutliga form som personalen skall använda och har gjorts tillgängliga för personalen för användning, ansåg kammarrätten. Handlingarna omfattades inte heller av biblioteksundantaget utan skulle ses som allmänna handlingar. Kammarrätten ansåg att en tillämpning av biblioteksundantaget på handlingar som har upprättats av myndigheten själv skulle leda till att offentlighetsprincipen urholkas.
Lex Sarah-rapporter inkomna handlingar
Anställda vid Skellefteå kommun var självständig i förhållande till kommunen när de fullgjorde sin rapporteringsskyldighet enligt lex Sarah. Kammarrätten fann därför att rapporterna var inkomna till kommunen och skulle lämnas ut i offentliga delar. Kammarrätten återförvisade ärendet till kommunen för sekretessprövning.
Se även dessa tidigare domar.