KR Jönköping 515-03

Domstolsverket gjorde rätt som avslog en begäran från en journalist på Sveriges television om att myndigheten skulle skicka samtliga nämndemäns personnummer till Statistiska centralbyrån och Brottsförebyggande rådet för en samkörning mot deras register. Journalisten vill inte själv ta del av personnumren utan ville endast ta del av de avidentifierade statistiska uppgifter som skulle komma fram vid samkörningen. Kammarrätten konstaterade att det inte går att utforma ett sekretessförbehåll som innebär att den som begär ut uppgifter inte själv får ta del av dem.

KR_jonkoping_515_03

KR Gbg 589-11

En journalist på Sveriges radio hade rätt att få ut uppgifter i en utredning om sexuella trakasserier vid det kommunala bolaget Jönköpings rådhus AB. Kammarrätten tyckte inte att ett offentliggörande kunde skada bolagets ställning som part i en kommande rättstvist med den berörde anställde. Det här eftersom personen som hade varit föremål för utredningen redan kände till uppgifterna. Personen i fråga kunde inte heller anses riskera att utsättas för våld eller annat allvarligt men på grund av ett offentliggörande. Kammarrätten konstaterade också att en publicering av uppgifterna i radio inte kunde ses som ett allvarligt men.

KR_Jkpg_589_11

KR Gbg 1453-11

En begäran som omfattade ett stort antal handlingar av olika typer och inom skilda sakområden vid en länsstyrelse ansågs tillräckligt preciserad. Tidsmässigt var begäran begränsad till de handlingar som upprättats eller i förekommande fall inkommit till
länsstyrelsen under en viss vecka. Enligt kammarrätten krävde begäran inte mer omfattande eller vidlyftiga efterforskningar för att ta reda på om handlingarna
fanns eller för att identifiera dem. Enbart det förhållandet att begäran gällde
en stor mängd handlingar och medförde en betydande arbetsinsats för länsstyrelsen
utgjorde inte någon grund för att avslå begäran.

KR_Gbg_1453_11

HFD 6328-10

Polisen gjorde rätt som, med hänvisning till OSL 18:15, vägrade lämna ut barnpornografiska mangateckningar som förekom i en utredning om barnpornografibrott. Polisen var inte heller skyldig att lämna ut de harmlösa delarna av teckningarna. Det här eftersom teckningarna enligt kammarrätten måste ses som sammanhållna enheter. Högsta förvaltningsdomstolen vägrade prövningstillstånd.

HFD_Beslut_6328_10

Myndighetspost och privat post

Huvudregeln är att alla handlingar som skickas eller lämnas in till en myndighet blir allmänna. Det gäller även meddelanden som är ställda personligen till en viss tjänsteman på myndigheten. Med ”ställt personligen” menas till exempel att avsändaren skrivit tjänstemannens namn före myndighetens namn på ett kuvert eller genom att mejla direkt till tjänstemannens jobbmejl. Men det här förutsätter att meddelandet rör en fråga som ”ankommer på myndigheten” (TF 2:4). Ett meddelande som enbart rör en tjänstemans privatliv blir ingen allmän handling oavsett om det är adresserat till myndigheten eller ställt till tjänstemannen personligen (Alf Bohlin, Offentlighetsprincipen, 9 uppl., s. 65 f). Det är alltid innehållet i meddelandet som avgör. Att ett meddelande är märkt som ”konfidentiellt” eller att avsändare och mottagare uppfattat meddelandet som privat har ingen betydelse för frågan om det är en allmän handling (se RÅ 1946 ref 3 och RÅ 1984 Bb 86). Även sms som har kommit in till en befattningshavares privata mobiltelefon kan vara allmänna handlingar (se KR Sundsvall 195-09).

Det är inte bara meddelanden som rör tjänstemannens privatliv som är undantagna. Undantag görs också för den post som tjänstemannen får i en annan ställning än den han eller hon har på myndigheten. Det är till exempel vanligt att politiker tar emot handlingar i egenskap av partiföreträdare utan att det har någon koppling till politikernas myndighetsuppdrag som kommunalråd eller liknande (se bland annat RÅ 1987 ref. 147 och KR Sthlm 1274-11).

Även handlingar som skickas till en myndighetsföreträdarens privata postadress, mejladress eller mobiltelefon kan anses inkomna om han eller hon ses som en ”behörig befattningshavere” enligt TF 2:6 (se mer om detta här).