Säkerhetsansvarig bröt mot efterfrågeförbud

En person begärde att få kopior av klasslistor för årskurs sex vid två kommunala skolor i Höganäs kommun. Han återkallade kort därefter sin begäran när han fick reda på att han inte kunde få listorna mejlade till sig utan bara på papper per post. Rektorn på den ena skolan kontaktade ändå kommunens säkerhetsansvariga och gav henne telefonnumret till mannen som hade begärt ut klasslistorna. Den säkerhetsansvariga ringde sedan upp mannen och frågade vem han var och vilket syfte han hade med sin begäran. JO kritiserade i detta beslut både rektorn och den säkerhetsansvariga för deras agerande. Det fanns inte skäl att efterfråga mannens identitet eller syfte eftersom han hade återkallat sin begäran.

JO_8500_2017

Juridiska fakulteten bröt mot efterfrågeförbudet

En juridikstuderande begärde ut närvarolistan för en kurs som han själv deltog i. Tjänstemannen på fakulteten svarade: ”Du får gärna ta del av listan. Men finns det något problem med listan, som gör att du vill se den?” JO bedömde att frågan kunde tolkas som att tjänstemannen efterfrågade syftet med begäran vilket stred mot det så kallade efterfrågeförbudet. Det spelade ingen roll om avsikten från tjänstemannens sida var att få kännedom om eventuella fel i listan så att dessa kunde rättas till.

JO_1537_2018

Länsarbetsnämnd bröt mot efterfrågeförbudet

En anställds vid dåvarande Länsarbetsnämnden i Älvsborgs län begärde ut samtliga betyg ur personakten för en tjänsteman vid samma myndighet. Länsarbetsnämnden svarade att hon behövde redogöra för syftet med begäran. När personen, trots påminnelser, inte fick ut några handlingar anmälde hon Länsarbetsnämnden till JO. Efter påstötningar från JO lämnade myndigheten till slut ut de begärda betygen. I ett yttrande till JO förklarade Länsarbetsnämnden att den hade frågat om syftet med begäran därför att det fanns misstankar om att personen tänkte använda betygen för att trakassera den aktuella tjänstemannen. JO såg ingen grund för sådana misstankar och kritiserade Länsarbetsnämnden för att den hade brutit mot efterfrågeförbudet och skyndsamhetskravet.

JO_1990_91_s_421

Efterfrågeförbud även vid muntlig begäran

En länsstyrelse vägrade att lämna ut ett personnummer via telefon om inte sökanden uppgav sitt namn och syftet med begäran. JO konstaterade att ett personnummer är en neutral, snarare än en ömtålig, uppgift och att personnummer normalt ska lämnas ut utan att sökandens namn eller syfte efterfrågas. JO konstaterade också att efterfrågeförbudet gäller oavsett om uppgifterna begärs ut på papper eller muntligen.

JO_1978_79_220

Returnerade ansökningar för att slippa lämna ut dem

Hamnstyrelsen i Göteborg lämnade bara ut namnen på 20 av de 36 sökande till tjänsten som hamndirektör. Övriga sexton hade nämligen bett om ”konfidentiell” behandling. Stadens journalister nöjde sig inte med det beskedet utan krävde att få del av samtliga ansökningshandlingar. Hamnstyrelsen kontaktade de sexton och frågade om de ändå kunde ge sitt medgivande till ett utlämnande. Tretton valde att i stället återkalla sina ansökningar och fick sina  ansökningshandlingar i retur, vilket innebar att dessa inte kunde lämnas ut till journalisterna. Fallet anmäldes till JO som var mycket kritiskt och menade att samtliga ansökningshandlingar borde ha lämnats ut omgående till pressen eftersom det rörde sig om allmänna handlingar som inte omfattades av någon sekretess. Att hindra ett utlämnande genom att skicka tillbaka handlingar till de sökande till tjänsten var, enligt JO, ett flagrant brott mot tryckfrihetsförordningen. JO var även kritisk till att en tjänsteman på hamnstyrelsen hade krävt att en av journalisterna skulle styrka att han vara svensk medborgare. Rena trakasserier, tyckte JO, eftersom tjänstemannen inte hade någon anledning att betvivla att journalisten var svensk och medborgarskap inte heller är något krav för att få ta del av allmänna handlingar.

JO_1971_s_348

Landsfiskal hade inte skäl att efterfråga syfte

En tidningsredaktör vände sig till Landsfiskalskontoret vid Vättle distrikt och begärde att få ta del av diariet över utsökningsärenden och protokoll över förrättade växelprotester. Landsfiskalens assistent meddelade att utsökningsliggaren inte fick visas upp för allmänheten och att de begärda protokollen bara kunde lämnas ut av landsfiskalen själv. Han var dock ute på ett tjänsteärende.

Redaktören fick åka hem igen med oförrättat ärende och anmälde saken till JO. I ärendet hos JO uttalade sig landsfiskalen och hävdade att det låg på honom att från fall till fall pröva om handlingar av den begärda typen kan lämnas ut. Han menade nämligen att ett utlämnande bara kunde ske efter att sökandens identitet och syfte hade klarlagts. Helt fel, tyckte JO, som pekade på att de begärda handlingarna inte omfattades av någon sekretessregel och därför kunde ha lämnats ut av landsfiskalens assistent utan några närmare efterforskningar.

JO_1955_s_200

UHR bröt mot efterfrågeförbudet

Universitets- och högskolerådet, UHR, gick för långt i sina efterforskningar när en företrädare för ett samhällsmagasin begärde ut en lista med personer som hade fuskat på högskoleprovet. ”Du behöver beskriva betydelsen och relevansen av de begärda uppgifterna om privatpersoner för den artikel som du avser att publicera”, uppmanade UHR företrädaren. Samhällsmagasinet anmälde UHR till JK som konstaterade att myndigheten hade brutit mot efterfrågeförbudet i TF. ”UHR:s agerande får även anses innebära att gränsen för censurförbudet tangerats”, skrev JK också i beslutet.

JK_4390_17_21