Allmän handling drivs av Panoptes Sweden AB, Sveriges ledande researchbolag. Våra övriga verksamheter är researchbolaget Acta Publica och Nyhetsbyrån Siren.
Bygglovsbeslut som hade fattats av en brottsmisstänkt bygglovshandläggare på Södertälje kommun omfattades inte av sekretess på den grunden att samma beslut utgjorde bevis i en förundersökning. Det slog kammarrätten fast i denna dom.
En journalist begärde ut det så kallade avskedsbrevet som hade skrivits av gärningsmannen vid skolattacken i Trollhättan i oktober 2015. Polisen avslog begäran. Journalisten överklagade till kammarrätten och argumenterade för att uppgifterna i brevet om den avlidne gärningsmannens politiska motiv kunde röjas utan men för honom eller de efterlevande. Journalisten pekade på att polisen redan hade berättat om mannens politiska åsikter och dessutom offentliggjort ännu känsligare uppgifter ur brevet om att mannen planerat så kallat ”suicide by cop”. Kammarrätten avslog utan någon närmare motivering.
En journalist hade rätt att få ut ett förundersökningsprotokoll från polisen i en utredning om barnpornografibrott som avslutats med ett strafföreläggande. Kammarrätten hänvisade till det undantag från förundersökningssekretessen som gäller i ärenden om strafföreläggande.
En man hade rätt att få ut förhörsprotokoll ur en nedlagd förundersökning. Förhören gällde händelser i samband med att mannens mor upprättade sitt testamente och de förhörda personerna var mannens syster och två testamentsvittnen. Mannen menade att testamentet gynnade systern på hans bekostnad och han ville använda uppgifter ur förhören i en tvist om rätten till arvet. Kammarrätten konstaterade att mannen hade ett behov av handlingarna som bevis i arvstvisten. Enligt domstolen kunde det inte heller anses vara av synnerlig vikt för de förhörda personerna att handlingarna hölls hemliga eftersom de inte innehöll några särskilt känsliga uppgifter. Slutsatsen blev att polisen skulle lämna ut de begärda handlingarna till mannen.
En journalist som granskade en dödsolycka vid Hjulstabron i Uppsala län begärde ut information från Trafikverkets hastighetskameror på en viss vägsträcka i området. Istället för att lämna ut den offentliga informationen skickade Trafikverket ett mejl till polisen och tipsade myndigheten om att begära ut samma information så att den därmed skulle omfattas av förundersökningssekretess. Det gjorde polisen och därefter avslog Trafikverket journalistens begäran. JO kritiserade Trafikverket för att myndigheten kontaktade polisen istället för att skyndsamt lämna ut den begärda informationen. Journalisten begärde senare ut mejlkorrespondensen mellan Trafikverket och polisen men då hade handläggaren på Trafikverket raderat mejlen med motiveringen att de var av ringa betydelse. JO konstaterade att en del talade för att gallring av mejlen försvårat allmänhetens insyn i händelseförloppet men avstod från att kritisera handläggaren. JO tog hänsyn till att hennes handlande inte var uppenbart felaktigt och Trafikverket inte dokumenterat sina ställningstaganden gällande gallring av e-post.
Kammarrätten fastställde polisens beslut att inte lämna ut filmsekvenser från oroligheterna i Husby våren 2013 till en journalist. Domstolen konstaterade att det var lätt att identifiera personerna i filmerna och att dessa kunde lida men av ett utlämnande (OSL 35:1 1 st 1 p). Journalisten hade ett alternativt yrkande om att filmerna skulle lämnas ut till honom med ett sekretessförbehåll som innebar att han inte fick röja enskilda personers identitet. Men det yrkandet avslog kammarrätten utan närmare motivering. Kammarrätten ansåg inte heller att filmsekvenserna kunde lämnas ut i maskerat skick. Det skulle nämligen kräva en bearbetning av filmerna som kunde likställas med att polismyndigheten skapade helt nya handlingar genom en sammanställning av uppgifter (se TF 2:6 2 st). Eftersom det inte gick att göra med rutinbetonade åtgärder så kunde inte de maskerade versionerna av filmsekvenserna anses vara förvarade hos polismyndigheten. Därmed var de inte allmänna handlingar, hävdade kammarrätten.
Se även KR Sthlm 5456-14
Övervakningfilmen från ett misstänkt bensinsnatteri som följdes av en polisjakt med dödlig utgång för de misstänkta var hemlig med hänsyn till de omkomna och deras närstående. Det slog kammarrätten fast i denna dom. Enligt domstolen var det alltså rätt av polisen att inte lämna ut filmen till en journalist. Att journalisten hade fått fullmakt från de omkomnas anhöriga spelade ingen roll, enligt domstolen.
Se även KR Sundsvall 1088-13 och KR Sundsvall 1321-13 som gäller samma händelse.
Det rådde sekretess för den information som hade registrerats av Trafikverkets fartkameror i samband med en polisjakt som slutade med att den förföljda bilen störtade ner från en öppnad vägbro och personerna i bilen dog. Det här eftersom det pågick en förundersökning om händelsen som enligt kammarrätten kunde skadas av ett utlämnande. Det här framgår av två domar som rörde frågan om journalister kunde få ut uppgifterna.
Se även KR Sthlm 2500-13 som rör samma händelse.
Den målsägande (brottsoffret som hade polisanmält det aktuella brottet) var inte part i förundersökningen och hade därför inte rätt till partsinsyn enligt OSL 10:3. Det konstaterade kammarrätten i denna dom och hänvisade till en vägledande dom från dåvarande Regeringsrätten (RÅ 2001 not. 84). Samtidigt menade kammarrätten att det fanns uppgifter i förundersökningen som kunde lämnas ut till målsäganden men som polisen sekretessbelagt felaktigt. Kammarrätten skickade därför tillbaka ärendet till polisen för en mer noggrann sekretessprövning.
För ytterligare domar om slarviga sekretessprövningar vid polismyndigheten, se här.
Uppgiften om ett IP-nummer som polisen hade begärt ut från Blocket i en förundersökning var hemlig. Det här med hänsyn till den sekretess som gäller för känsliga uppgifter om enskildas personliga förhållanden i förundersökningar. Förundersökningen var nedlagd vid tiden för begäran.