Anmälan om kränkningar inom region till största delen sekretessbelagd

Region Blekinges bedömning att en anmälan från en medarbetare om kränkande särbehandling ska vara sekretessbelagd står sig – i huvudsak. En journalist som begärt ut handlingen argumenterade i ett överklagande till kammarrätten för att regionens beslut var vagt och bristfälligt, och att åtminstone uppgifter om händelser och påpekade brister bör kunna lämnas ut. Domstolen anser dock att stora delar av anmälan innehåller uppgifter som direkt eller indirekt riskerar att avslöja den anställdes identitet, med följden att den till övervägande del ska vara fortsatt belagd med sekretess. Att lämna ut handlingen med enstaka känsliga uppgifter maskerade är inget alternativ med hänsyn till den helhet som de utgör, resonerar rätten. Undantag gäller dock för vissa kortare avsnitt som är mer allmänt hållna, med följden att tre enskilda stycken ska lämnas ut.

Sekretess i utredning om kränkande behandling

Två personer som hade blivit intervjuade och hade lämnat uppgifter i en utredning om kränkande särbehandling vid Länsstyrelsen i Västra Götaland hade inte rätt att få ut uppgifter om vilka andra personer som förekom i utredningen och vilka uppgifter dessa lämnat. Den bedömningen gjorde kammarrätten i den här domen.

Uppgifter som de sökande redan kände till eller själva hade lämnat skulle dock lämnas ut, enligt kammarrätten.

Utredningen om kränkande särbehandling hade gjorts av ett externt företag som hade lämnat en rapport med rekommendationer till länsstyrelsen. Det var den handlingen som de sökande hade begärt och fått ut i delvis maskerat skick.

Kränkningar på jobbet var hemliga

”Att en viss identifierbar person upplevt sig utsatt för kränkande särbehandling, och de närmare redogörelserna för sådana händelser, får typiskt sett anses innebära men för de inblandade om uppgifterna skulle röjas”. Det konstaterade kammarätten i den här domen som gällde utlämnande av en rapport om kränkande särbehandling på en arbetsplats. Domstolen fastställde därför Länsstyrelsen i Jämtlands läns beslut att sekretessbelägga den delen av rapporten. Andra delar som länstyrelsen hade sekretessbelagd menade kammarrätten kunde offentliggöras.

Utredning om kränkning inte personalsocial verksamhet

Socialnämnden i Hofors hade inte stöd för att hemlighålla uppgifter i en faktaundersökning om kränkande särbehandling med stöd av den sekretess som gäller för personalsocial verksamhet. Det slog kammarrätten fast i den här domen. Undersökningen hade utförts av en organisationskonsult och en psykolog vid Previa. Syftet med undersökningen var att belysa om kränkande särbehandling hade förekommit på det sätt som hade anmälts. Undersökningen innehöll beskrivningar av olika händelser baserade på intervjuer med arbetstagare. Kammarrätten skickade tillbaka ärendet till socialnämnden för prövning av om uppgifterna var hemliga enligt någon annan sekretessregel.

Utredning om kränkningar var hemlig

En person begärde ut handlingar i en utredning om kränkande särbehandling som en extern konsult hade gjort på uppdrag av Räddningstjänsten i Storgöteborg. Räddningstjänsten avslog och personen överklagade till kammarrätten. Domstolen konstaterade att utredningen innehöll uppgifter om personen som hade anmälts för kränkningar, andra anställdas agerande och vilka slutsatser som kunde dras utifrån dessa uppgifter. Därmed föll den inom området personalsocial verksamhet och var hemlig eftersom personerna i utredningen kunde antas lida men av ett utlämnande, enligt kammarrätten.

Mobbningsutredning hemlighölls på fel grund

Uppgifter i en utredning om kränkande särbehandling i en verksamhet i Vansbro kommun omfattades inte av den starka sekretess som gäller för uppgifter i psykologisk undersökning eller behandling eller som finns hos särskild personalvårdsfunktionär. Det slog kammarrätten fast i den här domen. Utredningens syfte var att utreda om det förekommit mobbning och ge rekommendationer om förebyggande åtgärder. Enligt kammarrätten var det möjligt att uppgifterna omfattades av den svagare sekretess som gäller för annan personalsocial verksamhet men det låg på kommunen att pröva som första instans. Ärendet återförvisades därför dit.