Beviljad plats på äldreboende inte hemligt

Att två personer hade ansökt om och beviljats plats på ett kommunalt särskilt boende var uppgifter som kunde lämnas ut utan att dessa led men, bedömde kammarrätten i denna dom.

Personer med sociala kontrakt var hemliga

En person ville ha ut en lista med namn och personnummer på alla med bostadssociala kontrakt i Sundsvalls kommun, det vill säga personer som får hyra lägenheter i andra hand av kommunen därför att de har svårt att få en bostad på annat sätt. Personen vände sig till två olika kommunala nämnder för att få uppgifterna: kommunstyrelsen och individ- och arbetsmarknadsnämnden.

Kommunstyrelsen avslog med hänvisning till socialtjänstsekretess och GDPR-sekretess. Båda dessa grunder underkändes av kammarrätten efter att personen hade överklagat dit. Enligt domstolen hade det inte kommit fram något som tydde på att personen tänkte använda personuppgifterna för något annat än privat bruk. Därmed var GDPR-sekretessen inte tillämplig.

Enligt kammarrätten var inte heller socialtjänstsekretessen tillämplig, eftersom andrahandsuthyrningen genom bostadssociala kontrakt, är en verksamhet som bedrivs inom kommunstyrelsen:

”Även om uthyrningen sker till personer som förekommer inom socialtjänsten anser kammarrätten att kommunstyrelsens andrahandsuthyrning inte kan anses vara socialtjänstverksamhet”

Kammarrätten skickade tillbaka ärendet till kommunstyrelsen för en prövning av om uppgifterna i stället kunde hemlighållas med stöd av den sekretess som gäller kommunal bostadsuthyrningsverksamhet.

Kammarrätten fastställde däremot individ- och arbetsmarknadsnämndens beslut. Nämndens arbete med bostadssociala kontrakt var att betrakta som socialtjänst och uppgifterna där omfattades av socialtjänstsekretess.

Åklagare nekades beslut om parkeringstillstånd

En åklagare vände sig till Trafiknämnden i Göteborg och begärde ut beslut och beslutsunderlag i ett ärende där en person hade beviljats parkeringstillstånd för rörelsehindrad. Nämnden avslog begäran med hänvisning till socialtjänstsekretess.

Åklagaren överklagade och menade att man borde göra undantag från sekretessen med stöd av den sekretessbrytande regel som säger att hemliga uppgifter i vissa fall kan lämnas ut, om det krävs för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin verksamhet. Personen som hade fått parkeringstillståndet stod åtalad för att ha förfalskat ett läkarintyg för att få uppskov med fängelsestraff, och enligt åklagaren var vederbörande fullt frisk. Därför menade åklagaren att det låg i kommunens intresse att få utrett om personen hade använt falska eller osanna handlingar även som grund för sin ansökan om parkeringstillstånd för rörelsehindrade.

Kammarrätten avslog överklagandet. Domstolen hänvisade till att den sekretessbrytande regeln ska tillämpas restriktivt. Domstolen skrev:

”Det är alltså det intresse som den utlämnande myndigheten har av att lämna uppgiften som är avgörande, inte vilket intresse den mottagande myndigheten har av uppgiften (JO 8077-2018 och JO 1936-2019).”

I det här fallet hade trafiknämnden inte själv bedömt att ett utlämnande var nödvändigt för att fullgöra dess verksamhet. Därmed kunde uppgiften in lämnas ut med stöd av det aktuella sekretessundantaget, bedömde kammarrätten.

Över 70 år gammalt faderskapserkännande var offentligt

En kvinna hade rätt att få ut en handling benämnd ”Faderskapserkännande och avtal om underhållsstöd” från socialtjänsten i Pajala kommun. Handlingen var undertecknad av den berörda fadern och modern i november 1944, vilket enligt kammarrätten visade att handlingen var mer än 70 år gammal. Socialtjänstsekretessen gällde alltså inte längre.

Antal coronasmittade per äldreboende inte hemligt

Det var inte hemligt hur många som hade konstaterats smittade av Covid-19 per vård- och omsorgsboende i Kungsbacka kommun. Det bedömde kammarrätten i den här domen, och motiverade det bland annat så här:

”Av inhämtad utredning framgår att kommunens minsta vård- och omsorgsboende har 27 lägenheter. Det är därmed inte fråga om så små enheter att uppgifter kan härledas till en identifierbar person.”

Socialtjänstsekretess gällde inte i utlämnandeärende

En person begärde hos Linköpings kommuns stadsarkiv att få ta del av de fem senast ingivna beställningarna av allmänna handlingar från socialtjänstens arkiv. Beställningarna handlade bland annat om att personer ville ha ut handlingar ur sina egna socialtjänstakter eller i ärenden om fosterhemsplacering.

Kommunen beslutade att lämna ut handlingarna, men med de berörda personernas namn och andra personuppgifter maskerade. Det här med hänvisning till att socialtjänstsekretessen hade följt med handlingarna när dessa överlämnades från socialförvaltningen för arkivering hos stadsarkivet.

Personen överklagade och fick rätt i kammarrätten. Domstolen konstaterade att Linköpings kommuns arkivverksamhet inte omfattas av begreppet socialtjänst, och därmed inte heller av socialtjänstsekretessen. Det var inte heller aktuellt med någon överföring av sekretess från socialförvaltningen eftersom de aktuella handlingarna inte hade överlämnats därifrån utan kommit in direkt från privatpersoner.

Domstolen skickade tillbaka ärendet till Linköpings kommun för en prövning av om uppgifterna var hemliga enligt någon annan sekretessregel, och tipsade om 21 kap. OSL.

Se även:

Fick inte ut uppgifter om sommarbarn

En person vände sig till socialnämnden i Tibro kommun och begärde uppgifter om personer som hade varit sommarbarn hos hans föräldrar på 70-talet. Han ville veta deras efternamn, födelseår och i vilken kommun de hörde hemma på den tiden. Kommunen avslog med hänvisning till socialtjänstsekretess – ett beslut som kammarrätten fastställde efter överklagande.

Covidmörkning fick JO-kritik

En journalist begärde ut uppgifter om antal covid-19-smittade inom äldreomsorgen från bland annat kommunerna Gnesta, Nyköping, Oxelösund och Trosa. Kommunerna delade sedan journalistens begäran med övriga kommuner i länet och med region Sörmland. Kommunikationscheferna på de berörda myndigheterna drog upp vissa gemensamma riktlinjer för hur och när begäran skulle besvaras:

”Vi har nu haft ett möte med kommunikationscheferna i länet. Det vi kom fram till:

1. Dagens mediebegäran – ska svaras på onsdag (skjuta det framför oss)
2. Två alternativa svar: går inte att ge ut då det inte finns som en allmän handling samt för liten kommun – riskerar att avslöja patientsekretessen”

Kommunerna agerade sedan enligt de uppdragna riktlinjerna. Men när detta JO-anmäldes hävdade alla att de hade tagit sina beslut i utlämnandeärendena självständigt. JO tyckte inte att det fanns tillräckliga bevis för motsatsen och riktade ingen kritik mot Nyköping, Oxelösund och Trosa i den delen. I Gnestas fall hade den tillförordnade kommunikationschefen både deltagit i diskussionen om de gemensamma riktlinjerna, uttalat att kommunen ”följer det allmänt sagda” och sedan själv beslutat att inte lämna ut de begärda handlingarna. Mot den bakgrunden ansåg JO att det fanns skäl att tro att hon hade påverkats av den gemensamma riktlinjen snarare än att hon hade gjort en självständig och objektiv rättstillämpning i utlämnandeärendet. Hon fick därför kritik.

JO var också kritisk till vissa uttalanden i den mejväxling som hade förekommit mellan olika chefer när de gemensamma riktlinjerna för utlämnande togs fram. Till exempel kommenterade Trosas kommunchef journalistens begäran med att ”det är förunderligt vad de publicistiska fantomerna vill att vi ska prioritera högst just nu”.

JO kritiserade också att en tjänsteman på Region Sörmland hade tagit bort en mening ur en allmän handling som löd ”det är angeläget att siffrorna inte hamnar i pressen”. Även regiondirektören fick kritik för att ha raderat mejl efter att han tagit emot en begäran om att få ta del av dessa. ”En handling får givetvis inte förstöras när det finns en begäran om att ta del av den som ännu inte har prövats slutligt (se t.ex. JO 1998/99 s. 503), skrev JO.

JO:s övergripande slutsats var att det som hade kommit fram genom utredningen visade på en bristande förståelse och respekt hos personer i ledande befattning i flera av kommunerna och i regionen för den grundlagsfästa rätten att ta del av allmänna handlingar. JO uppfattade också en bristande respekt för den viktiga roll som medierna spelar för granskningen av offentlig verksamhet. Diskussionerna som hade förts var olämpliga och JO kunde förstå att det hade uppstått misstankar om att kommunerna och regionen hade velat begränsa insynen i sin verksamhet. Enligt JO fanns det också en risk för en kvarstående misstro mot kommunerna och regionen på grund av det inträffade.

Namn på handläggare var offentligt

Namn och titel på den tjänsteman som hade skrivit Socialnämnden i Skellefteå kommuns yttrande till tingsrätten i ett umgängesmål var offentligt. Det kom kammarrätten fram till i den här domen.

Socialnämnden menade att det fanns en påtaglig risk för att handläggaren skulle utsättas för hot eller våld om dennes namn offentliggjordes. Men kammarrätten bedömde att den personaladministrativa sekretessen inte var tillämplig på uppgifter i ett umgängesärende hos socialnämnden. ”Kammarrätten bedömer att handläggningen av det aktuella ärendet hos socialnämnden inte utgör personaladministrativ verksamhet.”

Innehavare av P-tillstånd var hemlig

En person hade sett ett parkeringstillstånd för rörelsehindrade i framrutan på en bil och ville kontrollera om tillståndet var utfärdat för den person som använde bilen. Han begärde därför en kopia på tillståndet från kommunen och angav tillståndsnumret. Kommunen avslog med hänvisning till socialtjänstsekretess och den sekretess som skyddar uppgifter om enskilds hälsotillstånd.

Personen överklagade och menade att den som använde tillståndet och förvarade det i framrutan på sin bil var öppen med att den hade ett parkeringstillstånd för rörelsehindrade. Kammarrätten delade dock kommunens bedömning att den begärda handlingen omfattades av socialtjänstsekretess.