Polisen var skyldig att söka i durtvå

En person vände sig till polisen och begärde ut alla förhör med en person med ett visst personnummer och de personer som var knutna till de aktuella fallen. Polismyndigheten menade att begäran var för oprecis och avslog den helt.

Personen överklagade till kammarrätten och när målet låg i domstolen ändrade sig Polismyndigheten och uppgav att det nog ändå gick att göra vissa sökningar i systemet RAR för tiden innan 2015 och i Durtvå för tiden därefter. Kammarrätten skickade tillbaka ärendet till polisen för ny prövning.

Portad polisstudent nekades ta del av beslutsunderlag

En person som hade blivit avskiljd från fortsatta studier på polisprogrammet begärde ut samtliga handlingar som hade legat till grund för beslutet. Polismyndigheten avslog med hänvisning till sekretess som skyddar uppgifter i myndighetens register och uppgifter om rikets försvar. Polisen bedömde att personen inte heller hade rätt att få ta del av uppgifterna i egenskap av part i avskiljandeärendet. Personen överklagade men kammarrätten fastställde Polismyndighetens beslut.

Orosanmälningar från Polisen sekretessbelades

En journalist begärde ut orosanmälningar som Polismyndigheten hade gjort under ett års tid till socialtjänsten om ungdomar i Biskopsgården. Polismyndigheten menade att merparten av uppgifterna i anmälningarna omfattades av sekretess till skydd för enskilda och att resterande uppgifter var meningslösa att lämna ut. Enligt Polismyndigheten förelåg det heller ingen omständighet som talade för att ett förbehåll skulle undanröja risken för skada.

Journalisten överklagade och anförde att de enda personuppgifter hon behövde ur anmälningarna var uppgift om kön och ålder. Men kammarrätten gick på Polisens linje och avslog. Kammarrätten förde inga resonemang kring möjligheten till avidentifiering eller utlämnande med förbehåll.

Fick inte ut sitt eget larmsamtal

En person vände sig till Polisen och begärde ut inspelningen av ett larmsamtal som hon själv hade ringt in. Inspelningen fanns på en digital ljudfil. Myndigheten vägrade lämnade ut ljudfilen eftersom den innehöll sekretessbelagda uppgifter och lämnade i stället ut en transkribering med uppgifterna maskerade.

Polisen motiverade det så här:

”Handlingen består i huvudsak av uppgifter som lämnats av dig och den operatör som arbetar vid Polismyndigheten. Merparten av uppgifterna kan därför lämnas ut till dig. Handlingen innehåller emellertid också uppgifter som avser andra enskilda personer”.

Personerna kunde lida men om uppgifterna lämnades ut, bedömde myndigheten.

Personen överklagade och skrev bland annat att hon ville ha ut ljudfilen för att hon eventuellt skulle behöva den som målsägande i en kommande rättegång med koppling till larmsamtalet. Kammarrätten avslog. Domstolen konstaterade att en myndighet inte behöver lämna ut digitala handlingar (ljudfilen) i annan form än utskrift. Domstolen delade Polismyndighetens bedömning vad gällde maskeringarna i transkriberingen.

Polisen maskade för mycket i Palme-liggaren

Två personer begärde ut den så kallade liggaren i Palmeutredningen, en handling om cirka tusen sidor i A2-format. Liggaren fungerade som en slags innehållsförteckning över handlingarna i utredningen och har formen av en tabell i Excel.

Polismyndigheten maskerade en mängd uppgifter i liggaren och personerna överklagade. Kammarrätten upphävde Polismyndighetens beslut och skickade tillbaka ärendet till myndigheten för en mer noggrann prövning. Domstolen tyckte att Polisen hade haft fog för att hemlighålla en stor del av de personnamn som förekom i liggaren. Enligt domstolen var det inte rimligt att kräva av Polisen att den skulle ta reda på om alla dessa personer var i livet eller döda och om deras namn hade offentliggjorts tidigare. Samtidigt kunde domstolen se att Polisen hade sekretessbelagt en rad uppgifter felaktigt. Det gällde till exempel:

• Namn på kända misstänkta som Christer Pettersson och Stig Engström.
• Namn på personer som agerat i sina yrkesroller som poliser, politiker, ambassadörer och journalister i tjänst.
• Namn på länder och städer.
• Diarienummer och avsnittskoder.
• Namn på och adress till organisationer och andra juridiska personer.

Polisen måste offentliggöra regionala löneskillnader

En anställd vid Polisen begärde ut statistik om bland annat medel- och medianlöner för poliser i de olika polisregionerna. Polismyndigheten vägrade med hänvisning till att ett offentliggörande skulle försämra myndighetens ställning som part i förhandlingar med facket.

Den anställde överklagade och anförde bland annat att samtliga arbetstagarorganisationer redan känner till de begärda uppgifterna. Att uppgifterna visar stora regionala skillnader i löner mellan olika regioner och därför är känsliga för Polismyndigheten är inte grund för sekretess, fortsatte klaganden.

Kammarrätten upphävde biföll överklagandet och slog fast att den begärda statistiken skulle lämnas ut till den anställde. Enligt kammarrätten hade den aktuella tabellen inte tagits fram för att användas i en facklig förhandling.

Ordningsböter var hemliga

En person begärde ut alla digitala förelägganden om ordningsbot som hade utfärdats ett visst datum mellan vissa klockslag i Örnsköldsviks kommun. Polismyndigheten avslog.

Uppgifter som har tillförts polisens ordningsbotsregister, Orbit, omfattas av absolut sekretess. Den sekretessen gäller dock inte uppgifter i de enskilda ärendena om föreläggande av ordningsbot. Dessa omfattas nämligen av ett särskilt undantag från sekretessen.

Enligt polisen skulle begäran inte ses som en begäran om uppgifter ur ett ärende om föreläggande om ordningsbot, utan som en begäran om ett registerutdrag. Det här eftersom sökanden inte hade angett vilka specifika ordningsböter han var ute efter utan bara hade sagt att han ville ha alla under en dag. För att hitta dessa behövde myndigheten först göra en slagning i ordningsbotregistret. Myndigheten menade att sökanden därmed i praktiken begärde ett registerutdrag, det vill säga en handling som omfattas av absolut sekretess utan något sekretessundantag.

Personen överklagade men kammarrätten fastställde Polismyndighetens beslut.

Hemligt om det fanns ett k-nummer

En person begärde ut ett k-nummer rörande en viss händelse från Polismyndigheten. K-numret är det diarienummer som polisanmälningar får. Myndigheten vägrade lämna ut k-numret och hänvisade till förundersökningssekretess. Myndigheten ville varken bekräfta eller förneka om det pågick en förundersökning kring den specifika händelsen.

Personen överklagade men fick avslag i kammarrätten.

Klubb borde ha få ut tillträdesförbud

Djurgårdens IF begärde hos Polismyndigheten att få del av samtliga tillträdesförbud som hade beslutats vid en match mellan Djurgårdens IF och Örebro SK i juni 2020. Polismyndigheten lämnade ut tillträdesförbuden med fotografier, namn och personnummer på de berörda personerna maskerade.

Det finns en sekretessbrytande regel som gör det möjligt att informera idrottsklubbar om vilka personer som har meddelats tillträdesförbud till idrottsevenemang, men den var inte tillämplig i detta fall, ansåg Polismyndigheten. Djurgårdens IF behövde inte informationen, enligt myndigheten, eftersom matchen spelades utan publik på grund av coronapandemin.

Djurgårdens IF överklagade beslutet till kammarrätten och anförde bland annat att det vid matchen skulle finnas ett antal personer på arenan som inte hörde till klubben, till exempel personal från arenabolaget och städpersonal. Klubben menade att den hade ett behov av att kunna kontrollera att ingen av dessa hade tillträdesförbud. Kammarrätten delade den bedömningen och konstaterade att klubben borde ha fått ut tillträdesförbuden inför matchen. Men eftersom matchen hade spelats när kammarrätten meddelade sin dom fanns det inte längre något sådant behov och överklagandet avslogs.

Notering på aktomslag kan ersätta registrering

Handlingar som inte omfattas av sekretess behöver inte registreras, utan det kan räcka med att lägga dem i akten för det ärende som de tillhör. Det konstaterade JO i det här beslutet som gällde Polismyndigheten. Men det är ett grundkrav att det någonstans finns dokumenterat vilka handlingar som har kommit in eller upprättats i ärendet, enligt JO.

”Att såsom skett i detta fall dokumentera detta genom anteckningar på aktomslaget kan godtas under förutsättning att anteckningarna förs kronologiskt och med stor precision så att handlingarna kan identifieras samt att aktomslaget sparas.” 

JO skrev också att handlingar som inte registreras åtminstone ska inkomststämplas och förses med diarienummer om de hör till ett diariefört ärende.