Allmän handling drivs av Panoptes Sweden AB, Sveriges ledande researchbolag. Våra övriga verksamheter är researchbolaget Acta Publica och Nyhetsbyrån Siren.
En journalist begärde ut handlingsslagsredovisningen i Polismyndighetens arkivförteckning samt myndighetens förteckning över personuppgiftsbehandlingar. Polismyndigheten lämnade ut handlingarna men hade maskerat stora stycken i dessa med hänvisning till att uppgifterna kunde användas för att kartlägga myndighetens verksamhet. Journalisten överklagade. Kammarrätten fastställde Polismyndighetens beslut i den del som avsåg arkivförteckningen. Domstolen skrev att
”…de begärda uppgifterna är av sådan karaktär att
de sammantaget ger en sådan överblick över Polismyndighetens organisation och arbetsmetoder att de omfattas av sekretess. I fråga om förteckningen över personuppgiftsbehandlingar kom domstolen fram till att Polismyndigheten inte hade gjort en tillräckligt noggrann sekretessprövning och återförvisade ärendet i den delen till Polismyndigheten.
JO kritiserade en regionpolischef som vid ett stort antal tillfällen hade använt sin privata e-postadress för att kommunicera i tjänsteärenden. Det hade visserligen inte framkommit att några sekretessbelagda uppgifter hade röjts eller att allmänna handlingar inte hade diarieförts men riskerna med en så omfattande användning av privat e-post var tillräckligt för att JO skulle vara kritisk.
”Användningen av en privat e-postadress i tjänsten innebär en risk för att allmänna handlingar inte blir diarieförda och för att handlingsutlämnanden försvåras. Det finns dessutom en risk att det uppstår misstankar om att den privata e-postadressen används för att kringgå handlingsoffentligheten”, står det bland annat i JO-beslutet.
Även Polismyndigheten fick kritik av JO eftersom myndigheten hade tillhandahållit en e-postapp för mobiler som ökade risken för att personal förväxlade sin privata e-postadress med tjänsteadressen.
Prisuppgifter i två anbud som hade kommit in till Polismyndigheten i en upphandling av kontorsmöbler var offentliga. Det slog kammarrätten fast i den här domen. Det fanns ingen särskild anledning att anta att enskilda skulle lida skada av ett utlämnande.
En person begärde ut en polisanmälan som hade riktats mot honom eftersom han ville göra en anmälan om falsk tillvitelse. Han fick ut anmälan men utan uppgiften om målsägandens namn. Polismyndigheten menade att målsäganden kunde lida men av ett utlämnande. Personens önskan om att anmäla målsäganden för falsk tillvitelse var inte ett sådant beaktansvärt skäl som krävs för att bryta sekretessen, ansåg Polismyndigheten. Personen överklagade till kammarrätten men domstolen delade Polismyndighetens bedömning.
En person som hade nekats en tjänst inom polisen på grund av att han hade blivit underkänd vid säkerhetsprövningen begärde ut underlaget för underkännandet. Polisen avslog med hänvisning till underrättelse- och försvarssekretess. Personen överklagade men kammarrätten fastställde sekretessbeslutet.
Förfrågningar om att ta del av alla eventuella polisanmälningar mot vissa angivna personer kunde inte bifallas på grund av sekretess. Det slog kammarrätten fast i de här domarna.
En journalist kunde inte få ut statistik om utryckningstider från polisen som avsåg en mindre geografisk yta än en polisregion. Det slog kammarrätten fast i flera domar. Kammarrätten hänvisade både till försvarssekretess och sekretess till skydd för polisens brottsbekämpande verksamhet.
Polismyndigheten vägrade lämna ut personnummer ur passregistret för de kvinnor som hade ”svept höger” på sökandens profil på Tinder. Polismyndigheten menade att sökandens begäran var så oprecis att det inte gick att hitta de aktuella uppgifterna. Han hade till exempel skrivit: ”Ebba, 20, folkbokförd någonstans i Skåne. Se bifogade tre bilder. Vad har hon för personnummer?” I avslagsbeslutet skrev Polismyndigheten att man inte har någon programvara för ansiktsjämförelse knuten till pass- eller körkortsregistret.
Polismyndigheten menade att kvinnornas personnummer dessutom var hemliga eftersom det kunde antas att de skulle lida men om uppgifterna lämnades ut till sökanden. Det gällde även om kvinnorna hade svept höger på hans profil, alltså uttryckt ”en positiv inställning gentemot vederbörandes fysiska uppenbarelse”. Sökanden överklagade men kammarrätten fastställde Polismyndighetens beslut med hänvisning till att begäran inte var tillräckligt preciserad.
Polisen vägrade lämna ut underrättelseuppslag och förhör med en uppgiftslämnare i ett ärende om omhändertagande av vapen. Sökanden ville ha ut uppgifterna för att kunna anmäla uppgiftslämnaren för falsk tillvitelse. Kammarrätten konstaterade att det fanns en risk för att uppgiftslämnaren skulle utsättas för våld eller hot om handlingarna lämnades ut till sökanden. Inte heller bestämmelsen i OSL 35:8 a bröt förundersökningssekretessen eftersom sökanden inte hade anfört tillräckligt beaktansvärda skäl för att få ut handlingarna, enligt kammarrätten.
En person begärde ut en rekonstruktionsfilm i en avslutad förundersökning hos Polismyndigheten. Rekonstruktionsfilmen gällde ett dödsfall i tunnelbanan i Stockholm. Myndigheten avslog med hänvisning till att ärendet var väldigt uppmärksammat när det begav sig och att det fortfarande, efter så lång tid, fanns spekulationer om vad som verkligen hade hänt. Genom rekonstruktionsfilmerna kunde vittnena identifieras både till utseende och namn, enligt Polismyndigheten. Personen överklagade och skrev att han hade fått ut förundersökningen i omaskerat skick från Stadsarkivet. Därför kände han redan till identiteten på de vittnen som förekom i rekonstruktionsfilmen och han hade varit i kontakt med dem som fortfarande var i livet. Kammarrätten avslog utan att bemöta klagandens invändningar. Något utlämnande med sekretessförbehåll var inte heller aktuellt, enligt kammarrätten.