Beviljad plats på äldreboende inte hemligt

Att två personer hade ansökt om och beviljats plats på ett kommunalt särskilt boende var uppgifter som kunde lämnas ut utan att dessa led men, bedömde kammarrätten i denna dom.

Över 70 år gammalt faderskapserkännande var offentligt

En kvinna hade rätt att få ut en handling benämnd ”Faderskapserkännande och avtal om underhållsstöd” från socialtjänsten i Pajala kommun. Handlingen var undertecknad av den berörda fadern och modern i november 1944, vilket enligt kammarrätten visade att handlingen var mer än 70 år gammal. Socialtjänstsekretessen gällde alltså inte längre.

Antal coronasmittade per äldreboende inte hemligt

Det var inte hemligt hur många som hade konstaterats smittade av Covid-19 per vård- och omsorgsboende i Kungsbacka kommun. Det bedömde kammarrätten i den här domen, och motiverade det bland annat så här:

”Av inhämtad utredning framgår att kommunens minsta vård- och omsorgsboende har 27 lägenheter. Det är därmed inte fråga om så små enheter att uppgifter kan härledas till en identifierbar person.”

Fick inte ut uppgifter om sommarbarn

En person vände sig till socialnämnden i Tibro kommun och begärde uppgifter om personer som hade varit sommarbarn hos hans föräldrar på 70-talet. Han ville veta deras efternamn, födelseår och i vilken kommun de hörde hemma på den tiden. Kommunen avslog med hänvisning till socialtjänstsekretess – ett beslut som kammarrätten fastställde efter överklagande.

Fick ut lex Sarah-utredning om pappans död

En person begärde ut en lex Sarah-utredning om sin pappas död som hade gjorts av Ängeholms kommun. Kommunen avslog delvis men kammarrätten kom fram till att handlingen kunde lämnas ut i sin helhet. Kammarrätten konstaterade bland annat att den åberopade sekretessregeln inte kan användas för att hemlighålla uppgifter om socialförvaltningens egna tjänstemän.

Covidmörkning fick JO-kritik

En journalist begärde ut uppgifter om antal covid-19-smittade inom äldreomsorgen från bland annat kommunerna Gnesta, Nyköping, Oxelösund och Trosa. Kommunerna delade sedan journalistens begäran med övriga kommuner i länet och med region Sörmland. Kommunikationscheferna på de berörda myndigheterna drog upp vissa gemensamma riktlinjer för hur och när begäran skulle besvaras:

”Vi har nu haft ett möte med kommunikationscheferna i länet. Det vi kom fram till:

1. Dagens mediebegäran – ska svaras på onsdag (skjuta det framför oss)
2. Två alternativa svar: går inte att ge ut då det inte finns som en allmän handling samt för liten kommun – riskerar att avslöja patientsekretessen”

Kommunerna agerade sedan enligt de uppdragna riktlinjerna. Men när detta JO-anmäldes hävdade alla att de hade tagit sina beslut i utlämnandeärendena självständigt. JO tyckte inte att det fanns tillräckliga bevis för motsatsen och riktade ingen kritik mot Nyköping, Oxelösund och Trosa i den delen. I Gnestas fall hade den tillförordnade kommunikationschefen både deltagit i diskussionen om de gemensamma riktlinjerna, uttalat att kommunen ”följer det allmänt sagda” och sedan själv beslutat att inte lämna ut de begärda handlingarna. Mot den bakgrunden ansåg JO att det fanns skäl att tro att hon hade påverkats av den gemensamma riktlinjen snarare än att hon hade gjort en självständig och objektiv rättstillämpning i utlämnandeärendet. Hon fick därför kritik.

JO var också kritisk till vissa uttalanden i den mejväxling som hade förekommit mellan olika chefer när de gemensamma riktlinjerna för utlämnande togs fram. Till exempel kommenterade Trosas kommunchef journalistens begäran med att ”det är förunderligt vad de publicistiska fantomerna vill att vi ska prioritera högst just nu”.

JO kritiserade också att en tjänsteman på Region Sörmland hade tagit bort en mening ur en allmän handling som löd ”det är angeläget att siffrorna inte hamnar i pressen”. Även regiondirektören fick kritik för att ha raderat mejl efter att han tagit emot en begäran om att få ta del av dessa. ”En handling får givetvis inte förstöras när det finns en begäran om att ta del av den som ännu inte har prövats slutligt (se t.ex. JO 1998/99 s. 503), skrev JO.

JO:s övergripande slutsats var att det som hade kommit fram genom utredningen visade på en bristande förståelse och respekt hos personer i ledande befattning i flera av kommunerna och i regionen för den grundlagsfästa rätten att ta del av allmänna handlingar. JO uppfattade också en bristande respekt för den viktiga roll som medierna spelar för granskningen av offentlig verksamhet. Diskussionerna som hade förts var olämpliga och JO kunde förstå att det hade uppstått misstankar om att kommunerna och regionen hade velat begränsa insynen i sin verksamhet. Enligt JO fanns det också en risk för en kvarstående misstro mot kommunerna och regionen på grund av det inträffade.

Innehavare av P-tillstånd var hemlig

En person hade sett ett parkeringstillstånd för rörelsehindrade i framrutan på en bil och ville kontrollera om tillståndet var utfärdat för den person som använde bilen. Han begärde därför en kopia på tillståndet från kommunen och angav tillståndsnumret. Kommunen avslog med hänvisning till socialtjänstsekretess och den sekretess som skyddar uppgifter om enskilds hälsotillstånd.

Personen överklagade och menade att den som använde tillståndet och förvarade det i framrutan på sin bil var öppen med att den hade ett parkeringstillstånd för rörelsehindrade. Kammarrätten delade dock kommunens bedömning att den begärda handlingen omfattades av socialtjänstsekretess.

Fick inte ut uppgifter om coronasmittade

En journalist på Eskilstunakuriren begärde ut uppgifter om antal smittade med covid-19 inom äldreomsorgen i Eskilstuna kommun. Hon ville ha uppgifterna nedbrutna per boende respektive hemtjänstområde. Kommunen avslog hennes begäran med hänvisning till att det inte fanns någon allmän handling som innehöll den begärda informationen och att man inte heller kunde sammanställa en sådan handling med rutinbetonade åtgärder.

Journalisten överklagade till kammarrätten som upphävde kommunens beslut. Domstolen tyckte inte att kommunen hade gjort en tillräckligt noggrann prövning, eftersom den inte närmare angett vilka åtgärder som behövde vidtas för att göra en sammanställning eller vilken arbetsinsats som skulle krävas.

Eskilstuna kommun fattade ett nytt avslagsbeslut. Där kom det fram att kommunen, bara några dagar efter det första avslagsbeslutet, hade infört ett webbaserat system där varje äldreboende och hemtjänstområde löpande kunde rapportera in antal smittade. Från och med det datumet var det alltså möjligt att göra en sådan sammanställning som journalisten hade önskat, men inte tidigare. Kommunen uttalade att en sammanställning nedbruten per äldreboende eller hemtjänstområde i vilket fall som helst var hemlig enligt socialtjänstsekretessen.

Journalisten överklagade till kammarrätten. I ett yttrande till kammarrätten medgav Eskilstuna kommun att den begärda sammanställningen fanns redan när journalisten gjorde sin begäran, men att ansvarig chef inte hade känt till detta. Sammanställningen hade dock förstörts sedan dess och inte gått att återskapa. Majoriteten i kammarrätten konstaterade att den begärda handlingen därmed inte kunde lämnas ut, vilket innebar att domstolen var förhindrad att uttala sig i sekretessfrågan.

En skiljaktig ledamot tyckte att det ändå fanns skäl att pröva sekretessfrågan, eftersom det hade framkommit att de efterfrågade uppgifterna numera fanns tillgängliga i allmänna handlingar. Ledamoten kom dock fram till att det saknades ett tillräckligt underlag för avgöra om enskilda brukare skulle kunna identifieras genom uppgifter om antal smittade per boende och hemtjänstområde. Avgörande för den frågan är bland annat det totala antalet brukar i olika verksamheter och hur stor andel av dessa som är smittade. ”I händelse av t.ex. en hög andel smittade personer på ett boende kan det inte uteslutas att enskilda individer går att identifiera” och att socialtjänstsekretessen där med slår till, ansåg ledamoten. Hon förespråkade att ärendet skulle skickas tillbaka till kommunen för en ny sekretessprövning.

Antal coronasmittade i äldreomsorgen offentligt

”Det är enligt kammarrättens mening inte möjligt att identifiera någon enskild person utifrån en uppgift om det totala antalet smittade personer med covid-19 inom kommunens äldreomsorg.” Det skrev kammarrätten och konstaterade att smittotalet inom äldreomsorgen i Herrljunga kommun skulle offentliggöras.

Smittade per boende var hemligt

En journalist begärde ut uppgifter om antal bekräftade covid-19-fall per vård- och omsorgsboende i en kommun. Uppgifterna fanns i ett Excelark där kommunen rutinmässigt förde in misstänkta och bekräftade fall inklusive en notering om vilket boende den aktuella brukaren hörde till. Kommunen maskerade dock uppgiften om boende vid utlämnandet. Enligt kommunen omfattades denna uppgift av patientsekretess och socialtjänstsekretess.

Journalisten överklagade men kammarrätten fastställde kommunens beslut. Enligt domstolen kan det diskuteras om en uppgift om coronasmitta hos en avliden är en sådan uppgift som kränker den frid som bör tillkomma den avlidna. Oavsett det så stod det inte klart att uppgiften kunde lämnas ut utan men för den avlidnas anhöriga, ansåg kammarrätten.

Kammarrätten menade också att en uppgift om boende kunde räcka för att identifiera de berörda personerna, eftersom ”de personer som de aktuella uppgifterna rör bor eller har bott på ett förhållandevis stort antal enheter/boenden, vilket gör att det i många fall handlar om enbart en person eller ett fåtal personer per enhet/boende.