Allmän handling drivs av Panoptes Sweden AB, Sveriges ledande researchbolag. Våra övriga verksamheter är researchbolaget Acta Publica och Nyhetsbyrån Siren.
Anteckningar som en protokollförare hade fört vid en muntlig förhandling i förvaltningsdomstol var inte en allmän handling. Det menade kammarrätten i denna dom. Anteckningarna var visserligen inte minnesanteckningar i TF:s mening eftersom de hade tillfört målet sakuppgifter. Men de kunde betraktas som utkast till det formella protokollet som senare upprättades. Eftersom anteckningarna/utkastet inte hade tagits om hand för arkivering var det inte en allmän handling trots att målet var avslutat, enligt kammarrätten.
Kammarrätten bedömde att en lokaliseringsanalys för en simhall i Nacka kommun tillhörde ärendet om att bevilja investeringsmedel för simhallen. Det här trots att analysen togs fram i ett tidigt skede av planprocessen och inte användes i beredningen av investeringsbeslutet. Analysen kunde enligt kammarrätten inte betraktas som en sådan minnesanteckning som blir allmän först när den arkiveras. Därför blev den en allmän handling när investeringsärendet avslutades. Kammarrätten skickade tillbaka ärendet till Nacka kommun för sekretessprövning.
Kammarrätten bedömde att två föredragningspromemorior som förvarades hos Försäkringskassan inte var allmänna handlingar. Promemoriorna hade legat till grund för ett beslut i Försäkringskassans ledning om myndighetens policy för ränteåterbetalning. Kammarrätten konstaterade att promemoriorna inte tillförde policyärendet några sakuppgifter och att de därför inte var allmänna handlingar enligt TF 2:12 1 st. Myndighetens huvudkontor hade också lagt ut instruktioner på Försäkringskassans interna nätverk där länskontoren kunde läsa om hur ränteärenden skulle hanteras. Inte heller dessa var allmänna handlingar, enligt kammarrätten. Instruktionerna kunde enligt domstolen jämställas med sådan information som ibland ges i myndighetsinterna handböcker för ärendehandläggning. De skulle därför klassificeras som sådana handlingar som ingår i myndighetens bibliotek och inte är allmänna handlingar enligt TF 2:14 1 st 3 p. Länskontoren var inte heller självständiga organ i förhållande till varandra eller till huvudkontoret, vilket betyder att handlingar som utväxlas via det interna nätverket inte blir expedierade respektive inkomna.
En person begärde ut en föredragningspromemoria i ett mål vid dåvarande Försäkringsöverdomstolen. Domstolen avslog begäran med hänvisning till att promemorian var en sådan minnesanteckning som enligt TF 2:12 bara blir en allmän handling om den arkiveras. Försäkringsöverdomstolen arkiverade inte föredragningspromemorior. Personen överklagade men både kammarrätten och dåvarande Regeringsrätten fastställde Försäkringsöverdomstolens beslut.
I den här domen slog dåvarande Regeringsrätten fast att kammarrätten inte behövde lämna ut föredragningspromemorior i ett antal mål. En föredragningspromemoria är en handling som föredraganden (en tjänsteman vid domstolen) använder som stöd för minnet när hen presenterar målet för rättens ledamöter (de som dömer). Promemorian brukar innehålla en summering av viktiga fakta i målet och en beskrivning av den juridik som ledamöterna behöver känna till för att döma. Regeringsrätten tyckte inte att promemoriorna var allmänna handlingar eftersom de inte innehöll några nya fakta utan bara sammanfattade uppgifter som framgick av andra handlingar i målen. Det rörde sig därför om sådana minnesanteckningar som enligt TF 2:12 1 st blir allmänna handlingar först när de har tagits ”…om hand för arkivering”. Uppenbarligen menade Regeringsrätten att det inte hade skett i dessa fall. Promemoriorna var inte heller offentliga enligt reglerna om förhandlingsoffentlighet eftersom kammarrätten inte hade hållit några muntliga förhandlingar i de aktuella målen.
Kammarrätten nekade en person att få ut föredragningspromemorian i ett avslutat mål. En föredragningspromemoria är en handling som föredraganden (en tjänsteman vid domstolen) använder som stöd för minnet när hen presenterar målet för rättens ledamöter (de som dömer). Promemorian brukar innehålla en summering av viktiga fakta i målet och en beskrivning av den juridik som ledamöterna behöver känna till för att döma. Enligt kammarrätten var den begärda promemorian en sådan minnesanteckning som enligt TF 2:12 bara blir en allmän handling om den ”tages om hand för arkivering”. Personen överklagade till HFD och skrev att promemorian visserligen inte hade arkivets med övriga handlingar i målet men att den ändå hade sparats i en pärm på föredragandens rum. Men HFD delade kammarrättens bedömning och avslog överklagandet.
Anteckningar som Arbetsförmedlingen fört vid intervjuer med arbetssökande till en tjänst hos myndigheten var allmänna handlingar enligt denna dom. Arbetsförmedlingen hävdade att anteckningarna bara var sammanställningar av uppgifter som redan fanns i ärendet. Men enligt kammarrätten verkade anteckningarna vara den enda dokumentationen som gjorts av de sökandes svar under intervjuerna. Anteckningarna tillförde därmed nya sakuppgifter till anställningsärendet och kunde inte betraktas som sådana minnesanteckningar som inte är allmänna handlingar.
Kungsholmens stadsdelsförvaltning hade gjort en tidsberäkning som visade hur mycket tid som ett hemtjänstföretag skulle lägga på insatser som stadsdelen beställt åt en äldre brukare. Brukarens son begärde ut tidsberäkningen från förvaltningen men fick avslag med motiveringen att den var ett ”internt arbetsmaterial”. Sonen överklagade och fick rätt i kammarrätten. Domstolen ansåg att tidsberäkningen var en expedierad och därmed allmän handling eftersom hemtjänstföretaget fått tillgång till tidsberäkningen via stadsdelsförvaltningens datasystem. Ärendet återförvisades till förvaltningen för sekretessprövning.
Minnesanteckningarna förda vid muntliga förhandlingar i migrationsdomstolen
utgör internt arbetsmaterial, tillkomna enbart för målets föredragning och
beredning. Eftersom de varken expedieras eller tas om hand för arkivering
utgör de inte en allmän handling. Så motiverade Migrationsdomstolen i Stockholm sin vägran att lämna ut anteckningar från muntliga förhandlingar i två mål till en person. Personen överklagade men fick avslag även i kammarrätten.
Kristianstads kommun videofilmade samspelet mellan barn och föräldrar i en vårdnadsutredningen. JO kritiserade kommunen för att den förstörde videofilmen innan vårdnadsutredningen var klar. Videofilmen tillförde ärendet sakuppgifter så det var inte fråga om en minnesanteckning som kommunen hävdat. Filmen skulle därför ha blivit en allmän handling när ärendet avslutades och borde ha bevarats till dess ansåg JO.