Referensgrupp var inte en självständig myndighet

Naturvårdsverket var huvudman för ett projekt som kallades Vindval och i projektet ingick en referensgrupp med representanter för enskilda och olika myndigheter, däribland Länsstyrelsen i Jönköping. En person vände sig till länsstyrelsen och begärde ut handlingar om projektet som myndighetens representant i referensgruppen hade fått skickade till sig. Länsstyrelsen avslog och personen överklagade. Kammarrätten kom i denna dom fram till att referensgruppen inte var att betrakta som en i förhållande till Naturvårdsverket självständig myndighet – eller som ett självständigt organ av myndighetskaraktär – i tryckfrihetsförordningens mening. Kammarätten menade därför att varje medlem i referensgruppen fick ses som en företrädare för den myndighet som han eller hon representerade. Det betydde att handlingar som skickades till eller mellan myndighetsrepresentanterna i gruppen skulle bedömas som om de hade skickats till eller mellan respektive myndigheter. De handlingar som hade skickats till tjänstemannen från Länsstyrelsen i Jönköping var därmed inkomna till länsstyrelsen, enligt kammarrätten. Domstolen återförvisade ärendet till länsstyrelsen för ny prövning.

KR_Jonkoping_2914-16

Samrådsgrupp hade ”myndighetskaraktär”

Energimarknadsinspektionen fick ett regeringsuppdrag att, i samråd med Affärsverket svenska kraftnät (SVK), Konsumentverket och Konkurrensverket, utreda effekterna av att införa fyra elområden på den svenska elmarknaden. Kammarrätten kom i denna dom fram till att samrådsgruppen hade ”myndighetskaraktär” och att e-postmeddelanden som skickades inom gruppen inte kunde anses som inkomna eller upprättade trots att tjänstemännen kom från olika myndigheter. Inte heller de e-postmeddelanden som gruppens medlemmar skickade till andra tjänstemän på sina modermyndigheter gällande projektet blev allmänna handlingar, enligt kammarrätten. Domstolen menade att gruppmedlemmarna inte hade en självständig ställning i förhållande till modermyndigheterna.

Utöver samrådsgruppen fanns en referensgrupp där branschföreträdare och berörda intresseorganisationer gavs möjlighet att följa arbetet och lämna synpunkter. Energimarknadsinspektionen hade självmant lämnat ut de E-postmeddelanden som hade skickats till referensgruppen. Den frågan prövades därför inte av kammarätten i denna dom.

KR_Jonkoping_1084_14