Manus till tal var inte allmän handling

En person begärde ut ett antal handlingar från Sveriges generalkonsulats nationaldagsfirande i Ramallah. Han ville ha deltagarlistan för firandet samt de tal, i text eller på ljudfil, som hållits av svenska diplomater vid tillfället. Generalkonsulatet lämnade ut deltagarlistan med undantag för vissa deltagare som myndigheten menade var hemliga. Konsulatet meddelade också att det inte fanns någon allmän handling som dokumenterade tal vid firandet.

Personen överklagade. Han menade att identiteten på flera av de hemlighållna deltagarna framgick av bilder som konsulatet hade lagt ut på Facebook. Han pekade också på att 250 personer deltog vid firandet plus hotellpersonal och att någon av dessa lätt hade kunna anteckna och sprida vilka som deltog. Vad gällde manuskript till tal så hänvisade han  till ett foto som visade att generalkonsulns manus bestod av tätskriven datortext. Mot bakgrund av det ansåg han att manuset var färdigställt när talet lästes upp.

Kammarrätten avslog överklagandet. Domstolen fastställde konsulatets beslut att hemlighålla vissa personer på deltagarlistan. Kammarrätten fastställde också beslutet att inte lämna ut manuskript till tal. Domstolen hänvisade till att generalkonsulns manus hade använts som minnesstöd för ett tal och att talet var en del av myndighetens faktiska handlande och därför inte hörde till ett ärende. Manuskriptet hade inte heller ”blivit föremål för någon åtgärd som visar att den färdigställts i den mening som avses i tryckfrihetsförordningen.” Domstolen accepterade konsulatets uppgifter om att det inte fanns några andra allmänna handlingar avseende tal.

KR_Goteborg_4115_17

Se även KR Göteborg 3330-17

Uppgifter om svenska guldreserven hemliga

HFD slog i denna dom fast att följande uppgifter gällande den svenska guldreserven var hemliga: guldtackors individuella serie- respektive märkningsnummer, uppgifter i minnesanteckningar vid inventeringen av guldreserven som förvaras hos utländska centralbanker samt uppgifter om var Riksbanken förvarar sitt guld i Sverige.

HFD_7180_15

KR Sthlm 7995-12 och KR Sthlm 4024-13

KR Sthlm 7995-12

Läkemedelsverket gjorde en för slarvig bedömning när myndigheten vägrade lämna ut en preliminär rapport om vaccinet Pandemrix och det misstänkta sambandet mellan vaccinet och uppkomsten av narkolepsi. Myndigheten hade fått den preliminära rapporten från ett finskt forskningsinstitut och menade att det var en underhandsremiss och att handlingen därför inte var allmän. Kammarrätten underkände den bedömningen och konstaterade att en handling som har kommit in från ett utländskt organ ska betraktas som inkommen. Läkemedelsverket menade också att handlingen omfattades av utrikessekretess och sekretess till skydd för enskilds forskningsresultat. Men kammarrätten tyckte inte att verket hade gjort en tillräckligt noggrann sekretessprövning. Efter Läkemedelsverkets beslut hade dessutom flera uppgifter i rapporten offentliggjorts genom en annan rapport. Kammarrätten skickade tillbaka ärendet till Läkemedelsverket.

KR_Sthlm_7995_12

KR Sthlm 4024-13

Efter att ha fått bakläxa i kammarrätten lämnade Läkemedelsverket ut den preliminära rapporten men med stora delar maskerade. Även detta beslut överklagades men den här gången fastställde kammarrätten beslutet. Domstolen tyckte att det fanns skäl att sekretessbelägga uppgifterna eftersom forskarna skulle lida skada om deras resultat lämnades ut. Allmänintresset av att offentliggöra uppgifterna var inte så stort enligt kammarrätten eftersom stora delar av innehållet studie n och de slutsatser som kunde dras redan blivit kända på annat sätt.

KR_Sthlm_4024_13