Undvika avslagsbeslut

Om du är beroende av att få ut dina handlingar snabbt, vilket de flesta är, så är det särskilt viktigt att du gör din läxa och förser myndigheten med alla argument som talar för din sak innan myndigheten tar slutgiltig ställning. Det du till varje pris vill undvika är att din begäran slutar med att myndigheten går på den enskilde tjänstemannens linje och avslår din begäran. Då har myndigheten låst sig i en position och den kommer inte att ändra sig förrän överinstansen (ofta kammarrätten) har gett myndigheten bakläxa. Och det tar tid. Handläggningstiden hos kammarrätten är som regel flera månader lång. Precis som inför samtalet med den enskilde tjänstemannen så har du mycket att vinna på att gör lite research innan du begär ett överklagbart beslut från myndigheten. Det kanske räcker att läsa igenom paragrafen som den enskilde tjänstemannen har hänvisat till. Ännu bättre är det förstås om du kan hitta en dom, ett JO-beslut eller ett uttalande i en proposition som talar för din sak (mycket av detta kan du hitta snabbt på allmanhandling.se). Med den researchen i ryggen kan du göra det enkelt för myndigheten att bifalla din begäran genom formulera dig t.ex. så här:

“Hej, jag vill att Kriminalvården fattar beslut om min begäran att få ta del av myndighetens beslut om lufthålspermission för fången X. Jag vill i samband med det påpeka att just beslut är undantagna från den sekretess som gäller för uppgifter om enskilda fångar enligt OSL 35:15.”

“Hej, jag vill att myndigheten fattar beslut om min begäran att få ta del av lex Sarah-rapporten som en anställd vid äldreboendet Y lämnade till omsorgsförvaltningen igår. Det framgår av beslutet JO 2000/01 s. 522 och domen KR Sthlm 2378-12 att en sådan rapport ska betraktas som en inkommen och följaktligen allmän handling hos kommunen.”

8 reaktioner på ”Undvika avslagsbeslut”

  1. Summa summarum så måste det rimligen vara så att myndigheten nu måste anföra annat skäl än hinder av sekretess för att låta mig jämföra kopian med originalet. Observera att detta är en tänkt situation.

    Jag har nämligen begärt och fått en kopia av en handling och det kuvert i vilket kopian låg innehöll ingenting annat än en kopia av begärd handling. Där sades inte ett ord om några begränsningar i rätten att sprida innehållet eller något om att vissa känsliga uppgifter utelämnats i kopian. Det stod heller ingenting om vilken framställan från min sida vilken kopian avsåg. Jag gissar att det första jag måste försöka utverka är ett meddelande som klargör med anledning av vilken framställan från min sida som nämnd kopia tillskickats mig.

  2. Då säger väl logikens lagar att jag måste ha rätt att jämföra kopian med originalet om inte annat hinder än hinder av sekretess kan anföras, eller hur?

  3. Jag har en fråga.

    Enligt Alf Bohlins bok i ämnet tillkommer sökanden rätten till ett överklagbart beslut endast i de fall myndighetens beslut går sökanden emot.

    Frågan är hur man skall ställa sig till ett tänkt fall där myndigheten anser sig ha villfarit sökandens begäran, men sökanden trots detta anser att beslutet gått honom emot.

    Finns begärd handling inte är svaret givet. I så fall måste arkivmyndigheten fatta ett överklagbart beslut och kammarrätten pröva huruvida handlingen kan lämnas ut trots att den inte finns, vilket givetvis är omöjligt. Således är kammarrättens avslagsbeslut givet. Å andra sidan kan sökanden i vissa fall faktiskt ha ett intresse av att kunna förete bevis för att begärd handling inte finns.

    Finns begärd handling och denna inte är särskilt ömtålig måste frånvaron av ett överklagbart beslut rimligen tolkas så att sökanden har rätt att se originalhandlingen. Vägrar myndigheten att låta sökanden se originalhandlingen måste givetvis myndigheten fatta ett överklagbart beslut.

    Problemet uppstår om myndigheten anför annat hinder än sekretess för att vägra sökanden att se originalhandlingen. Vad är godtagbara skäl, förutom sekretess, för att vägra låta sökanden se originalhandlingen?

    1. Hej! Är situationen att myndigheten vägrar fatta ett överklagbart beslut gällande din begäran att få se handlingen i original eftersom du har fått en kopia?

      Mvh
      Per

      1. Ja, myndigheten vill inte låta mig se originalet då myndigheten redan har lämnat ut en kopia av originalet vilken kopia påstås överensstämma med originalet. Myndigheten har inte anfört någon sekretess alls utan gett mig en kopia som påstås innehålla alla uppgifter som återfinns i originalhandlingen. Ej heller har myndigheten ålagt mig några begränsningar vad gäller rätten att sprida de i kopian förekommande uppgifterna.

        1. Jag försöker att inte tynga detta svar med för många hänvisningar.

          Jag delar din uppfattning om att sökanden har rätt att se originalhandlingen. Förutom att det framgår av förarbetena till tryckfrihetsförordningen, TF (se t.ex. prop. 1975/76:160, s 189, ”har sökanden rätt att gratis ta del av myndighets originalhandling”) är det också så som bestämmelsen har tolkats i den juridiska litteraturen (se t.ex. Malmgrens grundlagskommentarer). Bohlins böcker är ett undantag, som grundar sig på att Bohlin (i sin bok ”Allmänna handlingar” från 1988) har feltolkat ett rättsfall. Lagtexten handlar om tillhandahållande av handlingen, och ger ingen antydning om att det skulle räcka med en kopia eller avskrift (vilket dock är fallet om sekretess föreligger i någon del).

          Rätten till beslut följer av 2 kap. 15 § TF och 6 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen (OSL). JO har i flera beslut tolkat denna bestämmelse på så sätt, att sökanden har rätt till ett överklagbart beslut ”oavsett vad skälet till att han eller hon inte får ut handlingen än må vara” (så formulerat i JO:s beslut 2011-11-11, dnr. 1657-2011). Någon rätt att överklaga formen för tillhandahållande av en elektronisk upptagning lär dock inte finnas enligt rättspraxis, och inte heller någon rätt att överklaga sättet en avskrift gjorts på, eller myndighetens val av material för utskrift. Nu uppfattar jag dock att du inte velat ha någon avskrift.

          Förutom sekretesskäl finns det bara en juridiskt hållbar grund för myndigheten att vägra en sökande tillgång till själva originalhandlingen (när denna finns på papper), och det är att ”betydande hinder möter” (2 kap. 12 § 2 st. TF). Främst handlar bestämmelsen om att handlingen är i bruk när sökanden begär att få läsa den, eller om handlingens behöriga vård. Ett erkänt betydande hinder kan vara att myndigheten befarar att handlingen kommer att skadas eller förstöras om den kommer i sökandens händer (något som framgår redan av 1912 års förslag till tryckfrihetsförordning). Detta hinder borde dock kunna undanröjas genom att en tjänsteman övervakar sökanden, eller rentav håller i handlingen medan sökanden läser den.

          Jag skulle föreslå att du påpekar för myndigheten att du inte begärt någon kopia av handlingen enligt 2 kap. 13 § TF, utan begärt att få ta del av handlingen i original på stället, enligt 2 kap. 12 § TF. Om myndigheten vägrar låta dig ta del av handlingen på stället, har du enligt 6 kap. 3 § OSL rätt till ett beslut som enligt 2 kap. 15 § TF kan överklagas. Hänvisa även till det uttalande i förarbetena som jag nämner ovan. Rätten att få ett beslut gäller även när myndigheten påstått att betydande hinder möter (se JO 1970 s 187). Om du trots dessa påpekanden inte får läsa handlingen, eller erhåller ett överklagbart beslut, bör du ta saken till JO.

          Lycka till!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.