Artisters gager var företagshemligheter

En journalist ville veta hur mycket Mölndals kommun hade betalat de artister som deltog vid Mölndalsdagarna. Men kommunen sekretessbelade uppgifterna, med hänvisning till en dialog som man hade haft med de aktuella artistförmedlarna. Utifrån den dialogen menade kommunen att prisuppgifterna var affärshemligheter.

Journalisten överklagade och påpekade att det till stor del var skattebetalarnas pengar som hade bekostat artisternas gager. Men kammarrätten tog ingen hänsyn till den aspekten utan konstaterade bara att artistförmedlingarna kunde lida skada av ett utlämnande och att uppgifterna därmed var hemliga.

Närvaro på fritids ingen hemlighet

En föräldrar hade rätt att få del av sin dotters närvarorapport på fritids. Enligt kammarrätten innehöll handlingen inget som kunde antas leda till men för barnet eller någon anhörig till barnet om den lämnades ut.

Kommunen hade avslagit begäran med hänvisning till att föräldern låg i vårdnadstvist med den andra föräldern, och att det inte kunde uteslutas att den andra föräldern skulle lida men av ett utlämnande.

Adoptionsfrågor var hemliga

Ett par som hade genomgått en adoptionsutredning begärde ut intervjufrågorna som de hade fått under utredningen, sina svar samt utredarens kommentarer. Kommunen avslog begäran, bland annat med hänvisning till att modellen för den här typen av djupintervjuer omfattas av den sekretess som gäller för kunskapsprov och psykologiska prov. För att intervjun ska fungera behöver svaren vara spontana och om intervjufrågorna blir kända kommer intervjuförfarandet urholkas över tid, menade kommunen.

Paret överklagade men fick avslag även i kammarrätten. Domstolen delade kommunens bedömning i sekretessfrågan.

Äldre handling hos filminstitutet var inte allmän

En person ville ha ut personnummer och postadress för en tidigare anställd på Svenska filminstitutet. Institutet avslog eftersom uppgiften fanns i en allmän handling som hade kommit in eller upprättats innan filminstitutet blev en offentligt finansierad verksamhet som lyder under offentlighetsprincipen.

Personen överklagade men fick avslag med samma motivering av kammarrätten.

Kontoinnehavares identitet kunde lämnas ut till målsägande

Målsäganden i en nedlagd utredning om ID-kapning hade rätt att få veta vilka som var innehavare till vissa kontonummer som förekom i utredningen. Det slog kammarrätten fast i den här domen.

Polismyndigheten hade avslagit begäran med hänvisning till den förundersökningssekretess som gäller till skydd för uppgifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden.

När målsäganden överklagade beslutet medgav Polismyndigheten, i ett yttrande till kammarrätten, att målsäganden hade ett behov av att få ut uppgifterna för att driva en skadeståndstalan mot de misstänka. Två av kontoinnehavarnas identitet skulle därför lämnas ut, ansåg myndigheten, men för den tredje var det av synnerlig vikt att sekretessen upprätthölls.

Kammarrätten å sin sida bedömde att uppgifter om identitet kunde lämnas ut för alla de tre kontoinnehavarna. Det fanns inga särskilda omständigheter som talade för att det var av synnerlig vikt för den tredje kontoinnehavarens att dennes identitet hemlighölls. Det fanns till exempel inget som tydde på att vederbörande skulle utsättas för trakasserier om dennes identitet blev känd.

Hade inte rätt att få ut barnpornografi

En försvarsadvokat begärde kopior av handlingarna i en polisutredning som innehöll barnpornografisk material. Polismyndigheten avslog begäran med hänvisning till att rätten att ta del av allmänna handlingar inte omfattar handlingar som utgör barnpornografi.

Advokaten överklagade men fick avslag i kammarätten med samma motivering. Kammarrätten hade inte tagit till av de aktuella bilderna, men menade att det inte fanns någon anledning att ifrågasätta Polismyndighetens beskrivning av bildernas innehåll, det vill säga att dessa var barnpornografiska.

Mötesanteckningar i gemensam mapp inte allmänna

Powerpointpresentationer som hade använts för att presentera olika samhällsbyggnadsprojekt för en styrgrupp inom samhällsbyggnadsavdelningen vid Huddinge kommun var inte allmänna handlingar enligt denna dom.

Presentationerna förvarades i mappsystemet F för samhällsbyggnadsavdelningen, i mappen för Tvärförbindelse Södertörn samt i projektverktyget Antura. Åtminstone 152 personer hade tillgång till dessa gemensamma lagringsytor. Kammarrätten konstaterade att presentationerna hörde till pågående ärenden och inte var färdigställda, och därmed inte heller upprättade och allmänna handlingar.

På samma gemensamma lagringsytor fanns minnestanteckningar med uppgifter om vad som hade avhandlats vid styrgruppens möten, bland annat vilka beslut som hade fattats. Inte heller dessa var allmänna handlingar enligt kammarrätten:

”Enligt kammarrätten innebär den omständigheten att de bevaras i mappsystemet ”F” för samhällsbyggnadsavdelningen inte att anteckningarna ska anses färdigställda”.

Timpriser var offentliga

Prisuppgifter, i det här fallet timpriser, är känsliga ur konkurrenssynpunkt. Samtidigt är insynsintresset stort för den typen av uppgifter. Det konstaterade kammarrätten i den här domen och bestämde att Stockholmshem skulle lämna ut uppgifter om timpriser för tre leverantörer i en upphandling. Kammarrätten vägde in att ingen av leverantörerna själv hade begärt sekretess för timpriserna.

Inventering av möjliga flyktingboenden hemlig

En journalist begärde ut en inventering som Uppsala kommun hade lämnat till länsstyrelsen om vilka lokaler i kommunen som skulle kunna användas som boenden för flyktingar från Ukraina. Länsstyrelsen avslog med hänvisning till att ett utlämnande kunde antas motverka det allmännas möjligheter att hantera en fredstida kris.

Journalisten överklagade men fick avslag även i kammarrätten.

Offentlighetsprincipen trumfade källskyddet

Polismyndigheten var skyldig att gå igenom och sekretesspröva spegelkopior av två hårddiskar och en mobiltelefon som hade tagits i beslag i en brottsutredning. Det bedömde kammarrätten i den här domen.

Polismyndigheten hade hävdat att man inte fick gå igenom alla de spegelkopierade filerna eftersom de delvis omfattades av ett så kallat beslagsförbud. Hovrätten, som hade beslutat om beslaget, hade nämligen bestämt att polis och åklagare bara fick söka efter viss information i filerna. Det handlade om fotografier av den målsägande, platstaggar och internethistorik. Begränsningen var motiverad av att de kunde finnas källskyddad information i det övriga materialet, då den misstänkte skrev för ett magasin.

Kammarrätten ansåg dock att hovrättens beslut, som hade tagits utifrån regler om beslag i rättegångsbalken, inte begränsade Polismyndighetens skyldigheter enligt tryckfrihetsförordningen. Polismyndigheten skulle alltså gå igenom de aktuella filerna och lämna ut den information som var offentlig. Kammarrätten återförvisade ärendet till Polisen för ny prövning.