Programfiler ansågs inte förvarade hos HFD

En person begärde hos HFD att få ta del av elektroniska kopior och/eller utskrifter av källkoden av filer som finns på olika datalagringsmedier som kommit in till domstolen.

Begäran omfattade bland annat disketter och hålkort. I denna del avslog HFD med hänvisning till att domstolen saknade teknisk utrustning för att kunna ta del av innehållet på dessa medier.

Begäran omfattade vidare CD/DVD-skivor och ett USB-minne med olika typer av filer på. HFD lämnade ut utskrifter av de RTF- och textfiler som fanns på dessa medier men avslog begäran vad avsåg program- och basfiler. Det här eftersom domstolen saknade program för att läsa dessa filer.

Även ett kassettband med en ljudupptagning omfattades av begäran. Personen hade specificerat att han inte ville ta del av ljudupptagningen genom uppspelning på en bandspelare. HFD hade dock ingen utrustning för att låta honom ta del av upptagningen på annat sätt än genom uppspelning i domstolens lokaler. Det var därför det som erbjöds personen och med det ansåg HFD att begäran var tillgodosedd.

Datorprogram var expedierad handling

En diskett med ett datorprogram som Allmänna pensionsfonden, Fjärde fondstyrelsen, hade överlämnat till ett företag var en allmän handling. Det bedömde kammarrätten i det här målet. Det spelade ingen roll att programmet fortfarande var under utveckling. Det hade expedierats till företaget i sitt nuvarande skick.

Fingeravtryck på skyddsplast inte handlingar

En person begärde att få kopia av fingeravtrycken på den skyddsplast som nämndes i ett visst administrativt ärende hos Högsta domstolen. Domstolen avslog eftersom den ansåg att det som efterfrågades inte var handlingar i tryckfrihetsförordningens mening.

Fingeravtryck inte en handling

En person begärde att få ta del av eventuella fingeravtryck på en 8-tumsdiskett och en floppydisk som hade gett in till HFD. Domstolen tyckte inte att eventuella fingeravtryck var en handling i tryckfrihetsförordningens mening och avslog begäran.

Hålkort inte förvarat hos HFD

Ett hålkort som hade kommit in till Högsta förvaltningsdomstolen var visserligen en handling i tryckfrihetsförordningens mening, men den kunde inte anses förvarad hos domstolen. Det här eftersom domstolen saknade den utrustning som krävdes för att läsa av innehållet på hålkortet.

Insända föremål var inte handlingar

Föremål som polisen hade omhändertagit och skickat till dåvarande Statens kriminaltekniska laboratorium var inte handlingar i tryckfrihetsförordningens mening. Det konstaterade kammarrätten i den här domen. En person hade därför inte rätt att få kopior av dem.

Kläder kunde inte betraktas som handlingar

Kläderna som bars av Lisbeth Palme vid mordet på tidigare statsministern Olof Palme var inte handlingar i tryckfrihetsförordningens mening. Dåvarande Statens kriminaltekniska laboratorium hade därför ingen skyldighet att lämna ut kläderna på begäran från en person. Det kom kammarätten fram till i den här domen.

Surfhistorik var inte allmän handling

Polismyndigheten behövde inte sammanställa och lämna ut vilka hemsidor på nätet en viss anställd hade surfat på under ett drygt halvårs tid. Det slog kammarrätten fast i den här domen.

Sökanden menade att cookiefilerna som visade vilka sidor som den anställde hade besökt var inkomna handlingar till myndigheten. Men kammarrätten avslog på den grunden att de begärde uppgifterna inte kunde göras tillgängliga med rutinbetonade åtgärder. De var därför inte förvarade hos Polismyndigheten på ett sådant sätt att de utgjorde allmänna handlingar.

Begäran var nöjaktigt preciserad

En person begärde ut den tentamen som hade fått bästa betyg eller en av de med bäst betyg, om det fanns flera med samma betyg, från fyra specifika tentamenstillfällen vid Luleå tekniska universitet. Universitetet nekade med hänvisning till att hennes begäran inte var så preciserad eller detaljerad att universitetet kunde identifiera handlingarna utan större svårigheter eller med en rimlig arbetsinsats. 

Personen överklagade och kammarrätten upphävde universitetets beslut och skickade tillbaka ärendet dit. Kammarätten tyckte att begäran var klart definierad och att det inte handlade om så många tentamenstillfällen att det skulle bli ett övermäktigt jobb att leta fram handlingarna.