Hemligt hur många kriminaltekniker som var i tjänst 2014

Forskaren Stefan Holgersson begärde ut handlingar från Polismyndigheten som visade arbetstidsförläggningen för fältarbetande kriminaltekniker vid dåvarande polismyndigheterna i Skåne, Blekinge, Kronoberg och Kalmar år 2014. Han ville också ha ut handlingar som visade den verkliga tjänstgöringstiden för dessa personer, samt vilken stationeringsort respektive befattningshavare hade. Han begärde också ut motsvarande information för nuvarande polisregion Syd under 2021.

Polismyndigheten avslog begäran. Enligt myndigheten skulle handlingarna avslöja hur många fältarbetande kriminaltekniker som arbetar i de kriminaltekniska grupperna, vilka tider de tjänstgör och deras respektive tjänstgöringsställe. Informationen kunde med andra ord användas för att kartlägga myndigheten, vilket kunde skada den brottsbeivrande verksamheten framöver, ansåg myndigheten.

Forskaren överklagade när det gällde handlingarna som visade hur kriminalteknikerna jobbade 2014. Han påpekade att det handlade om historiska uppgifter från före den stora omorganisationen av Polisen. I ett yttrande skrev Polismyndigheten att uppgifterna avseende 2014 är snarlika dem för 2021. Kammarrätten delade Polismyndighetens bedömning att uppgifterna om 2014 skulle kunna skada den framtida verksamheten om de lämnades ut.

Avslag på begäran om framsidan till alla manualer

Forskaren Stefan Holgersson begärde ut första sidan i användarmanualerna för samtliga verksamhetssystem inom Polismyndigheten. Myndigheten avslog begäran.

I första hand för att det skulle kräva ett så omfattande arbete att lokalisera alla manualer att det inte kunde anses rymmas inom myndighetens efterforskningsskyldighet.

I andra hand menade myndigheten att de begärda handlingarna inte kunde lämnas ut på grund av sekretess, eftersom de skulle kunna användas för att kartlägga myndigheten genom pusselläggning. Det skulle i sin tur kunna skada verksamheten och avslöja kritisk information om bevaknings- och säkerhetsåtgärder.

Forskaren överklagade men fick avslag även i kammarrätten. Domstolen menade visserligen att Polismyndigheten var skyldig att lokalisera de begärda handlingarna, eftersom begäran var tillräckligt preciserad. Men man delade Polismyndighetens bedömning att handlingarna inte kunde lämnas ut på grund av sekretess.

Diarienummer var hemligt

En person hade lämnat information om en annan person till socialnämnden och frågat om denne fick försörjningsstöd. Personen ville också ha diarienumret när nämnden påbörjade sin utredningen om de lämnade uppgifterna. Nämnden avslog med hänvisning till socialtjänstsekretess.

Personen överklagade men fick avslag även av kammarrätten. Domstolen konstaterade att ett utlämnande av diarienummer skulle avslöja att det fanns ett ärende och att den berörda personen alltså förekom inom socialtjänsten. Den upplysningen var i sig en uppgift om den enskildes personliga förhållanden och det stod inte klart at den kunde lämnas ut utan men för den berörda personen.

Kammarrätten var fel besvärsinstans vid nekad partsinsyn

Den som nekas partsinsyn i ett ärende kan överklaga till förvaltningsrätten i den ordning som gäller för överklagande av beslutet i grundärendet. Kammarrätten var alltså inte rätt besvärsinstans i ett fall där en person hade nekats partsinsyn i ett disciplinärende vid Kriminalvården. Det slog domstolen fast i denna dom.

Fick ut kontaktuppgifter till förskoleföräldrar

En journalist hade rätt att få ut namn och adresser avseende vårdnadshavare till barn i åldrarna ett till ett och ett halvt år som de senaste tre månaderna hade erbjudits en plats i förskola i Helsingborgs kommun, dock med undantag för uppgifter om vårdnadshavare som hade skyddade personuppgifter.

Kommunen hade sekretessbelagt uppgifterna med stöd av den sekretess som gäller för uppgifter om enskilda i förskolan. Men kammarrätten såg ingen risk för att de berörda skulle lida men av ett utlämnande.

Digitalt och maskat eller omaskat på papper mot avgift

Miljö- och byggnadsnämnden i Smedjebackens kommun lämnade ut handlingar i ett ärende digitalt med vissa personuppgifter maskerade, bland annat med hänvisning till GDPR. I beslutet fanns en upplysning om att en fysisk kopia av handlingarna kunde lämnas ut i omaskerat skick men att en avgift då skulle komma att utgå enligt kommunens fastställda taxa.

Personerna som hade fått ut handlingarna överklagade och yrkade att få ut handlingarna kostnadsfritt, bland annat eftersom de var parter i det aktuella ärendet.

Kammarrätten avslog överklagandet. Domstolen konstaterade inledningsvis att frågor rörande partsinsyn överklagas till förvaltningsrätten som första instans. Domstolen begränsade alltså sin prövning till den del som avsåg utlämnande av allmän handling enligt tryckfrihetsförordningen.

I den delen konstaterade domstolen att myndigheter inte har någon skyldighet att lämna ut allmänna handlingar i digital form om det inte följer av lag, vilket det inte gjorde i det här fallet. Någon rätt att få ut kopior avgiftsfritt finns inte heller, slog kammarrätten fast.

GDPR-sekretess för personnummer men inte för namn

GDPR-sekretessen var inte ett hinder för att Trafikverket skulle lämna ut för- och efternamn, telefonnummer, e-postadress och beslutad behörighet för alla som hade beviljats mätbehörighet typ 1 eller typ 2. Det bedömde kammarrätten i denna dom. Uppgifterna fanns i ett register hos Trafikverket och hade begärts ut av en person som representerade ett rekryteringsföretag. Uppgifterna skulle användas för att hjälpa ett av företagets kunder att rekrytera personal med de aktuella behörigheterna.

Sökanden hade däremot inte rätt att få ut diarienummer, personnummer, anställning och adress för de registrerade, ansåg kammarrätten. Inte heller uppgifter om deras utbildning, referenser och praktiktid. Kammarrätten tyckte inte att dessa uppgifter var nödvändiga för att bolaget skulle kunna uppnå syftet med den tänka personuppgiftsbehandlingen, det vill säga att komma i kontakt med registrerade med rätt behörighet.

Kammarrätten återförvisade ärendet till Trafikverket för prövning av om någon annan sekretessregel hindrade ett utlämnande.

Partsinsyn kunde ge rätt att se internt mejl

En person begärde ut mejl som hade skickats inom grundskolenämnden i Malmö och var kopplade till ett diskrimineringsärende som gällde henne själv. Nämnden avslog hennes begäran.

Hon överklagade till kammarrätten som upphävde nämndens beslut i vissa delar. Bland annat fanns det ett mejl som hon kunde ha rätt att få ut enligt reglerna om partsinsyn. Mejlet var visserligen myndighetsinternt, och alltså inte en allmän handling på den grunden att det hade blivit expedierat eller var inkommet. Det aktuella ärendet som mejlet var kopplat till var heller inte avslutat, däremot hade ´mejlet tillfört ärendet sakuppgifter. Sökanden hade alltså rätt att ta del av detta med de inskränkningar som kan följa av den begränsade sekretess som gäller för part.

Kammarrätten skickade tillbaka ärendet till nämnden.

Skyddsombud nekades info om medarbetares hälsa

Två huvudarbetsmiljöombud vid Högskolan i Halmstad nekades att ta del av uppgifter i läkarhandlingar om en medarbetare vid högskolan. Ombuden ville veta om medarbetarens sjukskrivning var orsakad av stress eller någon annan typ av arbetsrelaterat problem, och menade att de hade rätt till insyn trots sekretess i kraft av sina uppdrag.

De två överklagade till kammarrätten men fick avslag även där. Domstolen tog fasta på att det rörde sig om specifika uppgifter om en enskild hälsotillstånd och att det av förarbetena till arbetsmiljölagen framgår att skyddsombud ”inte bör få del av läkares handlingar och uppgifter utan att samtycke lämnas av den arbetstagare som berörs”. Enligt kammarrätten hade det inte kommit fram uppgifter som visade att ombuden behövde uppgifterna för att fullgöra sitt uppdrag.

Underkände sonens fullmakt

Kammarrätten underkände en fullmakt som en person hade visat upp för att få tillgång till sekretessbelagda uppgifter om sin mamma. Uppgifterna fanns i en patientjournal hos region Värmland.

Fullmakten löd: ”Härmed ger jag […], med personnummer […], min son eller den han sätter i sitt ställe, rätt att företräda mig i samtliga juridiska frågor som rör min person.”

Det var allt för allmänt hållet, ansåg kammarrätten, och fastställde regionens beslut att inte lämna ut de begärda journalanteckningarna.