Enskild bör tillfrågas innan utlämnande med förbehåll

En person vände sig till Söderhamns kommun för att ta del av en anmälan hos kommunen om kränkande särbehandling. Kommunjuristen lämnade ut handlingen “…med förbehåll att inte lämna ut namn på berörda personer. Såvida de inte själva löser sekretessen i samtal med dig.”

Personen JO-anmälde kommunjuristen och var bland annat missnöjd med att hon inte hade blivit tillfrågad i förväg om hon gick med på att ta del av handlingen med sekretessförbehåll.

JO konstaterade att det ställs vissa minikrav på utformningen av ett förbehåll för att det ska få rättslig verkan mot den som det riktar sig emot: Det ska utformas som ett formligt beslut där det framgår vilken handling det är fråga om, vem som träffas av förbehållet och vad förbehållet innebär.

Enligt JO bör den enskilde normalt också tillfrågas om ett förbehåll godtas innan ett utlämnande sker. Det här eftersom förbehållet innebär att den enskilde får en tystnadsplikt förenad med straffansvar. Den enskilde kan därför behöva överväga om utlämnande får konsekvenser som är svåra att hantera.

JO påpekade också att ett utlämnande med förbehåll är ett beslut i förvaltningslagens mening och därmed ska innehålla en motivering och en upplysning om hur det kan överklagas.

JO kritiserade Söderhamns kommun för hanteringen.

JO-kritik för sent och bristfälligt beslut

JO kritiserade styrelseordföranden i ett kommunalt bolag för att bolaget dröjt för länge med att fatta ett avslagsbeslut i ett ärende om utlämnande av allmänna handlingar. Beslutet saknade dessutom besvärshänvisning och det framgick inte på vilken grund som bolaget hade sekretessbelagt handlingarna.

jo_5415_12

Se även HR Skåne och Blekinge B 28-14.

JO 3869-13

JO riktade allvarlig kritik mot Statens fastighetsverk för att myndigheten dröjt med att avslå en begäran om att få ut allmänna handlingar och därefter dröjt med att vidarebefordra överklagandet till kammarrätten. Domstolen konstaterade senare att beslutet inte var överklagbart eftersom juristen som fattat det inte var behörig. Beslutet var till råga på allt bristfälligt motiverat.

JO_3869_2013

KR Jönköping 9413-12

En journalist begärd att få ut anteckningar om de muntliga kompletteringar som Aleris gjort i samband med att vårdbolaget lade ett anbud om att driva ett äldreboende på entreprenad åt Linköpings kommun.  Kommunen avslog med hänvisning till att det inte fanns några sådana allmänna handlingar. Journalisten överklagade och i kammarrätten kom det fram att kommunen hade haft ett möte med Aleris under upphandlingen och anteckningar då hade gjorts av kommunens tjänstemän. Kammarrätten upphävde kommunens beslut med hänvisning till att den inte hade gjort en tillräckligt noggrann prövning av om anteckningarna var allmänna och offentliga.

KR_Jonkoping_94_13 kopia

KR Sundsvall 2141-12

“Ett grundläggande krav på ett myndighetsbeslut måste vara att det av beslutet framgår vilka bestämmelser det grundar sig på eller att det på annat sätt klart framgår vilka avgörande förutsättningar som inte anses vara uppfyllda.” Det konstaterade kammarrätten i den här domen och gav Rättviks kommun bakläxa därför att kommunen inte lämnat en ordentlig beslutsmotivering till sitt beslut att inte lämna ut en förteckning över larmobjekt.

KR_Sundsvall_2141_12

KR Göteborg 7184-12

Kammarrätten undanröjde Landstinget Värmlands beslut om sekretess för uppgifter i en mejlkorrespondens. Kammarrätten påpekade att den beslutande myndigheten noggrant ska pröva varje uppgift i en allmän handling. Om en uppgift inte kan lämnas ut ska myndigheten precisera vilken skada eller men som ett utlämnande skulle innebära. Det hade inte landstinget gjort, menade kammarrätten, som därmed skickade tillbaka ärendet till landstinget för ny prövning.

KR_Goteborg_7184_12

 

 

KR Göteborg 7561-12

En journalist begärde att få kopior av samtliga sms som hade skickats till och från samtliga regionråd i Region Skåne. Regionen avslog begäran med hänvisning till att man hade bett regionråden gå igenom sina telefoner och att det då inte hade framkommit någon allmän handling som skulle lämnas ut. Kammarrätten menade att avslagsbeslutet var otydligt eftersom det inte framgick av beslutet om man hade hittat några sms överhuvudtaget, om sms:en som fanns inte var allmänna handlingar eller om de var allmänna men omfattades av sekretess. Domstolen skickade tillbaka ärendet till regionen för ny prövning.

KR_Goteborg_7561_12

Vad kan jag kräva av en beslutsmotivering?

Tjänstemännen brukar skylla på att det inte går att skriva utförliga motiveringar i sekretessbeslut utan att samtidigt avslöja de hemliga uppgifter som man vill skydda. Därför ser man ofta “beslutsmotiveringar” som inte innehåller så mycket mer än ett referat av den aktuella sekretessregeln. JO har slagit fast att det här inte duger eftersom en beslutsmotivering ska ge svar på “…vad som i det enskilda fallet har varit avgörande för utgången.” Om det finns sekretesskyddade uppgifter i skälen för beslutet så ska myndigheten ändå kunna redovisa skälen i mer “allmänna ordalag” (JO 1990/91 s. 101).

Vilka krav som gäller för beslutsmotivering i allmänhet, inte bara sekretessbeslut, kan utläsas av bland annat Högsta förvaltningsdomstolens dom i mål nr 4732-19. Där skriver domstolen bland annat följande:

Motiveringsskyldigheten syftar till att garantera att myndigheterna prövar sina ärenden på ett sakligt och enhetligt sätt. En klargörande motivering ökar också förståelsen för hur myndigheten har resonerat i det enskilda fallet. I kravet på motivering ligger bl.a. att myndigheten normalt bör förklara hur den har bedömt eventuella invändningar som den enskilde har gjort i ärendet (se prop. 2016/17:180 s. 187 f. och 320 f.).

Du kan försöka förebygga problemet med intetsägande beslutsmotiveringar genom att be om en utförlig motivering redan när du begär ett myndighetsbeslut gällande din begäran. Du kan t.ex. säga eller skriva så här:

“Om ni står fast vid er bedömning att anmälarens identitet är hemlig så vill jag gärna att ni förklarar varför anmälaren kommer att lida men om det blir känt att hon har anmält Försäkringskassan till Datainspektionen”.

JO 1990/91 s. 101

Ett fängelse fick kritik för att det inte gett en tillräckligt utförlig motivering av ett beslut att inte låta en fånge ta emot ett obevakat besök av en bekant. Anstalten ville inte uppge för fången varför besökaren ansågs vara riskabel och hänvisade till att dessa uppgifter var sekretessbelagda av hänsyn till besökarens integritet. “Allmänt kan sägas att det inte är tillräckligt att i beslut som går parten emot bara hänvisa till den lagtext som är tillämplig. Principen är att det av beslutet skall gå att utläsa vad som i det enskilda fallet varit avgörande för utgången. Utgörs skälen av sekretesskyddade uppgifter är det naturligtvis svårare att ge en motivering utan att röja dessa uppgifter Det bör ända ha varit möjligt för anstalten att i mer allmänna ordalag ange varför besöket inte kunde medges”, skrev JO.

JO_1990_91_s_101