Internationella efterlysningar var hemliga

En journalist begärde ut alla efterlysningar som Polismyndigheten hade utfärdat till Interpol under en viss dag och som var kategoriserade som röda notiser. Polisen avslog begäran helt med hänvisning till utrikessekretess och den sekretess som skyddar enskilda personer som förekommer i förundersökningar.

Journalisten överklagade och anförde bland annat att efterlysta personers personuppgifter, bilder och brott publiceras öppet på Interpols hemsida. Han kunde därför inte se att Sveriges mellanfolkliga förbindelser skulle skadas av att efterlysningarna lämnades ut av svensk polis. Men det kunde kammarrätten som avslog överklagandet utan någon närmare motivering.

Polisers jobbnummer inte hemliga

En person begärde ut bland annat kontaktuppgifter (namn, befattning, telefonnummer och mejladress) till den polispersonal som hade arbetat med en viss förundersökning. Syftet var att han ville kunna nå de som hade varit involverade i ärendet.

Polismyndigheten avslog begäran. Myndigheten hänvisade till OSL 15:2 1 st (försvarssekretess) och OSL 18:1 1 st (förundersökningssekretess) när det gällde utredarna i ärendet, och till sekretess som skyddar uppgifter om enskildas personliga förhållanden OSL 35:1 när det gällde övrig personal.

Mannen överklagade och fick delvis rätt i kammarrätten. När det gällde utredarna konstaterade domstolen att begäran rörde ett fåtal tjänstemän inom polisen och att uppgifter om dessa personers namn och funktion redan hade lämnats ut. Mot den bakgrunden kunde man inte anse att utredarna skulle skadas av ett utlämnande av kontaktuppgifterna, dessa skulle därför lämnas ut.

Vad gällde övrig personal konstaterade domstolen att dessa hade agerat som tjänstemän i ärendet och därmed inte skyddades av en sekretess som gäller för enskilda. Domstolen skickade tillbaka ärendet till polisen i den delen för en prövning av om uppgifterna var hemliga enligt någon annan regel.

Nedlagd förundersökning var offentlig

En person som hade gjort en anmälan om fornminnesbrott hade rätt att få ut hela den nedlagda förundersökningen i ärendet. Kammarrätten skrev så här om de begärda uppgifterna:

N.N:s begäran avser en förundersökning som föranleddes av en anmälan om fornminnesbrott från honom själv och som vid tiden för begäran hade lagts ned. Kammarrätten, som har tagit del av förundersökningen i sin helhet, konstaterar att materialet består av följande. Bengt Isakssons anmälan med bilagor, dokument som upprättats av polisen utifrån de uppgifter han lämnat, en tjänsteanteckning som gjorts med anledning av polisens kontakt med en länsantikvarie, kommunens ansökan om tillstånd till ingrepp i fornlämningar samt länsstyrelsens beslut i tillståndsfrågan.

Enligt kammarrätten fanns det inget i förundersökningen som var skyddsvärt av det skälet att det kunde anses vara av generell betydelse för brottsutredning och brottsspaning. Utredningen innehöll visserligen uppgifter om enskilda personer men dessa figurerade där i egenskap av tjänstemän vid olika myndigheter. Och av praxis framgår att en offentlig befattningshavares åtgärder i tjänsten inte rör dennes personliga eller ekonomiska förhållanden, konstaterade kammarrätten.

Motanmälan inte skäl att bryta sekretessen

En tidigare misstänkt fick bara ut delar av målsägandeförhöret i den nedlagda förundersökningen. Polismyndigheten befarade att målsäganden skulle utsättas för våld eller annan allvarligt men om uppgifterna lämnades ut. Den tidigare misstänkte överklagade och skrev i överklagandet att han behövde uppgifterna för att kunna polisanmäla målsäganden för falsk angivelse. Men kammarrätten tyckte inte att det var ett sådant beaktansvärt skäl som krävs för att sekretessen ska brytas.

Tidigare misstänkt fick inte ut förundersökning

En person som hade varit misstänkt i en förundersökning begärde ut förundersökningsprotokollet. Polisen lämnade ut protokollet med vissa uppgifter maskerade. Motiveringen var att uppgifterna berörda enskilda och att det var av synnerlig vikt att dessa inte röjdes.

Personen överklagade och anförde att han behövde uppgifterna som underlag för en begäran om skadestånd på grund av felaktigt frihetsberövande.

Kammarrätten fastställde Polisens beslut. Domstolen konstaterade att den som har varit misstänkt i en förundersökning inte kan få ut uppgifter enligt den sekretessbrytande regel som finns till förmån för skadelidande.

Den sekretessbrytande regel som gäller till förmån för tidigare misstänkta förutsätter att personen har beaktansvärda skäl för sin begäran. Kammarrätten bedömde att personen i det här fallet inte hade det, eftersom det inte fanns några uppgifter om att han hade inlett en skadeståndsprocess.

Fick inte ut övervakningsfilm mot sekretessförbehåll

En journalist begärde ut en övervakningsfilm i en polisutredning och var beredd att underkasta sig ett sekretessförbehåll med innebörden att personerna på filmen skulle avidentifieras/maskeras innan filmen publicerades. Polismyndigheten nekade med hänvisning till att risken för men inte kunde undanröjas genom ett sekretessförbehåll. Journalisten överklagade till kammarrätten men domstolen delade Polismyndighetens bedömning och fastställde beslutet.

Arkivförteckning var hemlig i stora delar

En journalist begärde ut handlingsslagsredovisningen i Polismyndighetens arkivförteckning samt myndighetens förteckning över personuppgiftsbehandlingar. Polismyndigheten lämnade ut handlingarna men hade maskerat stora stycken i dessa med hänvisning till att uppgifterna kunde användas för att kartlägga myndighetens verksamhet. Journalisten överklagade. Kammarrätten fastställde Polismyndighetens beslut i den del som avsåg arkivförteckningen. Domstolen skrev att
“…de begärda uppgifterna är av sådan karaktär att
de sammantaget ger en sådan överblick över Polismyndighetens organisation och arbetsmetoder att de omfattas av sekretess. I fråga om förteckningen över personuppgiftsbehandlingar kom domstolen fram till att Polismyndigheten inte hade gjort en tillräckligt noggrann sekretessprövning och återförvisade ärendet i den delen till Polismyndigheten.

Anmälan om falsk tillvitelse inte beaktansvärt skäl

En person begärde ut en polisanmälan som hade riktats mot honom eftersom han ville göra en anmälan om falsk tillvitelse. Han fick ut anmälan men utan uppgiften om målsägandens namn. Polismyndigheten menade att målsäganden kunde lida men av ett utlämnande. Personens önskan om att anmäla målsäganden för falsk tillvitelse var inte ett sådant beaktansvärt skäl som krävs för att bryta sekretessen, ansåg Polismyndigheten. Personen överklagade till kammarrätten men domstolen delade Polismyndighetens bedömning.

KR_Sthlm_9034-18

Hemligt om namngiven person var polisanmäld

Förfrågningar om att ta del av alla eventuella polisanmälningar mot vissa angivna personer kunde inte bifallas på grund av sekretess. Det slog kammarrätten fast i de här domarna.

KR_Sthlm_7729_18

KR_Sthlm_8094_18

Underrättelseuppslag var hemligt

Polisen vägrade lämna ut underrättelseuppslag och förhör med en uppgiftslämnare i ett ärende om omhändertagande av vapen. Sökanden ville ha ut uppgifterna för att kunna anmäla uppgiftslämnaren för falsk tillvitelse. Kammarrätten konstaterade att det fanns en risk för att uppgiftslämnaren skulle utsättas för våld eller hot om handlingarna lämnades ut till sökanden.  Inte heller bestämmelsen i OSL 35:8 a bröt förundersökningssekretessen eftersom sökanden inte hade anfört tillräckligt beaktansvärda skäl för att få ut handlingarna, enligt kammarrätten.

KR_Sthlm_8119_18