Lista över säkerhetskopior inte en säkerhetskopia

En person begärde att få ta del av kammarrättens registratorsbrevlådas lista över säkerhetskopior av e-postmeddelanden som kan återställas. Kammarrätten avslog med hänvisning till att de listade e-postmeddelandena hade raderats från det ordinarie e-postsystemet. Listan var, i likhet med de listade e-postmeddelandena, säkerhetskopior som förvarades hos domstolen enbart för att kunna återskapa information om den skulle gå förlorad oavsiktligt i det ordinarie systemet. Listan och meddelandena var alltså inte allmänna handlingar, enligt kammarrätten.

Personen överklagade och fick rätt i HFD. Domstolen hänvisade till förarbetena där det framgår att begreppet säkerhetskopia syftar på information som någon gång funnits i en myndighets ordinarie system och som har kopierats för att kunna återskapas om den skulle gå förlorad. Av detta följde, enligt HFD, att en lista över säkerhetskopior inte i sig är en säkerhetskopia. Att avslå begäran med hänvisning till att listan var en säkerhetskopia var alltså felaktigt enligt HFD som återförvisade ärendet till kammarrätten.

Ingen partsinsyn i överprövade handlingar

En person överklagade ett sekretessbeslut från Polismyndigheten. När kammarrätten lånade in de aktuella handlingarna för att gör sin sekretessbedömning begärde personen ut dessa handlingar från kammarrätten. Domstolen avslog med hänvisning till att handlingarna inte kunde betraktas som inkomna till domstolen.

Personen överklagade till HFD. Frågan i målet var om personen skulle få ta del av handlingarna hos kammarrätten enligt den sekretessbrytande regel som gäller för parter i ett mål. Det tyckte inte HFD. Partsinsynen omfattar de handlingar som har tillförts det aktuella målet. Enligt HFD hade de handlingar som lånats in inte tillförts målet. Det motiverades så här:

”Om handlingar som ska sekretessprövas av domstol skulle anses vara tillförda målet skulle en överprövning av en myndighets beslut att inte lämna ut handlingar med stöd av offentlighetsprincipen i de flesta fall bli meningslös, eftersom klaganden enbart genom att överklaga beslutet skulle få en betydligt mer omfattande rätt till insyn med stöd av den sekretessbrytande bestämmelsen”, skrev HFD.

Innehåll i länkar var inte allmänna handlingar

En person begärde hos två olika kammarrätter att få ta del av innehållet i länkar som hade skickats till domstolarna. Båda avslog och personen överklagade till HFD som fastställde underinstansernas beslut. HFD konstaterade att innehållet i länkarna inte hade tillförts en akt eller ett ärende hos kammarrätten. Det fanns inte heller någon annan anledning att betrakta länkarnas innehåll som allmänna handlingar, enligt HFD.

HFD_3334_16

HFD_3737_16

Innehåll i QR-kod inte förvarad handling

Kammarrätten i Stockholm har ingen QR-kodläsare. Därför var innehållet i en QR-kod som hade kommit in till kammarrätten inte en förvarad handling hos domstolen, enligt TF 2:3. En person som ville ta del av innehållet i QR-koden i klartext på plats hos domstolen fick följaktligen avslag av kammarrätten. Personen överklagade men HFD delade kammarrättens bedömning och avslog överklagandet.

HFD_598_18

Det överklagade beslutet från Kammarätten i Stockholm

HFD har prövat överklagande av liknande beslut från övriga kammarrätter och då gjort samma bedömning:

HFD_794_18

HFD_795_18

HFD_822_18

Fick ta ut avgift för redan inskannad dom

Kammarrätten i Stockholm tog ut en avgift på 56 kronor för att mejla ett digitalt exemplar av en dom till en person. Personen överklagade avgiftsuttaget till Domstolsverket. Han invände att kammarrätten inte kunde ta ut en avgift med stöd av 4 § 8 p avgiftsförordningen eftersom den regeln bara gäller verksamheter av tillfällig natur eller av mindre omfattning. Att lämna ut allmänna handlingar är en regelbundet återkommande verksamhet för myndigheter, påpekade han. Om det fanns grund för en avgift så menade han att den borde beräknas till noll. Det här eftersom kammarrätten hade skannat in domen redan innan han begärde ut den. Utlämnandet innebar därför inte något extra slitage på skannern eller någon extra arbetsinsats för skanning. Han påpekade att arbetsbördan för att skicka en fil är lika stor oavsett antal sidor och att det därför inte var rimligt att ta betalt per sida. Avgiften borde alltså beräknas som om bara en sida hade begärts ut eftersom arbetsbördan var den samma, ansåg han. Domstolsverket höll inte med. Myndigheten ansåg att utlämnande av allmänna handlingar är en sådan sidouppgift som domstolar och myndigheter kan avgiftsbelägga enligt 4 § 8 p avgiftsförordningen. När det gällde beräkningen av avgiften så hävdade Domstolsverket att det inte spelar någon roll att domen är inskannad sedan tidigare. Avgift ska ändå tas ut motsvarande den som gäller för papperskopior.

DV_492_16

Utlämnande i pappersform kunde inte överklagas

En person begärde hos Kammarrätten i Stockholm att få ut en dom och ett beslut från kammarrätten i elektronisk form (pdf-fil) via e-post. Kammarrätten erbjöd personen att få ut domen och beslutet på papper men vägrade att lämna ut dem elektroniskt. Personen överklagade men överklagandet avvisades av dåvarande Regeringsrätten. Regeringsrätten hänvisade till att kammarrätten hade gått med på att lämna ut de begärda handlingarna i den form som föreskrivs i TF. Kammarrättens beslut hade därmed inte gått personen emot på det sätt som krävs för att det ska kunna överklagas enligt sekretesslagen (numera offentlighets- och sekretesslagen). Regeringsrätten hänvisade till att andra beslut i en kammarrätts administrativa ärenden inte överklagas till Regeringsrätten, vilket framgick av förordningen med kammarrättsinstruktion.

RegR_521_08 (RÅ 2008 not. 72). 

Kammarrätt tvingas in i mörkrum

Kammarrätten i Stockholms tog emot en förseglad försändelse i ett mål. Det stod på försändelsen att den innehöll ett framkallat fotopapper som bara kunde göras synligt i mörkrum under rött ljus eftersom det annars skulle komma att förstöras. En person begärde senare att få ta del av fotografiet i försändelsen. Men kammarrätten avslog med motiveringen att det inte gick att avgöra om försändelsen innehöll något som utgjorde en allmän handling. Personen överklagade till HFD och fick rätt. HFD konstaterade att försändelsen hade arkiverats efter det att målet avslutats. Försändelsen hade alltså blivit en allmän handling och kammarrätten var skyldig att pröva om den skulle lämnas ut.

HFD_6793_16

Promemorior behövde inte lämnas ut

I den här domen slog dåvarande Regeringsrätten fast att kammarrätten inte behövde lämna ut föredragningspromemorior i ett antal mål. En föredragningspromemoria är en handling som föredraganden (en tjänsteman vid domstolen) använder som stöd för minnet när hen presenterar målet för rättens ledamöter (de som dömer). Promemorian brukar innehålla  en summering av viktiga fakta i målet och en beskrivning av den juridik som ledamöterna behöver känna till för att döma. Regeringsrätten tyckte inte att promemoriorna var allmänna handlingar eftersom de inte innehöll några nya fakta utan bara sammanfattade uppgifter som framgick av andra handlingar i målen. Det rörde sig därför om sådana minnesanteckningar som enligt TF 2:12 1 st blir allmänna handlingar först när de har tagits ”…om hand för arkivering”. Uppenbarligen menade Regeringsrätten att det inte hade skett i dessa fall. Promemoriorna var inte heller offentliga enligt reglerna om förhandlingsoffentlighet eftersom kammarrätten inte hade hållit några muntliga förhandlingar i de aktuella målen.

RA_2008_not_75