Tjänsteman får inte begränsa sökandens begäran

En person JO-anmälde en tjänsteman vid Kriminalvården för att denne vid flera tillfällen hade tolkat en begäran om samtliga handlingar i ett ärende som en begäran om enbart besluten i ärendet. Det här utan att fråga den sökande hur begäran skulle tolkas, och utan att underrätta vederbörande om att det som lämnades ut faktiskt inte var samtliga handlingar. Anmälaren bifogade också ett mejl mellan tjänstemannen och en annan anställd på Kriminalvården där tjänstemannen själv skrev att han brukade tolka allmänt hållna begäran på det här sättet.

JO begärde att Kriminalvården skulle yttra sig över anmälan. I svaret framgick att den anmälda tjänstemannen påstod att han hade ringt till den sökande för att diskutera dennes begäran, och att sökanden då hade begränsat begäran till enbart besluten. Det fanns dock inga tjänsteanteckningar från dessa telefonsamtal.

Anmälaren yttrade sig över myndigheten svar och bestred att det skulle ha förekommit några telefonsamtal. Han påpekade att sökanden aldrig hade uppgett sitt telefonnummer för myndigheten. Däremot hade tjänstemannen mejlat sökanden från sin privata mejladress under sin föräldraledighet.

JO började med att konstatera följande: “En enskild tjänsteman får inte på eget bevåg begränsa omfattningen av en ingiven framställning”.

JO påpekade också att en tjänsteman som lämnar uppgifter på JO:s begäran har sanningsplikt. JO tyckte nämligen att dokumentationen talade emot tjänstemannens påståenden om att det hade förekommit telefonsamtal där sökanden själv hade begränsat sin begäran. JO kunde dock inte med tillräcklig säkerhet slå fast att tjänstemannen hade lämnat oriktiga uppgifter.

Om det var som tjänstemannen påstod, att det hade förekommit telefonsamtal, borde dessa ha dokumenterats. I så fall förtjänade tjänstemannen kritik för att inte ha gjort det, tyckte JO.

JO kritiserade även tjänstemannen för att han hade använt sin privata e-postadress vid kontakter med allmänheten.

Namn i lönelista var hemliga

En person begärde ett utdrag ur Kriminalvårdens personalsystem med uppgifter om namn och lön för alla anställda vid anstalten Hall. Kriminalvården lämnade ut löneuppgifterna men inte namnuppgifterna. Det här med hänvisning till sekretessen i OSL 18:8 som skyddar säkerhets- och bevakningsåtgärder. Visserligen innehöll lönelistan inga uppgifter om säkerhets- och bevakningsåtgärder, men enligt Kriminalvården kunde det ändå antas att myndighetens framtida verksamhet skulle skadas om uppgifterna röjdes.

Personen överklagade men fick avslag i kammarrätten. Domstolen konstaterade att namnlistan omfattas av sekretess, men skrev inte ut vilken sekretessbestämmelse man grundade sig på. Däremot hänvisade kammarrätten till en dom i HFD där högsta instans sekretessbelade namnen i en liknande lista med stöd av försvarssekretess i OSL 15:2.

Fängelses personallista var försvarshemlighet

Namnen i en lista med namn- och löneuppgifter för samtliga anställda vid en anstalt var försvarshemligheter, bedömde HFD i dessa domar. HFD delade kammarrättens bedömning att en sammanställning av uppgifter om ett stort antal Kriminalvårdsanställdas identitet är information som typiskt sett kan skada landets försvar eller rikets säkerhet. Uppgifterna om löner kunde däremot lämnas ut, enligt HFD.

CV omfattades inte av försvarssekretess

En fånge begärde hos Kriminalvården att få ta del av meritförteckning och CV avseende två namngivna anställda vid myndigheten. Kriminalvården avslog med hänvisning till försvarssekretess och personaladministrativ sekretess.

Myndigheten menade att anställdas meritförteckning och cv kan användas för otillåten påverkan, dessutom var de båda anställda beslutsfattare och hade därmed strategiskt viktiga positioner, ansåg Kriminalvården.

Fången överklagade till kammarrätten och yrkade att få ta del av de begärda handlingarna men utan uppgift om de anställdas adress, telefonnummer och personnummer. Kammarrätten instämde i Kriminalvårdens bedömning och avslog.

Fången överklagade till HFD och fick rätt. Domstolen tyckte inte att uppgifterna i de begärda handlingarna var sådana som skyddas av försvarssekretess. Domstolen såg heller ingen risk för att någon skulle utsättas för våld eller annat allvarligt men om uppgifterna lämnades ut. Därmed var inte heller den personaladministrativa sekretessen något hinder för ett utlämnande.

Personallista hemlighölls på felaktig grund

En sökande vände sig till kammarrätten och begärde ut en lista med namn på anställda vid en anstalt samt deras löner. Listan fanns i ett sekretessmål vid domstolen. Kammarrätten avslog begäran, men sökanden överklagade till HFD.

HFD konstaterade att en lista över anställda inte är en uppgift om en åtgärd som har till syfte att hindra rymning eller fritagning. Det är inte heller en uppgift om en åtgärd som har till syfte att upprätthålla ordningen och säkerheten. Därmed kan en sådan lista inte sekretessbeläggas med stöd av OSL 18:11, det vill säga den bestämmelse som kammarrätten hade åberopat.

HFD skickade tillbaka ärendet till den kammarrätt som hade vägrat lämna ut listan. HFD tyckte att kammarrätten kunde testa om någon annan sekretessregel var tillämplig på de aktuella uppgifterna.

Uppsägning var inte ärende om anställning

En person begärde ut handlingar som kammarrätten hade hämtat in från Kriminalvården för att sekretesspröva med anledning av ett överklagande. Det rörde sig om ett beslut och en HR-bedömning i ett ärende om uppsägning.

Kammarrätten sekretessbelade uppgifter i HR-bedömningen om den berörda personens hälsotillstånd, eftersom dessa omfattades av personalsekretess. Undantaget från sekretessen som gäller ärenden om anställning gällde inte i det här fallet, enligt kammarrätten, eftersom det rörde sig om en uppsägning och inte en anställning.

Kammarrätten sekretessbelade även den berörda personens personnummer.

Granskad försändelse till intagen var inkommen

En försändelse till en intagen som hade hållits kvar och granskats av Kriminalvården var inkommen till myndigheten och därmed en allmän handling. Det konstaterade HFD i den här domen. Försändelsen omfattades inte av undantaget som gäller brev och andra liknande handlingar som har lämnats in till en myndighet “endast för befordran av ett meddelande”. HFD pekade på att det rör sig om myndighetsutövning när Kriminalvården granskar en försändelse till en intagen och att försändelsen då ska ses som en allmän handling så länge den förvaras hos myndigheten.

Beslut om tillsyn av intagen var hemligt

En företrädare för Samhällsmagasinet Avsnitt vände sig till Kriminalvården och begärde ut ett beslut om tillsyn av en viss intagen. Myndigheten avslog med hänvisning till att handlingen innehöll uppgifter om personliga förhållanden och att den intagne eller någon anhörig kunde antas lida men av ett utlämnande.

Det finns ett undantag från sekretessen som gäller beslut av Kriminalvården. Men i det här fallet ansåg myndigheten att det som benämns som ett beslut om tillsyn i själva verket är ett internt arbetsdirektiv. Det vill säga en order till personalen att titta till en intagen med jämna mellanrum.

Sökanden överklagade men kammarrätten gick på Kriminalvårdens linje och avslog med bland annat följande motivering: “Ställningstagandet rörande tillsyn får enligt kammarrättens mening ses som myndighetens dokumentation av en åtgärd som Kriminalvården vidtagit inom ramen för sitt uppdrag att säkerställa att den intagnes påföljd verkställs på ett säkert och humant sätt”. Det var alltså inte ett beslut utan så kallat faktiskt handlande, enligt kammarrätten.

Säkerhetshandbok omfattades av biblioteksundantaget

Kriminalvårdens säkerhetshandbok, som finns på myndighetens intranät, omfattas av biblioteksundantaget och är därför inte en allmän handling, enligt denna dom. Handboken är ett hjälpmedel för myndighetens egen personal i det löpande arbetet och ska ge vägledning i säkerhetsrelaterade frågor.

KR_Jonkoping_207_19

Knappt fyra månader var oskälig fördröjning

Kammarrätten biföll en ansökan om förtursförklaring från klaganden i ett mål om utlämnande av allmänna handlingar. Domstolen konstaterade att överklagandet hade handlagts av kammarrätten i 3 månader och 24 dagar och att inga åtgärder hade vidtagits i målet. Enligt tryckfrihetsförordningen ska överklaganden av ett beslut att inte lämna ut allmänna handlingar handläggas skyndsamt. Därför ansåg domstolen att handläggningen hade “oskäligt fördröjts”. Elva dagar efter förtursförklaringen meddelades domen i målet.

KR_Jonkoping_1757_18_fortursbeslut

Kammarrätten tyckte inte att en handläggningstid på 3 månader och 3 dagar var en oskälig fördröjning. Handläggningen hade bestått i att kammarrätten hade begärt in handlingar från Kriminalvården och omfördelat målet vid ett tillfället. Ansökan om förtursförklaring avslogs. 

En handläggningstid på drygt två månader i kammarrätten i ett mål om utlämnande av allmänna handlingar var ingen oskälig fördröjning. Det bedömde kammarrätten i det här beslutet och avslog klagandens ansökan om förtursförklaring. Handläggningen i målet hade bestått av att kammarrätten hade begärt in ytterligare handlingar och omfördelat målet vid ett tillfälle.

En handäggningstid på 2 månader och 29 dagar i kammarrätten i ett mål om utlämnande av allmänna handlingar var ingen oskälig fördröjning. Det bedömde kammarrätten i det här beslutet och avslog klagandens ansökan om förtursförklaring.