Mängden knark i avlopp var hemlig

En journalist begärde ut en rapport som redovisade resultaten av den analys av avloppsvattnet i Malmö som hade gjorts vid ett antal mätpunkter i samband med operation Hagelstorm i januari 2020. Mätningarna gällde halter av narkotika i avloppsvattnet. Polismyndigheten avslog begäran delvis och lämnade ut rapporten i maskerat skick. Det här med motiveringen att de maskerade uppgifterna var en del av myndighetens arbetsmetodutveckling och att ett utlämnande skulle kunna skada den framtida verksamheten.

Journalisten överklagade och yrkade att fler uppgifter i rapporten skulle lämnas ut. Han anförde bland annat att operationsledningen redan hade gett en övergripande bild av resultaten i media. Han ville ha ut resultaten för att kunna granska och värdera polisens påståenden om sin insats. Han tyckte inte heller att det rörde sig om någon ny och revolutionerande arbetsmetodutveckling eftersom tekniken använts under lång tid, bland annat i Oslo.

Polismyndigheten svarade bland annat följande: “Kunskapen om exempelvis vilka substanser som brukas i ett område vid varje givet tillfälle kan också leda till att personer inom den brottsliga verksamheten anpassar sina aktiviteter och därigenom motverkar Polismyndighetens åtgärder. Därmed kan den framtida verksamheten antas skadas om uppgifterna röjs.”

Kammarrätten avslog överklagandet. Domstolen hänvisade till att Polismyndigheten själv hade uppgett att den begärda rapporten var en del av ett pågående utvecklings- och metodarbete. Uppgifterna i den riskerade därför att röja Polisens arbetsrutiner och skada den framtida verksamheten.

Polisens teknik för ansiktsigenkänning hemlig

En journalist begärde ut dokumentation från Polismyndighetens upphandling av teknik för ansiktsigenkänning. Polismyndigheten sekretessbelade samtliga begärda handlingarna i deras helhet. Det här eftersom materialet avslöjade polisens tekniska förmåga på området. Ett utlämnande kunde skada både polisens verksamhet och rikets säkerhet, enligt myndigheten.

Journalisten överklagade och kammarrätten upphävde Polismyndighetens beslut. Domstolen konstaterade att handlingarna innehöll en rad harmlösa uppgifter som inte kunde sekretessbeläggas. Eftersom Polismyndigheten inte hade lämnat ut handlingarna ens i maskerad form hade myndigheten inte gjort en tillräckligt noggrann sekretessprövning, ansåg kammarrätten. Ärendet gick tillbaka till Polismyndigheten för ny prövning.

Polismyndigheten fattade ett nytt beslut som innebar att journalisten fick ut samtliga begärda handlingar med undantag för ett avtal som lämnades ut i maskerat skick. De uppgifter som hade maskerats var bland annat uppgifter om vilket system och teknik för ansiktsigenkänning som Polismyndigheten använder, leverantör, datum när avtalet tecknades, vissa tidsuppgifter, namnuppgifter på de personer som hade undertecknat avtalet, namn på en person hos Polismyndigheten som har skrivit en tjänsteanteckning kopplad till avtalet samt diverse prisuppgifter. 

Journalisten överklagade. Kammarrätten delade Polismyndighetens bedömning att uppgifterna om vilket system och vilken teknik som används och uppgifterna om aktuell leverantör inklusive leverantörens namnunderskrift omfattades av sekretess till skydd för den polisiära verksamheten samt försvarssekretess. Övriga uppgifter var däremot inte hemliga enligt dessa sekretessbestämmelser. Kammarrätten skickade tillbaka ärendet till Polismyndigheten för en prövning av om dessa uppgifter var hemliga enligt någon annan bestämmelse.

Polismyndigheten fattade ett tredje beslut där myndigheten på nytt lämnade ut det begärda avtalet i maskerad form. Den här gången sekretessbelade myndigheten adressen i anbudsdokumentet med stöd av den sekretess som gäller för Polismyndighetens personuppgiftsbehandling inom brottsdatalagens område. Vidare sekretessbelade myndigheten prisuppgifter och tidsuppgifter i avtalet med hänvisning till affärssekretess.

Journalisten överklagade. Kammarrätten bestämde att totalsumman i anbudsdokumentet kunde lämnas ut, men avslog överklagandet i övrigt.

Totala antalet poliser i yttre tjänst var offentligt

En journalist begärde ut en handling från Polismyndigheten som bland annat innehöll en uppgift om det totala antal poliser i yttre tjänst i Sverige 2019. Myndigheten sekretessbelade den och en rad andra uppgifter i dokumentet.

Journalisten överklagade och fick rätt vad gällde uppgiften om antalet poliser i yttre tjänst. Kammarrätten konstaterade att det visserligen var en specifik uppgift om numerär, men att det rörde sig om en totalsiffra på en övergripande nivå. Ett utlämnande kunde därför inte anses skada polisens framtida verksamheten.

Vad gällde övriga uppgifter som hade maskerats av Polismyndigheten delade kammarrätten myndighetens bedömning. De maskerade uppgifterna rörde enligt kammarrätten “…bl.a. analys och resonemang om hur Polismyndigheten är organiserad och dimensionerad på en mer strukturell nivå”. Dessa kunde antas vara skadliga att lämna ut, ansåg kammarrätten.  

Adresser för trafikkontroller var hemliga

En person begärde ut händelserapporter om trafikkontroller som hade genomförts i landets polisregioner under tolv veckor år 2019. Han skulle använda uppgifterna i ett forskningsprojekt och ville veta ”var och när (start- och stopptid)” kontrollerna hade genomförts. Fem regioner lämnade ut de begärda uppgifterna. Region Mitt lämnade ut uppgifterna med undantag för den exakta adressen eller namnet på gatan där kontrollen hade genomförts. Region Syd avslog begäran helt. Personen överklagade avslagsbesluten.

Kammarrätten ändrade Region Syds beslut och bestämde att personen skulle få ut uppgifter om tidpunkt och kommun där kontrollerna hade utförts, men inte gatunamn eller gatuadresser. “Närmare uppgifter om platser för trafikkontroller som har genomförts inom en polisregion under en längre tidsperiod utgör sådan information som riskerar att röja polisens arbetsrutiner i aktuellt hänseende”, tyckte kammarrätten.

Polisers jobbnummer inte hemliga

En person begärde ut bland annat kontaktuppgifter (namn, befattning, telefonnummer och mejladress) till den polispersonal som hade arbetat med en viss förundersökning. Syftet var att han ville kunna nå de som hade varit involverade i ärendet.

Polismyndigheten avslog begäran. Myndigheten hänvisade till OSL 15:2 1 st (försvarssekretess) och OSL 18:1 1 st (förundersökningssekretess) när det gällde utredarna i ärendet, och till sekretess som skyddar uppgifter om enskildas personliga förhållanden OSL 35:1 när det gällde övrig personal.

Mannen överklagade och fick delvis rätt i kammarrätten. När det gällde utredarna konstaterade domstolen att begäran rörde ett fåtal tjänstemän inom polisen och att uppgifter om dessa personers namn och funktion redan hade lämnats ut. Mot den bakgrunden kunde man inte anse att utredarna skulle skadas av ett utlämnande av kontaktuppgifterna, dessa skulle därför lämnas ut.

Vad gällde övrig personal konstaterade domstolen att dessa hade agerat som tjänstemän i ärendet och därmed inte skyddades av en sekretess som gäller för enskilda. Domstolen skickade tillbaka ärendet till polisen i den delen för en prövning av om uppgifterna var hemliga enligt någon annan regel.

Riktlinjer för diarieföring var hemliga

En journalist begärde ut Polismyndighetens riktlinjer för saknummersystemet samt myndighetens riktlinjer för diarieföring i det allmänna diariet. Myndigheten lämnade ut handlingarna men hade maskerat exempel på ärenden som ska diarieföras under olika saknummer samt exempel på ingivare i dessa saknummer. Myndigheten motiverade detta med att uppgifterna gav en kännedom om myndighetens verksamhet på detaljnivå. Journalisten överklagade och hänvisade till att diariet är offentligt i sin helhet och att det därför går att ta ut listor som visar vilka ärenden som faktiskt diarieförs under olika saknummer. Kammarrätten bemötte inte den invändningen utan avslog med följande motivering: “Kammarrätten, som tagit del av de aktuella handlingarna, bedömer att de begärda uppgifter ger en sådan bild av polisens verksamhet att det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgifterna lämnas ut”.

Nedlagd förundersökning inte hemlig för försäkringsbolag

Ett försäkringsbolag begärde ut uppgifter ur fem nedlagda förundersökningar för att bedöma om målsäganden hade rätt till ersättning från överfallsskyddet i hennes hemförsäkring. Polisen avslog begäran med hänvisning till att ett utlämnande skulle försvåra förundersökningen om den togs upp igen. Bolaget överklagade till kammarrätten som fastställde polisens beslut. Bolaget gick vidare till dåvarande Regeringsrätten som däremot gav bolaget rätt med följande motivering: “Enbart det förhållande att en förundersökning, som har lagts ned med motiveringen att den inte givit spaningsresultat, skulle kunna komma att återupptas om nya uppgifter kommer fram och att ett återupptagande av utredningen i sådant fall skulle kunna försvåras av ett utlämnande av uppgifterna, utgör inte tillräcklig grund för att hemlighållande av uppgifterna.”

RA_2003_not_174

Fängelsepersonals namn skyddas av försvarssekretess

En journalist begärde ut namnen på samtliga anställda på Kirsebergsanstalten. Kriminalvården avslog bland annat med hänvisning till försvarssekretessen eftersom kriminalvårdens personal ingår i totalförsvaret. Myndigheten ansåg att namnen på samtliga anställda vid en anstalt skulle kunna användas för otillåten påverkan som hot eller korruption riktad mot personalen. Journalisten överklagade till kammarrätten men domstolen ansåg att det fanns stöd för att hemlighålla namnuppgifterna med försvarssekretessen som grund. Journalisten gick vidare till Högsta förvaltningsdomstolen men nekades prövningstillstånd.

KR_Jonkoping_515_15

KR Sundsvall 713-15

En journalists begärde hos Länsstyrelsen i Norrbottens län att få ta del av en promemoria som tillhörde en åtalsanmälan som myndigheten gjort gällande djurplågeri. Länsstyrelsen avslog begäran. Journalisten överklagade men kammarrätten delade länsstyrelsens bedömning att handlingen omfattades av förundersökningssekretess.

KR_Sundsvall_713_15

JO 3442-2013

En journalist som granskade en dödsolycka vid Hjulstabron i Uppsala län begärde ut information från Trafikverkets hastighetskameror på en viss vägsträcka i området. Istället för att lämna ut den offentliga informationen skickade Trafikverket ett mejl till polisen och tipsade myndigheten om att begära ut samma information så att den därmed skulle omfattas av förundersökningssekretess. Det gjorde polisen och därefter avslog Trafikverket journalistens begäran. JO kritiserade Trafikverket för att myndigheten kontaktade polisen istället för att skyndsamt lämna ut den begärda informationen.  Journalisten begärde senare ut mejlkorrespondensen mellan Trafikverket och polisen men då hade handläggaren på Trafikverket raderat mejlen med motiveringen att de var av ringa betydelse. JO konstaterade att en del talade för att gallring av mejlen försvårat allmänhetens insyn i händelseförloppet men avstod från att kritisera handläggaren.  JO tog hänsyn till att hennes handlande inte var uppenbart felaktigt och Trafikverket inte dokumenterat sina ställningstaganden gällande gallring av e-post.

JO_3442_13