Foton med blåljuspersonals ansikten var offentliga

En man vars son dött i en trafikolycka vände sig till Rättsmedicinalverket och begärde ut bilder från olyckplatsen och från den rättsmedicinska undersökningen av sonen. Myndigheten lämnade ut bilderna från olycksplatsen, men hade maskerat ansiktena på den blåljuspersonal som syntes på bilderna. Bilderna från den rättsmedicinska undersökningen sekretessbelade myndigheten helt. I båda fallen hänvisade myndigheten till den sekretess som gäller i rättsmedicinsk verksamhet för uppgifter om enskildas hälsotillstånd och personliga förhållanden.

Mannen överklagade till kammarrätten och fick delvis rätt. Bilderna från olycksplatsen skulle lämnas ut omaskerade, enligt kammarrätten. Blåljuspersonalen befann sig på platsen i egenskap av offentliga befattningshavare som utförde åtgärder i tjänsten, fotografierna som visade deras ansikten utgjorde då inte uppgifter om “personliga förhållanden” i lagens mening. När det gällde fotografierna från den rättsmedicinska undersökningen delade kammarrätten Rättsmedicinalverkets bedömning att dessa var sekretessbelagda.

Fel att sekretessbelägga patientplaner helt

En person hade rätt att få ut fler uppgifter ur samordnade individuella planer för patienter vid Region Värmlands vårdcentraler i Karlstad. Det slog kammarrätten fast i den här domen. Personen accepterade att få ut planerna i avidentifierat skick men regionen hade sekretessbelagt dem helt. Kammarrätten ansåg dock att det fanns en rad uppgifter i planerna som kunde offentliggöras utan att peka ut enskilda patienter.

Kammarrätten skickade tillbaka ärendet till regionen för ny prövning.

Slarvigt sekretessbeslut om patientjournaler

Karolinska institutet begärde ut 14 patientjournaler från Västra Götalandsregionen. Journalerna gällde patienter som hade behandlats för uppgivenhetssyndrom. Journalerna var tänkta att användas i en utvärdering av den aktuella typen av behandling.

Regionen avslog begäran och Karolinska institutet överklagade till kammarrätten. Domstolen undanröjde regionens beslut eftersom regionen inte hade gjort en tillräckligt noggrann sekretessprövning. Domstolen saknade bland annat en prövning av om uppgifterna kunde lämnas ut med tanke på att de skulle användas för forskningsändamål och även skulle omfattas av sekretess hos Karolinska institutet.

Framtidsfullmakt hävde inte sekretess

En person hade inte rätt att få ut sin avlidna makas patientjournaler med stöd av en framtidsfullmakt från makan. Det slog kammarrätten fast i den här domen. Men domstolen bedömde att journalerna ändå kunde lämnas ut till personen eftersom han redan kände till merparten av uppgifterna i dessa.

Covidmörkning fick JO-kritik

En journalist begärde ut uppgifter om antal covid-19-smittade inom äldreomsorgen från bland annat kommunerna Gnesta, Nyköping, Oxelösund och Trosa. Kommunerna delade sedan journalistens begäran med övriga kommuner i länet och med region Sörmland. Kommunikationscheferna på de berörda myndigheterna drog upp vissa gemensamma riktlinjer för hur och när begäran skulle besvaras:

“Vi har nu haft ett möte med kommunikationscheferna i länet. Det vi kom fram till:

  1. Dagens mediebegäran – ska svaras på onsdag (skjuta det framför oss)
  2. Två alternativa svar: går inte att ge ut då det inte finns som en allmän handling samt för liten kommun – riskerar att avslöja patientsekretessen”

Kommunerna agerade sedan enligt de uppdragna riktlinjerna. Men när detta JO-anmäldes hävdade alla att de hade tagit sina beslut i utlämnandeärendena självständigt. JO tyckte inte att det fanns tillräckliga bevis för motsatsen och riktade ingen kritik mot Nyköping, Oxelösund och Trosa i den delen. I Gnestas fall hade den tillförordnade kommunikationschefen både deltagit i diskussionen om de gemensamma riktlinjerna, uttalat att kommunen “följer det allmänt sagda” och sedan själv beslutat att inte lämna ut de begärda handlingarna. Mot den bakgrunden ansåg JO att det fanns skäl att tro att hon hade påverkats av den gemensamma riktlinjen snarare än att hon hade gjort en självständig och objektiv rättstillämpning i utlämnandeärendet. Hon fick därför kritik.

JO var också kritisk till vissa uttalanden i den mejväxling som hade förekommit mellan olika chefer när de gemensamma riktlinjerna för utlämnande togs fram. Till exempel kommenterade Trosas kommunchef journalistens begäran med att “det är förunderligt vad de publicistiska fantomerna vill att vi ska prioritera högst just nu”.

JO kritiserade också att en tjänsteman på Region Sörmland hade tagit bort en mening ur en allmän handling som löd “det är angeläget att siffrorna inte hamnar i pressen”. Även regiondirektören fick kritik för att ha raderat mejl efter att han tagit emot en begäran om att få ta del av dessa. “En handling får givetvis inte förstöras när det finns en begäran om att ta del av den som ännu inte har prövats slutligt (se t.ex. JO 1998/99 s. 503), skrev JO.

Antal coronasmittade i äldreomsorgen offentligt

“Det är enligt kammarrättens mening inte möjligt att identifiera någon enskild person utifrån en uppgift om det totala antalet smittade personer med covid-19 inom kommunens äldreomsorg.” Det skrev kammarrätten och konstaterade att smittotalet inom äldreomsorgen i Herrljunga kommun skulle offentliggöras.

Smittade per boende var hemligt

En journalist begärde ut uppgifter om antal bekräftade covid-19-fall per vård- och omsorgsboende i en kommun. Uppgifterna fanns i ett Excelark där kommunen rutinmässigt förde in misstänkta och bekräftade fall inklusive en notering om vilket boende den aktuella brukaren hörde till. Kommunen maskerade dock uppgiften om boende vid utlämnandet. Enligt kommunen omfattades denna uppgift av patientsekretess och socialtjänstsekretess.

Journalisten överklagade men kammarrätten fastställde kommunens beslut. Enligt domstolen kan det diskuteras om en uppgift om coronasmitta hos en avliden är en sådan uppgift som kränker den frid som bör tillkomma den avlidna. Oavsett det så stod det inte klart att uppgiften kunde lämnas ut utan men för den avlidnas anhöriga, ansåg kammarrätten.

Kammarrätten menade också att en uppgift om boende kunde räcka för att identifiera de berörda personerna, eftersom “de personer som de aktuella uppgifterna rör bor eller har bott på ett förhållandevis stort antal enheter/boenden, vilket gör att det i många fall handlar om enbart en person eller ett fåtal personer per enhet/boende. 

Sekretessbeslut om coronasmitta fick bakläxa

Kungsbacka kommun vägrade lämna ut en Excelfil med uppgifter om bland annat antalet misstänkta och konstaterade covid-19-fall på kommunens vård- och omsorgsboenden och i hemtjänsten. Kommunen hänvisade till sekretessen som skyddar myndigheters förberedelser för fredstida krissituationer och patientsekretess.

Sökanden överklagade och kammarrätten upphävde kommunens beslut och skickade tillbaka ärendet dit. Kammarrätten tyckte inte att ett utlämnande av den begärda handlingen skulle försämra det allmännas möjligheter att förebygga och hantera fredstida kriser. Det fanns alltså inget skäl för sekretess på den grunden.

Vad gällde frågan om patientsekretess bedömde kammarrätten att det snarare var socialtjänstsekretessen som var tillämplig på den begärda handlingen. Domstolen konstaterade att handlingen inte innehöll några identitetsuppgifter om enskilda brukare. Frågan om enskilda personer ändå kunde identifieras genom att jämföra uppgifterna i handlingen med annan information hade inte utretts tillräckligt av kommunen, ansåg kammarrätten.

Bland annat saknade kammarrätten uppgifter om antal brukare i respektive verksamhet och uppgifter om brukarna på ett visst äldreboende var folkbokförda där. “Kammarrätten konstaterar att det vid bedömningen om informationen kan knytas till en identifierbar person är relevant att beakta det totala antalet personer på ett boende eller inom en verksamhet och antalet smittade på boendet eller i verksamheten.” Vidare hade kommunen inte prövat om sekretessen skulle gälla även för avlidna personer. Summa summarum tyckte kammarrätten att ärendet skulle återförvisas till kommunen för ny prövning.

Risk för pusselläggning gjorde journaluppgifter hemliga

En person begärde ut patientjournaler förda vid gynekologiska kliniken vid Mölndals lasarett för en serie operationsnummer år 1971. Hennes begäran omfattade inte patienternas personnummer, men däremot operationsnummer, diarienummer, patientnummer och ansvarig läkares namn. Personen menade att inga individer kunde identifieras utifrån denna information. Kammarrätten var av en annan åsikt och trodde att det var möjligt genom så kallad pusselläggning.