Risk för pusselläggning gjorde journaluppgifter hemliga

En person begärde ut patientjournaler förda vid gynekologiska kliniken vid Mölndals lasarett för en serie operationsnummer år 1971. Hennes begäran omfattade inte patienternas personnummer, men däremot operationsnummer, diarienummer, patientnummer och ansvarig läkares namn. Personen menade att inga individer kunde identifieras utifrån denna information. Kammarrätten var av en annan åsikt och trodde att det var möjligt genom så kallad pusselläggning.

Offentligt vilka verksamheter som drabbats av coronasmitta

En journalist hade rätt att få ut uppgifter om hur många brukare och anställda inom en kommuns äldreomsorg och LSS-verksamhet som smittats av covid-19 och vilket eller vilka boenden som drabbats av smitta. Det framgår av dessa två domar från kammarrätten.

Kommunerna menade att uppgifterna skulle kunna knytas till enskilda individer och därmed var sekretessbelagda på grund av bland annat patientsekretess, socialtjänstsekretess och personaladministrativ sekretess. Men kammarrätten hade en annan uppfattning:

“Sammanställningen över antalet smittade av covid-19 på kommunens äldreboenden och gruppboenden innehåller uppgifter om antalet smittade brukare och anställda på respektive boende. Av den prövade handlingen framgår att antalet individer inte är så litet att uppgifter kan härledas till en identifierbar person.”  

Covidsmittade per kommun var offentligt

En journalist hade rätt att få ut uppgifter om antal smittade i covid-19 per kommun från Region Blekinge. Det slog kammarrätten fast i den här domen. Uppgifterna skyddades inte av patientsekretess eftersom de inte gick att koppla till enskilda individer. “Det förhållandet att antalet fall understiger tio i de aktuella kommunerna föranleder inte någon annan bedömning”, skrev kammarrätten i domen.

Namn på äldreboende med smitta hemlighölls på fel grund

En journalist begärde ut namnet på det äldreboende i Alvesta kommun där tre av de boende hade dött till följd av covid-19. Kommunen avslog begäran med stöd av patientsekretess med motiveringen att ett offentliggörande kunde leda till men för övriga omsorgstagare på boendet. Enligt kommunen kunde det uppstå misstankar om att även dessa var smittade.

Journalisten överklagade. Kammarrätten underkände den grund för sekretess som kommunen hade anfört. Domstolen motiverade det så här:

“En uppgift om att det finns tre personer på det aktuella äldreboendet som har avlidit till följd av covid-19, innebär inte att det går att identifiera någon enskild person bland övriga omsorgstagare.”

Kammarrätten tyckte däremot att man borde pröva om uppgiften var hemlig av hänsyn till dem som dött. Eventuellt kunde uppgiften kränka den frid som bör tillkomma de avlidna. Domstolen skickade tillbaka ärendet till kommunen för en sådan prövning.

Barncancerfonden inte en anhörig

Ett antal efterlevande till en kvinna som hade testamenterat allt hon ägde till Barncancerfonden, begärde ut kvinnans journal från kommunen. De misstänkte att kvinnan led av en allvarlig psykisk störning när hon skrev testamentet, och de tänkte använde journaluppgifterna för att ifrågasätta testamentets giltighet.

Om uppgifter ska användas i en tvist mot en närstående till en avliden har ett utlämnande av uppgifterna ansetts medföra men för den närstående (RÅ 1992 not. 270 och 427). Men i det här fallet skulle uppgifterna användas i en tvist mot Barncancerfonden som inte kunde ses som en anhörig till den döda kvinnan. Därmed föll den grunden för sekretess bort. Kammarrätten skickade tillbaka ärendet till kommunen för en mer noggrann sekretessprövning av övriga sekretessgrunder.

Vårdsekretess inte tillämplig

En person begärde ut mejl som en anställd vid Region Östergötland hade skickat och tagit emot. Ett av mejlen innehöll uppgifter om en enskild persons hälsotillstånd. Regionen sekretessbelade uppgifterna med hänvisning till vårdsekretessen i OSL 25:1.

Sökanden överklagade och kammarrätten upphävde regionens beslut i den delen. Kammarrätten konstaterade att regionen inte hade haft tillgång till uppgifterna i sin egenskap av vårdgivare. Därför var den aktuella sekretessregeln inte tillämplig. Kammarrätten skickade tillbaka ärendet till regionen för prövning av om någon annan sekretessregel kunde tillämpas.

Fick ut sin döda mammas journal

Region Västernorrland ville inte ut lämna ut journalanteckningar om en avliden kvinna till hennes son. Han hade nämligen spridit moderns journal “till en vid krets” senast han fick ut den.

Sonen överklagade regionens avslag och skrev att han behövde journalanteckningarna som underlag för en anmälan om fel och försummelse i vården av hans mor.

Kammarrätten konstaterade att moderna hade utfärdat en generalfullmakt för sonen medan hon ännu var i livet, att han hade varit djupt involverad i hennes vård och tidigare hade tagit del av hennes journal. Mot den bakgrunden och med tanke på det uttalade syftet med begäran bedömde kammarrätten att handlingarna kunde lämnas ut utan det kränkte den avlidna moderns frid.

Olagliga mötesdiskussioner på LVM-hem

På möten vid LVM-hemmet Hornö diskuterades frågor som gällde de intagnas medicinering och hälsa, trots att inte bara sjukvårdspersonal var närvarande utan även personal från socialtjänstverksamheten.

I det här beslutet konstaterade JO att hälso- och sjukvård respektive socialtjänst är två olika verksamhetsgrenar inom Statens institutionsstyrelse, vilket att betyder att det gäller sekretess mellan dem. Därför var det fel att diskutera enskilda personers hälsotillstånd vid dessa möten.

Patientuppgifter röjdes för privata läkarsekreterare

JO utdelade allvarlig kritik mot två landsting för att ha röjt sekretessbelagda patientuppgifter genom att lämna ut dem till läkarsekreterare vid ett privat företag. De berörda landstingen anlitade företaget vid arbetstoppar när de egna läkarsekreterare hade svårt att hinna med journalföringen. Arbetet var upplagt så att de privata läkarsekreterare loggade in i landstingets journalsystem via en säker anslutning där de kunde lyssna på inlästa diktat från landstingets läkare och sedan skriva in uppgifterna i patienternas journaler. Uppgifterna lagrades därför aldrig utanför landstingens IT-system.  JO konstaterade att de privata läkarsekreterarna visserligen hade en slags tystnadsplikt som följde av ett avtal med deras arbetsgivare samt de regler som styr personuppgiftsbehandling. Men det var inte tillräckligt eftersom uppgifterna var så integritetskänsliga att bara en straffsanktionerad tystnadsplikt kunde ge ett tillräckligt skydd för patienterna. Enligt JO fanns det inte heller några sekretessbrytande regler som gav landstinget rätt att lämna ut uppgifterna.

JO_3032_2011