Namn på katthem var hemligt

En person begärde hos länsstyrelsen att få ta del av dokumentation om de djurhem där hennes omhändertagna katter hade placerats. Myndigheten lämnade ut dokumentationen men med djurhemmens namn och kontaktuppgifter maskerade.

Personen överklagade för att få ut samtliga uppgifter i handlingarna. Kammarrätten avslog med hänvisning till affärssekretess. Domstolen ansåg att djurhemmens namn och kontaktuppgifter var sådana uppgifter om affärs- och driftsförhållanden som omfattas av affärssekretessen.

Mot bakgrund av att djurhem vid flera tillfällen har utsatts för brottsliga gärningar, tyckte kammarrätten att det fanns särskild anledning att anta att djurhemmen skulle lida skada om dessa uppgifter lämnades ut.

Arrendeavtal för motorbana skulle lämnas ut

Det kommunala fastighetsbolaget Gisletorp lokaler AB äger Anderstorp motorbana. En person begärde ut hyres- och arrendeavtal mellan det kommunala bolaget och Anderstorp racingklubb samt klubbens bolag SRW Anderstorp AB. Gisletorp lämnade bara ut vissa delar av avtalen. Bolaget menade att övriga delar behövde hållas hemliga för att skydda avtalsparternas affärsintressen.

Personen överklagade och fick rätt i kammarrätten. Domstolen menade att en motorbana är en så pass “speciell anläggning” att det kommunala bolaget knappast kunde skadas av att avtalsvillkoren blev kända. Domstolen såg inte heller någon konkret anledning till att motorklubben eller dess bolag skulle skadas av ett utlämnande.

Förlikningsbelopp var hemligt

En person ville veta hur mycket fastighetsnämnden i Stockholm hade betalt till hyresgästen Debaser i en förlikning. Nämnden tolkade begäran som att personen ville ha ut den skriftliga överenskommelsen och lämnade ut denna med uppgifter om bankkontonummer och förlikningsbelopp maskerade.

Fastighetsnämnden påpekade att bankkontonummer, till skillnad från bankgironummer, inte är allmänt tillgängliga. När det gällde förlikningsbeloppet hävdade nämnden att den kunde hamna i en sämre förhandlingsposition i andra liknande fall om uppgiften lämnades ut.

Personen överklagade men fick avslag även i kammarrätten, som delade nämndens bedömning.

Elfirmors priser var affärshemligheter

En journalist begärde ut inkomna fakturor under föregående år från elfirmor som hade utfört tjänster åt Munkedals kommun. Två av leverantörerna hade begärt att styckpriser och fakturerade belopp skulle hållas hemliga, vilket ledde till att kommunen maskerade delar av fakturorna från dessa företag.

Journalisten överklagade till kammarrätten. Hon skrev bland annat att kommunens sekretessbedömning var slentrianmässig och saknade konkretion när det gällde menbedömningen. Varför skulle just dessa två företag skadas av ett utlämnande när inte de övriga tolv leverantörerna ansåg sig göra det? undrade hon.

Kammarrätten delade kommunens bedömning att priserna omfattades av affärssekretess eftersom uppgifter om priser typiskt sett är att betrakta som känsliga och är ett viktigt konkurrensmedel. Domstolen skickade tillbaka ärendet till kommunen eftersom journalisten hade framställt ett andrahandsyrkande om att uppgifterna skulle lämnas ut med förbehåll, vilket kommunen behövde pröva som första instans.

Journalist fick inte ut priser för upphandlat IT-system

En journalist på SVT begärde ut kontraktet mellan IBM och Region Skåne gällande inköp av ett IT-system. Journalisten fick ut kontraktet med undantag för vissa avsnitt, bland annat bilagan med priser. Regionen motiverade detta med att priserna var affärshemligheter och att det kunde skada IBM om dessa lämnades ut.

Journalisten överklagade till kammarrätten och menade att man måste ta hänsyn till vem som begär ut uppgifter och för vilket syfte. Hon poängterade att hon är journalist och vill ta del av uppgifterna för att få en inblick i hur offentliga medel används inom region Skåne. Hon skrev också att SVT inte är en konkurrent till IBM och därför inte kan dra nytta av prisuppgifterna på samma sätt som ett företag i samma bransch som IBM.

Hon påpekade vidare att det inte finns någon dokumentation som visar när IBM gjorde sin begäran om konfidentiell behandling av uppgifter i kontraktet. Därför kunde begäran inte anses ha “karaktären av ett anbudsvillkor”, vilket har betydelse för möjligheten att sekretessbelägga enligt förarbetena. Hon hänvisade också till en skrivning i samma förarbeten om att en viss avvägning alltid bör företas med hänsyn till offentlighetsintresset. Slutligen anförde hon att behovet av sekretess bör avta ju längre tid som går efter att avtalet om affären tecknades.

Kammarrätten avslog överklagandet vad gällde prisuppgifterna, med i huvudsak följande motivering: “Ett offentliggörande av priser i en upphandling kan göra det svårt för leverantören att använda sig av samma prisöverväganden i en framtida upphandling samt göra det möjligt för en konkurrent att utläsa den prissättningsstrategi som använts.”

Vad gällde övriga sekretessbelagda avsnitt i kontraktet, återförvisade kammarrätten frågan till Region Skåne eftersom regionen inte hade gjort en tillräckligt noggrann bedömning.

Städfirma fick inte ut konkurrentens priser

En städfirma som hade förlorat en upphandling ville veta vilka styckpriser som den vinnande anbudsgivaren hade erbjudit för olika tjänster. Sala kommun vägrade lämna ut dessa uppgifter med hänvisning till att det var företagshemligheter.

Städfirman överklagade och skrev att den tänkte begära en överprövning av upphandlingen. Konkurrentens låga totalpris gjorde att städfirman misstänkte att styckpriserna var så låga att konkurrenten inte kunde följa kollektivavtal och svensk lag.

Kammarrätten avslog överklagandet med hänvisning till det syfte som klaganden hade redovisat som skäl för sin begäran. Domstolen bedömde att konkurrenten skulle lida men av ett utlämnande.

Bemanningsföretags timpris var hemligt

En journalist fick veta hur mycket fem bemanningsföretag hade fakturerat Skaraborgs sjukhus under en viss period men inte hur många konsulttimmar som sjukhuset hade fått för pengarna. Journalisten överklagade men fick avslag i kammarrätten. “Ett offentliggörande av antal timmar, såväl avseende varje leverantör för sig som sammanlagt, skulle ge information om leverantörernas prissättning och kunna utnyttjas av konkurrenter och även medföra svårigheter för leverantören vid förhandlingar med framtida kunder”, skrev kammarrätten.

Timpris för ordningsvakter var hemligt

En person begärde ut en månadsfaktura för arton stycken mobila ordningsvakter som Stockholms stad hade hyrt in från ett bevakningsföretag. Staden lämnade ut fakturan men hade maskerat uppgiften om antalet utförda timmar. Det gick med andra ord inte utläsa timpriset. Personen överklagade till kammarrätten men fick avslag. Domstolen hänvisade till att bevakningsföretaget hade uppgett att uppgifterna var av “företagskänslig natur”.

Timpriser var offentliga

En person begärde ut avtalen med de snöröjningsentreprenörer som Mora kommun hade anlitat. Kommunen avslog och hävdade att handlingarna skyddades av affärssekretess. Handlingarna innehöll uppgift om märke, typ, årsmodell samt utrustning för varje fordon och det timpris som avtalats. Personen överklagade och fick rätt i kammarrätten som inte tyckte att det fanns några indikationer på att uppgifterna var affärshemligheter hos entreprenörerna eller att de var typiskt sett känsliga ur konkurrenssynpunkt.

Pris för att hyra reklamplats var hemligt

Uppgifter som visade vad reklamföretaget Wennergren-Williams betalade SJ för reklamplatser var hemliga, enligt den här domen i Regeringsrätten. Både SJ och bolaget kunde skadas om sådana uppgifter blev kända. Det här mot bakgrund av att priset i stort sett var det enda som skilda olika reklamföretag åt i konkurrensen om reklamplatserna.