Förlikningsbelopp var hemligt

En person ville veta hur mycket fastighetsnämnden i Stockholm hade betalt till hyresgästen Debaser i en förlikning. Nämnden tolkade begäran som att personen ville ha ut den skriftliga överenskommelsen och lämnade ut denna med uppgifter om bankkontonummer och förlikningsbelopp maskerade.

Fastighetsnämnden påpekade att bankkontonummer, till skillnad från bankgironummer, inte är allmänt tillgängliga. När det gällde förlikningsbeloppet hävdade nämnden att den kunde hamna i en sämre förhandlingsposition i andra liknande fall om uppgiften lämnades ut.

Personen överklagade men fick avslag även i kammarrätten, som delade nämndens bedömning.

Elfirmors priser var affärshemligheter

En journalist begärde ut inkomna fakturor under föregående år från elfirmor som hade utfört tjänster åt Munkedals kommun. Två av leverantörerna hade begärt att styckpriser och fakturerade belopp skulle hållas hemliga, vilket ledde till att kommunen maskerade delar av fakturorna från dessa företag.

Journalisten överklagade till kammarrätten. Hon skrev bland annat att kommunens sekretessbedömning var slentrianmässig och saknade konkretion när det gällde menbedömningen. Varför skulle just dessa två företag skadas av ett utlämnande när inte de övriga tolv leverantörerna ansåg sig göra det? undrade hon.

Kammarrätten delade kommunens bedömning att priserna omfattades av affärssekretess eftersom uppgifter om priser typiskt sett är att betrakta som känsliga och är ett viktigt konkurrensmedel. Domstolen skickade tillbaka ärendet till kommunen eftersom journalisten hade framställt ett andrahandsyrkande om att uppgifterna skulle lämnas ut med förbehåll, vilket kommunen behövde pröva som första instans.

Journalist fick inte ut priser för upphandlat IT-system

En journalist på SVT begärde ut kontraktet mellan IBM och Region Skåne gällande inköp av ett IT-system. Journalisten fick ut kontraktet med undantag för vissa avsnitt, bland annat bilagan med priser. Regionen motiverade detta med att priserna var affärshemligheter och att det kunde skada IBM om dessa lämnades ut.

Journalisten överklagade till kammarrätten och menade att man måste ta hänsyn till vem som begär ut uppgifter och för vilket syfte. Hon poängterade att hon är journalist och vill ta del av uppgifterna för att få en inblick i hur offentliga medel används inom region Skåne. Hon skrev också att SVT inte är en konkurrent till IBM och därför inte kan dra nytta av prisuppgifterna på samma sätt som ett företag i samma bransch som IBM.

Hon påpekade vidare att det inte finns någon dokumentation som visar när IBM gjorde sin begäran om konfidentiell behandling av uppgifter i kontraktet. Därför kunde begäran inte anses ha “karaktären av ett anbudsvillkor”, vilket har betydelse för möjligheten att sekretessbelägga enligt förarbetena. Hon hänvisade också till en skrivning i samma förarbeten om att en viss avvägning alltid bör företas med hänsyn till offentlighetsintresset. Slutligen anförde hon att behovet av sekretess bör avta ju längre tid som går efter att avtalet om affären tecknades.

Kammarrätten avslog överklagandet vad gällde prisuppgifterna, med i huvudsak följande motivering: “Ett offentliggörande av priser i en upphandling kan göra det svårt för leverantören att använda sig av samma prisöverväganden i en framtida upphandling samt göra det möjligt för en konkurrent att utläsa den prissättningsstrategi som använts.”

Vad gällde övriga sekretessbelagda avsnitt i kontraktet, återförvisade kammarrätten frågan till Region Skåne eftersom regionen inte hade gjort en tillräckligt noggrann bedömning.

Städfirma fick inte ut konkurrentens priser

En städfirma som hade förlorat en upphandling ville veta vilka styckpriser som den vinnande anbudsgivaren hade erbjudit för olika tjänster. Sala kommun vägrade lämna ut dessa uppgifter med hänvisning till att det var företagshemligheter.

Städfirman överklagade och skrev att den tänkte begära en överprövning av upphandlingen. Konkurrentens låga totalpris gjorde att städfirman misstänkte att styckpriserna var så låga att konkurrenten inte kunde följa kollektivavtal och svensk lag.

Kammarrätten avslog överklagandet med hänvisning till det syfte som klaganden hade redovisat som skäl för sin begäran. Domstolen bedömde att konkurrenten skulle lida men av ett utlämnande.

Bemanningsföretags timpris var hemligt

En journalist fick veta hur mycket fem bemanningsföretag hade fakturerat Skaraborgs sjukhus under en viss period men inte hur många konsulttimmar som sjukhuset hade fått för pengarna. Journalisten överklagade men fick avslag i kammarrätten. “Ett offentliggörande av antal timmar, såväl avseende varje leverantör för sig som sammanlagt, skulle ge information om leverantörernas prissättning och kunna utnyttjas av konkurrenter och även medföra svårigheter för leverantören vid förhandlingar med framtida kunder”, skrev kammarrätten.

Timpris för ordningsvakter var hemligt

En person begärde ut en månadsfaktura för arton stycken mobila ordningsvakter som Stockholms stad hade hyrt in från ett bevakningsföretag. Staden lämnade ut fakturan men hade maskerat uppgiften om antalet utförda timmar. Det gick med andra ord inte utläsa timpriset. Personen överklagade till kammarrätten men fick avslag. Domstolen hänvisade till att bevakningsföretaget hade uppgett att uppgifterna var av “företagskänslig natur”.

Timpriser var offentliga

En person begärde ut avtalen med de snöröjningsentreprenörer som Mora kommun hade anlitat. Kommunen avslog och hävdade att handlingarna skyddades av affärssekretess. Handlingarna innehöll uppgift om märke, typ, årsmodell samt utrustning för varje fordon och det timpris som avtalats. Personen överklagade och fick rätt i kammarrätten som inte tyckte att det fanns några indikationer på att uppgifterna var affärshemligheter hos entreprenörerna eller att de var typiskt sett känsliga ur konkurrenssynpunkt.

Pris för att hyra reklamplats var hemligt

Uppgifter som visade vad reklamföretaget Wennergren-Williams betalade SJ för reklamplatser var hemliga, enligt den här domen i Regeringsrätten. Både SJ och bolaget kunde skadas om sådana uppgifter blev kända. Det här mot bakgrund av att priset i stort sett var det enda som skilda olika reklamföretag åt i konkurrensen om reklamplatserna.

Ekonomiska kalkyler i anbud var hemliga

Företaget Bendex media begärde ut konkurrenten Wennergren-Williams vinnande anbud i SJ:s upphandling av stationsreklam. SJ avslog och Bendex gick vidare till kammarrätten som bedömde att vissa uppgifter i anbudet kunde lämnas ut. Bendex nöjde sig inte med det utan gick vidare till Regeringsrätten. Under processens gång hade SJ bestämt sig för att avbryta upphandlingen utan att teckna något avtal med Wennergren-Williams. Mot den bakgrunden bedömde Regeringsrätten att SJ inte skulle skadas av att uppgifterna lämnades ut. Däremot kunde Wennergren-Williams lida skada om företagets ekonomiska kalkyler i anbudet blev kända, enligt Regeringsrätten. Bolaget hade bett om sekretess eftersom dessa uppgifter kunde utnyttjas av konkurrenter i en framtida upphandling av liknande tjänster. Summa summarum kom Regeringsrätten fram till att ytterligare några uppgifter kunde lämnas ut ur anbudet medan andra behövde vara fortsatt hemliga.

Avtal med prisuppgifter var hemliga

Bolaget Svenska datacentralen begärde ut avtal som Göteborgs servicenämnd, genom sitt ADB-kontor, hade tecknat med två av bolagets konkurrenter. Servicenämnden avslog och Svenska datacentralen överklagade. Kammarrätten fastställde nämndens avslagsbeslut. Domstolen ansåg att avtalen, som bland annat innehöll uppgifter om priser och andra villkor, omfattades av affärssekretess. ADB-kontoret utförde inte bara ADB-tjänster åt Göteborgs kommun och dess bolag utan konkurrerade även på den öppna marknaden om kontrakt på liknande tjänster i andra kommuner. Ett utlämnande av avtalen kunde antas skada ADB-kontoret i förhållande till konkurrenterna, enligt kammarrätten. Dessutom kunde ADB-kontorets avtalsparter skadas om avtalen lämnades ut till ett bolag som var konkurrent till dem. Svenska datacentralen överklagade till Regeringsrätten men fick avslag även där.