Orosanmälningar från Polisen sekretessbelades

En journalist begärde ut orosanmälningar som Polismyndigheten hade gjort under ett års tid till socialtjänsten om ungdomar i Biskopsgården. Polismyndigheten menade att merparten av uppgifterna i anmälningarna omfattades av sekretess till skydd för enskilda och att resterande uppgifter var meningslösa att lämna ut. Enligt Polismyndigheten förelåg det heller ingen omständighet som talade för att ett förbehåll skulle undanröja risken för skada.

Journalisten överklagade och anförde att de enda personuppgifter hon behövde ur anmälningarna var uppgift om kön och ålder. Men kammarrätten gick på Polisens linje och avslog. Kammarrätten förde inga resonemang kring möjligheten till avidentifiering eller utlämnande med förbehåll.

Polisen maskade för mycket i Palme-liggaren

Två personer begärde ut den så kallade liggaren i Palmeutredningen, en handling om cirka tusen sidor i A2-format. Liggaren fungerade som en slags innehållsförteckning över handlingarna i utredningen och har formen av en tabell i Excel.

Polismyndigheten maskerade en mängd uppgifter i liggaren och personerna överklagade. Kammarrätten upphävde Polismyndighetens beslut och skickade tillbaka ärendet till myndigheten för en mer noggrann prövning. Domstolen tyckte att Polisen hade haft fog för att hemlighålla en stor del av de personnamn som förekom i liggaren. Enligt domstolen var det inte rimligt att kräva av Polisen att den skulle ta reda på om alla dessa personer var i livet eller döda och om deras namn hade offentliggjorts tidigare. Samtidigt kunde domstolen se att Polisen hade sekretessbelagt en rad uppgifter felaktigt. Det gällde till exempel:

  • Namn på kända misstänkta som Christer Pettersson och Stig Engström.
  • Namn på personer som agerat i sina yrkesroller som poliser, politiker, ambassadörer och journalister i tjänst.
  • Namn på länder och städer.
  • Diarienummer och avsnittskoder.
  • Namn på och adress till organisationer och andra juridiska personer.

Polisen måste offentliggöra regionala löneskillnader

En anställd vid Polisen begärde ut statistik om bland annat medel- och medianlöner för poliser i de olika polisregionerna. Polismyndigheten vägrade med hänvisning till att ett offentliggörande skulle försämra myndighetens ställning som part i förhandlingar med facket.

Den anställde överklagade och anförde bland annat att samtliga arbetstagarorganisationer redan känner till de begärda uppgifterna. Att uppgifterna visar stora regionala skillnader i löner mellan olika regioner och därför är känsliga för Polismyndigheten är inte grund för sekretess, fortsatte klaganden.

Kammarrätten upphävde biföll överklagandet och slog fast att den begärda statistiken skulle lämnas ut till den anställde. Enligt kammarrätten hade den aktuella tabellen inte tagits fram för att användas i en facklig förhandling.

Hemligt om det fanns ett k-nummer

En person begärde ut ett k-nummer rörande en viss händelse från Polismyndigheten. K-numret är det diarienummer som polisanmälningar får. Myndigheten vägrade lämna ut k-numret och hänvisade till förundersökningssekretess. Myndigheten ville varken bekräfta eller förneka om det pågick en förundersökning kring den specifika händelsen.

Personen överklagade men fick avslag i kammarrätten.

“Allt om mig” tillräckligt preciserat

En person begärde ut alla handlingar hos Polismyndigheten som gällde honom själv under en tidsperiod på drygt 20 år. Polismyndigheten tyckte att hans begäran var för oprecis, men han överklagade och fick rätt i kammarrätten. Domstolen skickade tillbaka ärendet till Polismyndigheten för att den skulle pröva om det fanns några handlingar som överensstämde med begäran.

Mängden knark i avlopp var hemlig

En journalist begärde ut en rapport som redovisade resultaten av den analys av avloppsvattnet i Malmö som hade gjorts vid ett antal mätpunkter i samband med operation Hagelstorm i januari 2020. Mätningarna gällde halter av narkotika i avloppsvattnet. Polismyndigheten avslog begäran delvis och lämnade ut rapporten i maskerat skick. Det här med motiveringen att de maskerade uppgifterna var en del av myndighetens arbetsmetodutveckling och att ett utlämnande skulle kunna skada den framtida verksamheten.

Journalisten överklagade och yrkade att fler uppgifter i rapporten skulle lämnas ut. Han anförde bland annat att operationsledningen redan hade gett en övergripande bild av resultaten i media. Han ville ha ut resultaten för att kunna granska och värdera polisens påståenden om sin insats. Han tyckte inte heller att det rörde sig om någon ny och revolutionerande arbetsmetodutveckling eftersom tekniken använts under lång tid, bland annat i Oslo.

Polismyndigheten svarade bland annat följande: “Kunskapen om exempelvis vilka substanser som brukas i ett område vid varje givet tillfälle kan också leda till att personer inom den brottsliga verksamheten anpassar sina aktiviteter och därigenom motverkar Polismyndighetens åtgärder. Därmed kan den framtida verksamheten antas skadas om uppgifterna röjs.”

Kammarrätten avslog överklagandet. Domstolen hänvisade till att Polismyndigheten själv hade uppgett att den begärda rapporten var en del av ett pågående utvecklings- och metodarbete. Uppgifterna i den riskerade därför att röja Polisens arbetsrutiner och skada den framtida verksamheten.

Polisens teknik för ansiktsigenkänning hemlig

En journalist begärde ut dokumentation från Polismyndighetens upphandling av teknik för ansiktsigenkänning. Polismyndigheten sekretessbelade samtliga begärda handlingarna i deras helhet. Det här eftersom materialet avslöjade polisens tekniska förmåga på området. Ett utlämnande kunde skada både polisens verksamhet och rikets säkerhet, enligt myndigheten.

Journalisten överklagade och kammarrätten upphävde Polismyndighetens beslut. Domstolen konstaterade att handlingarna innehöll en rad harmlösa uppgifter som inte kunde sekretessbeläggas. Eftersom Polismyndigheten inte hade lämnat ut handlingarna ens i maskerad form hade myndigheten inte gjort en tillräckligt noggrann sekretessprövning, ansåg kammarrätten. Ärendet gick tillbaka till Polismyndigheten för ny prövning.

Polismyndigheten fattade ett nytt beslut som innebar att journalisten fick ut samtliga begärda handlingar med undantag för ett avtal som lämnades ut i maskerat skick. De uppgifter som hade maskerats var bland annat uppgifter om vilket system och teknik för ansiktsigenkänning som Polismyndigheten använder, leverantör, datum när avtalet tecknades, vissa tidsuppgifter, namnuppgifter på de personer som hade undertecknat avtalet, namn på en person hos Polismyndigheten som har skrivit en tjänsteanteckning kopplad till avtalet samt diverse prisuppgifter. 

Journalisten överklagade. Kammarrätten delade Polismyndighetens bedömning att uppgifterna om vilket system och vilken teknik som används och uppgifterna om aktuell leverantör inklusive leverantörens namnunderskrift omfattades av sekretess till skydd för den polisiära verksamheten samt försvarssekretess. Övriga uppgifter var däremot inte hemliga enligt dessa sekretessbestämmelser. Kammarrätten skickade tillbaka ärendet till Polismyndigheten för en prövning av om dessa uppgifter var hemliga enligt någon annan bestämmelse.

Polismyndigheten fattade ett tredje beslut där myndigheten på nytt lämnade ut det begärda avtalet i maskerad form. Den här gången sekretessbelade myndigheten adressen i anbudsdokumentet med stöd av den sekretess som gäller för Polismyndighetens personuppgiftsbehandling inom brottsdatalagens område. Vidare sekretessbelade myndigheten prisuppgifter och tidsuppgifter i avtalet med hänvisning till affärssekretess.

Journalisten överklagade. Kammarrätten bestämde att totalsumman i anbudsdokumentet kunde lämnas ut, men avslog överklagandet i övrigt.

Psykologbedömning var hemlig

En sökande till polisutbildningen fick bara ut delar av sin psykologiska profil (resultatet av den psykologiska bedömningen) från Rekryteringsmyndigheten. Myndigheten menade att de sekretessbelagda uppgifterna omfattades av provsekretess.

Sökanden överklagade men fick avslag i kammarrätten. Domstolen konstaterade att de maskerade uppgifterna avsåg “psykologiska bedömningsgrunder för antagningen till polisutbildningen”. Uppgifterna var hemliga enligt kammarrätten eftersom Rekryteringsmyndigheten återkommande använder samma prov i rekryteringsprocessen.

Antal poliser i yttre tjänst var hemligt

En person hade inte rätt att få ut handlingar med uppgifter om “antalet personal i yttre tjänst fördelat på varje lokalpolisområde”. Det beslutade Polismyndigheten och beslutet fastställdes av kammarrätten efter att den sökande hade överklagat.

Kammarrätten ansåg att uppgifterna omfattades av försvarssekretess och den sekretess som ska skydda polisens brottsförebyggande och brottsbekämpande verksamhet.

Polisen vilseledde om handlings existens – fick betala skadestånd

Polismyndigheten fick betala skadestånd på 3 000 kr till en person som hade haft stora problem att få ut en allmän handling från myndigheten. Det här enligt ett beslut från JK.

Bakgrunden var att personen hade fått vänta 21 dagar på att få ut en videofilm från polisen. Detta trots att det inte rörde sig om något större material eller någon omfattande sekretessprövning. Dessutom hade polisen till att börja med påstått att det inte fanns någon videofilm. Det senare var ett skadeståndsgrundande fel, enligt JK.

Skadeståndet avsåg kostnader som personen hade haft för att anlita ett juridiskt ombud.