Internationella efterlysningar var hemliga

En journalist begärde ut alla efterlysningar som Polismyndigheten hade utfärdat till Interpol under en viss dag och som var kategoriserade som röda notiser. Polisen avslog begäran helt med hänvisning till utrikessekretess och den sekretess som skyddar enskilda personer som förekommer i förundersökningar.

Journalisten överklagade och anförde bland annat att efterlysta personers personuppgifter, bilder och brott publiceras öppet på Interpols hemsida. Han kunde därför inte se att Sveriges mellanfolkliga förbindelser skulle skadas av att efterlysningarna lämnades ut av svensk polis. Men det kunde kammarrätten och avslog överklagandet utan någon närmare motivering.

Antal poliser i yttre tjänst var hemligt

En person begärde ut tjänstgöringslistor för polisen i Järfälla/Upplandsbro gällande juni och juli 2019. Han ville veta hur många poliser som hade jobbat i yttre tjänst under perioden och hur många timmar de hade arbetat. Syftet med begäran var att bedöma om det fanns anledning att verka politiskt för en ökad insats av polisiärt arbete i Järfälla kommun.

Polismyndigheten avslog med hänvisning till att den framtida verksamheten kunde skadas om informationen offentliggjordes. Personen överklagade men fick avslag i kammarrätten. Domstolen delade polisens bedömning.

Polisanställdas arbetade tid var hemlig

En offentlig försvarare hade inte rätt att få ut uppgifter om arbetstid, specificerad i timmar och minuter per dag samt uppgift om eventuella måltidsavdrag, för två polisanställda under en viss tidsperiod. Det bedömde kammarrätten i den här domen. Domstolen menade att polisens framtida verksamhet skulle kunna skadas.

Polis namn hemlighölls på felaktig grund

En person som hade blivit föremål för ett polisingripande begärde ut namnet på polisen som hade fattat beslut om husrannsakan, medverkat vid ingripandet och upprättat en promemoria om händelsen. Polismyndigheten sade nej med hänvisning till personalsekretess, eftersom det kunde antas att polisen eller dennes anhöriga skulle utsättas för våld eller annat allvarligt men om uppgiften röjdes. Polismyndigheten påpekade att polisens bricknummer framgick av handlingarna, vilket gjorde polisen “…identifierbar inom myndigheten” om någon ville rikta klagomål mot vederbörande.

Personen bakom begäran överklagade och kammarrätten upphävde Polismyndighetens beslut. Domstolen konstaterade att personalsekretessen, som Polismyndigheten hade tillämpat, gäller i en myndighetens personaladministrativa verksamhet, vilket det inte var fråga om i det här fallet. Domstolen påpekade också att beslutsfattare och andra som utövar offentlig makt inte kan uppträda anonymt. Dock kan en polismans namn hållas hemligt i vissa fall av hänsyn till det allmänas verksamhet, ansåg kammarrätten. Därför skickade domstolen tillbaka ärendet till Polismyndigheten för prövning i den delen.

Poliser med bisysslor var hemliga

En journalist begärde ut samtliga ansökningar om bisysslor hos Polismyndigheten i Malmö samt myndighetens bedömningar och beslut i sådana ärenden sedan år 2016 i omaskerat skick.

Polismyndigheten avslog. En lista med ett stort antal polisanställda skulle kunna användas för att skada verksamheten, ansåg myndigheten.

I handlingarna fanns också uppgifter om anställdas bostadsadresser, privata telefonnummer och personnummer som myndigheten inte ville lämna ut eftersom det fanns en risk att de berörda skulle lida men av det.

Journalisten överklagade men fick avslag även i kammarrätten.

Uppgifter om polisanställdas fortbildning hemliga

En person begärde ut uppgifter om 37 namngivna polisanställda. Uppgifterna rörde vilka av dessa personer som hade genomgått internutbildning i att utreda grova brott före den 1 juni 2015, vilka inregistrerade bisysslor som fanns på respektive namngiven person under perioden 2006-2016 samt om någon av dessa personer hade haft utlandstjänst som polis eller militär under perioden 2007-2016.

Polismyndigheten avslog begäran och personen överklagade. Kammarrätten delade Polisens bedömning att uppgifter om vilken utbildning som olika anställda genomgått kunde användas för att kartlägga myndighetens förmåga, vilket i sin tur kunde skada den framtida verksamheten. Dessa uppgifter var därför sekretessbelagda.

Vad gällde beslutet att sekretessbelägga uppgifter om bisysslor, konstaterade kammarrätten att Polisen hade använt en sekretessregel som inte är tillämplig på sådana uppgifter. Domstolen upphävde Polisens beslutet i den delen och skickade tillbaka frågan till myndigheten för prövning av om uppgifterna kunde hemlighållas på annan grund.

Uppgifter om den anställda hade gjort utlandstjänst var hemliga, enligt kammarrätten, med hänvisning till försvarssekretess och till att uppgifterna kunde användas för att kartlägga Polisens verksamhet.

Skiljande från anställning var ärende om anställning

Handlingar i ärenden om skiljande från anställning vid Polismyndigheten omfattades inte av den personaladministrativa sekretessen eftersom “ärenden om anställning” är undantagna från sekretessen i den aktuella bestämmelsen. Det bedömde kammarrätten i den här domen. Domstolen hänvisade till att ärendena rörde myndighetsutövning, vilket innebär att insynsintresset är stort.

Jämför med domen i kammarrättens mål nummer 1512-19 och 1513-19 där kammarrätten gjord rakt motsatt bedömning.

Spegelkopior var färdiga handlingar

En begäran om att ta del av spegelkopior av beslagtagna hårddiskar kunde inte ses som en begäran om en sammanställning av uppgifter. Polismyndigheten hade därför inte stöd för att avslå begäran med motiveringen att den inte kunde göras med rutinbetonade åtgärder. Det kom kammarrätten fram till i den här domen.

Riktlinjer för diarieföring var hemliga

En journalist begärde ut Polismyndighetens riktlinjer för saknummersystemet samt myndighetens riktlinjer för diarieföring i det allmänna diariet. Myndigheten lämnade ut handlingarna men hade maskerat exempel på ärenden som ska diarieföras under olika saknummer samt exempel på ingivare i dessa saknummer. Myndigheten motiverade detta med att uppgifterna gav en kännedom om myndighetens verksamhet på detaljnivå. Journalisten överklagade och hänvisade till att diariet är offentligt i sin helhet och att det därför går att ta ut listor som visar vilka ärenden som faktiskt diarieförs under olika saknummer. Kammarrätten bemötte inte den invändningen utan avslog med följande motivering: “Kammarrätten, som tagit del av de aktuella handlingarna, bedömer att de begärda uppgifter ger en sådan bild av polisens verksamhet att det kan antas att syftet med beslutade eller förutsedda åtgärder motverkas eller den framtida verksamheten skadas om uppgifterna lämnas ut”.