Bemanningsföretags timpris var hemligt

En journalist fick veta hur mycket fem bemanningsföretag hade fakturerat Skaraborgs sjukhus under en viss period men inte hur många konsulttimmar som sjukhuset hade fått för pengarna. Journalisten överklagade men fick avslag i kammarrätten. “Ett offentliggörande av antal timmar, såväl avseende varje leverantör för sig som sammanlagt, skulle ge information om leverantörernas prissättning och kunna utnyttjas av konkurrenter och även medföra svårigheter för leverantören vid förhandlingar med framtida kunder”, skrev kammarrätten.

Styckpris i kontrakt var offentligt

En person begärde att få ta del av kontraktet mellan familjerådgivningen i Örnsköldsviks kommun och Aloga konsult angående handledning av familjerådgivare. Kommunen lämnade ut kontraktet men maskerade bland annat uppgifter om priser per handledningstillfälle. Ett offentliggörande av priserna kunde göra det svårt för konsulten att använda samma prisöverväganden i framtida avtal, bedömde kommunen. Kommunen hade även maskerat namn, namnteckning och e-postadresser till bolagets företrädare.
Sökanden överklagade till kammarrätten och fick rätt. Domstolen tyckte inte att någon av de maskerade uppgifterna var affärshemligheter och bestämde att handlingen skulle lämnas ut i sin helhet.

Timpris för ordningsvakter var hemligt

En person begärde ut en månadsfaktura för arton stycken mobila ordningsvakter som Stockholms stad hade hyrt in från ett bevakningsföretag. Staden lämnade ut fakturan men hade maskerat uppgiften om antalet utförda timmar. Det gick med andra ord inte utläsa timpriset. Personen överklagade till kammarrätten men fick avslag. Domstolen hänvisade till att bevakningsföretaget hade uppgett att uppgifterna var av “företagskänslig natur”.

Á-priser i anbud var hemliga

Teckenspråkcentrum i Sundsvall begärde att Örnsköldsviks kommun skulle lämna ut prisuppgifter i ett anbud som hade vunnit en upphandling. Kommunen avslog med hänvisning till att á-priser är typiskt sett känsliga för en anbudsgivare och kan utnyttjas av konkurrenter. Teckenspråkscentrum överklagade och hänvisade till att offentlighetsprincipen och transparens bör gälla vid utvärdering av anbud. Genom att sekretessbelägga vinnande anbuds prisuppgifter gick det inte att kontrollera att kommunen hade utvärderat anbuden på ett korrekt sätt, ansåg Teckenspråkscentrum. Kammarrätten avslog överklagandet med hänvisning till att den vinnande anbudsgivaren i upphandlingen hade begärt sekretess för uppgifterna och att prisuppgifter har betraktats som känsliga i rättspraxis.

Pris för reklamplats utomhus var hemligt

Uppgifter i avtal mellan Norrköpings kommun och JC Deceaux som avslöjade vad bolaget gav i ersättning för att få sätta upp reklam på vissa ytor i kommunen var hemliga. Det slog Regeringsrätten fast i den här domen. Övriga uppgifter i avtalen kunde lämnas ut. Vissa av avtalen var också så gamla att sekretessen inte längre gällde för dessa, vilket innebar att de kunde lämnas ut i sin helhet.

Pris för att hyra reklamplats var hemligt

Uppgifter som visade vad reklamföretaget Wennergren-Williams betalade SJ för reklamplatser var hemliga, enligt den här domen i Regeringsrätten. Både SJ och bolaget kunde skadas om sådana uppgifter blev kända. Det här mot bakgrund av att priset i stort sett var det enda som skilda olika reklamföretag åt i konkurrensen om reklamplatserna.

Avtal med prisuppgifter var hemliga

Bolaget Svenska datacentralen begärde ut avtal som Göteborgs servicenämnd, genom sitt ADB-kontor, hade tecknat med två av bolagets konkurrenter. Servicenämnden avslog och Svenska datacentralen överklagade. Kammarrätten fastställde nämndens avslagsbeslut. Domstolen ansåg att avtalen, som bland annat innehöll uppgifter om priser och andra villkor, omfattades av affärssekretess. ADB-kontoret utförde inte bara ADB-tjänster åt Göteborgs kommun och dess bolag utan konkurrerade även på den öppna marknaden om kontrakt på liknande tjänster i andra kommuner. Ett utlämnande av avtalen kunde antas skada ADB-kontoret i förhållande till konkurrenterna, enligt kammarrätten. Dessutom kunde ADB-kontorets avtalsparter skadas om avtalen lämnades ut till ett bolag som var konkurrent till dem. Svenska datacentralen överklagade till Regeringsrätten men fick avslag även där.

Hemligt vad konsertarrangör betalade för att hyra Slottsskogen

En journalist begärde ut avtalet mellan Park- och naturnämnden i Göteborg och konsertarrangören Lugerinc gällande hyra av Slottsskogen för festivalen Way Out West. Nämnden lämnade inte ut hela avtalet utan tog bort vissa delar, bland annat uppgiften om hyresbeloppet. Det här motiverades med affärssekretess av hänsyn till både kommunens och konsertbolagets intressen. Journalisten överklagade men fick avslag av en oenig kammarrätt. Den skiljaktiga ledamoten ifrågasatte att någon som driver liknande verksamhet skulle gynnas på nämndens bekostnad om hela avtalet lämnades ut. Det fanns inte heller någon särskild anledning att anta att bolaget skulle lida skada, menade ledamoten.

Hemligt vad konserthus betalar sin marknadschef

Uppgiften om ersättningsnivån var hemlig i ett avtal mellan Vara konserthus och det bolag som drivs av konserthusets marknadschef. Det slog kammarrätten fast i den här domen. Kammarrätten menade att uppgifter av den här typen i vart fall ligger “…nära vad som normalt kan uppfattas som företagshemligheter.”

Á-prislistor hemliga i ett fall – offentliga i ett annat

Ett företag begärde ut á-prislistor och mängdförteckningar i anbud som hade kommit in till Vägverket från Vägverket produktion respektive NCC. Vägverket avslog begäran. Företaget överklagade och fick delvis rätt i kammarrätten. Domstolen fann att handlingarna i Vägverket Produktions anbud var hemliga med stöd av den sekretess som skyddar myndigheters affärsförhållanden. Det här eftersom ett utlämnande kunde antas gynna Vägverket Produktions konkurrenter. Däremot ansåg kammarrätten att handlingarna i NCC:s anbud kunde lämnas ut eftersom NCC inte hade anfört några skäl för att handlingarna skulle behandlas konfidentiellt.

KR_Sundsvall_642_03