Ljudupptagningar var minnesanteckningar

Inför ett politiskt beslut om ett kommunal grönområde ordnades möten mellan politikerna i byggnadsutskottet och närboende. Vid mötet gjordes ljudupptagningar som en av mötesdeltagarna senare begärde ut. Kommunen avslog begäran. Mötesdeltagaren överklagade till kammarrätten som fastställde kommunens avslagsbeslut. Domstolen konstaterade att ljudupptagningarna visserligen hörde till ett ärende som var avslutat men att de inte hade arkiverats. Syftet med upptagningarna var att de skulle användas som underlag för protokoll som sedan skulle tillföras ärendet. Det var protokollen som tillförde ärendet sakuppgifter, enligt kammarrätten. Ljudupptagningarna skulle däremot betraktas som minnesanteckningar.

Promemorior behövde inte lämnas ut

I den här domen slog dåvarande Regeringsrätten fast att kammarrätten inte behövde lämna ut föredragningspromemorior i ett antal mål. En föredragningspromemoria är en handling som föredraganden (en tjänsteman vid domstolen) använder som stöd för minnet när hen presenterar målet för rättens ledamöter (de som dömer). Promemorian brukar innehålla  en summering av viktiga fakta i målet och en beskrivning av den juridik som ledamöterna behöver känna till för att döma. Regeringsrätten tyckte inte att promemoriorna var allmänna handlingar eftersom de inte innehöll några nya fakta utan bara sammanfattade uppgifter som framgick av andra handlingar i målen. Det rörde sig därför om sådana minnesanteckningar som enligt TF 2:12 1 st blir allmänna handlingar först när de har tagits “…om hand för arkivering”. Uppenbarligen menade Regeringsrätten att det inte hade skett i dessa fall. Promemoriorna var inte heller offentliga enligt reglerna om förhandlingsoffentlighet eftersom kammarrätten inte hade hållit några muntliga förhandlingar i de aktuella målen.

RA_2008_not_75