Viktigare skydda EU-samarbete än att informera allmänheten

En person begärde hos Kemikalieinspektionen att få ut ett utkast till bedömningsrapport om förnyelse av Europeiska kommissionens godkännande av ämnet klorpyrifos. Myndigheten maskerade vissa sidor i utkastet med hänvisning till att ett utlämnande kunde försämra Sveriges möjligheter att delta i EU-samarbetet.

Personen överklagade och skrev att klorpyrifos är ett bekämpningsmedel som misstänks orsaka allvarliga genetiska skador och fosterskador. Uppgifterna hade därför ett uppenbart allmänintresse, enligt klaganden.

Kammarrätten delade Kemikalieinspektionens bedömning att ett utlämnande kunde skada Sveriges samarbete med övriga EU-länder. Domstolen prövade sedan de sekretessbrytande regler som finns gällande miljöinformation respektive uppgifter om utsläpp till miljön.

Kammarrätten landade i att allmänintresset av den maskerade miljöinformationen inte var så stort att det hade företräde framför intresset av att skydda Sveriges möjligheter att delta i EU-samarbetet. Inte heller den sekretessbrytande regeln som avser uppgifter om utsläpp i miljön var tillämplig eftersom den bara bryter sekretessen i vissa kapitel i OSL som inte var aktuella i detta mål.

Uppgifter på skattekonto var hemliga

En journalist på Dagens nyheter begärde en utskrift från tidigare statsminister Fredrik Reinfeldts och hans aktiebolags skattekonton under vissa angivna år. Journalisten fick ut uppgifter om slutlig skatt, beslut om avdragen skatt, debiterad preliminärskatt, moms att betala eller återfå och arbetsgivaravgifter att betala eller få tillbaka. Övriga uppgifter sekretessbelades av Skatteverket.

Journalisten överklagade till kammarrätten. I överklagandet påpekade han att Skatteverket inte hade specificerat vilka uppgifter som hade sekretessbelagts, men han gjorde ett antagande om att det var åtminstone uppgifter om saldo, inbetalningar, tillgodoförda debiterade skatter och avgifter och påförda respektive tillgodoräknade räntor.

Han påpekade att skattesekretessen gäller i verksamhet som avser ”bestämmande av skatt eller fastställande av underlag för bestämmande av skatt”. Saldouppgifter och uppgifter om ränta på skattekontot ingår inte i sådan verksamhet, enligt honom.

Han menade också att flera av de registrerade uppgifterna på skattekontot utgjorde beslut som därför borde omfattas av det undantag från sekretessen som gäller just uppgifter i Skatteverkets beslut.

Slutligen ansåg han att uppgifterna på skattekontot omfattades av en sekretessbrytande regel i lagen om behandling av uppgifter i Skatteverkets beskattningsverksamhet. Enligt lagen får uppgifter om “registrering enligt skatteförfarandelagen” lämnas ut till en enskild.

Kammarrätten avslog överklagandet och gick helt på Skatteverkets linje. Kammarrätten bedömde att Skatteverkets registrering av uppgifter på skattekontot är “en integrerad del i myndighetens verksamhet att bestämma skatt” och därmed omfattas av skattesekretessen. Enligt domstolen är skattekontot också en del av beskattningsdatabasen och därför omfattas av den sekretess som gäller specifikt för denna.

Kammarrätten ansåg inte heller att de begärda uppgifterna omfattades av något undantag från sekretessen eller någon sekretessbrytande regel. Enligt domstolen gäller beslutsundantaget bara beslut som innebär att Skatteverket “skiljt sig från ett beskattningsärende”.

Den sekretessbrytande regeln som innebär att uppgifter om “registrering enligt skatteförfarandelagen” får lämnas ut syftar, enligt domstolen, inte på alla registrering på skattekontot utan på registreringar enligt 7 kap. skatteförfarandelagen, det vill säga uppgifter om att någon är registrerad som skattskyldig för till exempel moms eller arbetsgivaravgifter.

Patientuppgifter röjdes för privata läkarsekreterare

JO utdelade allvarlig kritik mot två landsting för att ha röjt sekretessbelagda patientuppgifter genom att lämna ut dem till läkarsekreterare vid ett privat företag. De berörda landstingen anlitade företaget vid arbetstoppar när de egna läkarsekreterare hade svårt att hinna med journalföringen. Arbetet var upplagt så att de privata läkarsekreterare loggade in i landstingets journalsystem via en säker anslutning där de kunde lyssna på inlästa diktat från landstingets läkare och sedan skriva in uppgifterna i patienternas journaler. Uppgifterna lagrades därför aldrig utanför landstingens IT-system.  JO konstaterade att de privata läkarsekreterarna visserligen hade en slags tystnadsplikt som följde av ett avtal med deras arbetsgivare samt de regler som styr personuppgiftsbehandling. Men det var inte tillräckligt eftersom uppgifterna var så integritetskänsliga att bara en straffsanktionerad tystnadsplikt kunde ge ett tillräckligt skydd för patienterna. Enligt JO fanns det inte heller några sekretessbrytande regler som gav landstinget rätt att lämna ut uppgifterna.

JO_3032_2011