Kreaturs råmande inte allmän handling

En person begärde ut två digitala videofilmer från inspektioner av slakterier som Livsmedelsverket hade genomfört. När han fick ut filmerna saknade de ljud. Han gjorde då en ny begäran om att få ut filmerna med ljud, men fick avslag. Enligt Livsmedelsverket bestod ljudet bara av brus från ventilation och råmande från kor. Ljudet hade inte tillfört några sakuppgifter och videofilmerna hade lagts in i respektive ärende i komprimerad ljudlös form.

Livsmedelsverket menade att videoinspelningarna i deras ursprungliga form, det vill säga med ljud, var att betrakta som minnesanteckningar. Enligt myndigheten fanns det ingen skyldighet att ta om hand dessa för arkivering, vilket inte heller gjordes. “De ursprungliga videofilmerna kan inte anses vara upprättade och utgör därför inte allmänna handlingar hos Livsmedelsverket”, skrev myndigheten i sitt beslut.

Personen överklagade och ifrågasatte påståendet att ljudet på filmerna saknade betydelse. Bland annat kunde djurens läte avslöja mycket om vilken situation de befann sig i. Han tyckte inte att Livsmedelsverket hade haft lagstöd för att radera ljudet på filmerna. Kammarrätten delade Livsmedelsverkets bedömning och avslog.

Anteckningar vid intervju var inte allmänna

Anteckningar med stödord som intervjuaren förde under två intervjuer i ett anställningsärende hos Polismyndigheten var inte allmänna handlingar. Det slog kammarrätten fast i den här domen.

Anteckningarna tillförde visserligen sakuppgifter till ärendet, men dessa fördes senare över till en bedömningsmall. Därmed var anteckningarna en sådan mellanprodukt som inte utgör en allmän handling, enligt kammarrätten.

Anteckningar om poängsättning var allmänna handlingar

Anteckningar som Stockholms stad hade fört när den satte poäng på anbud i en upphandling var upprättade handlingar. Det konstaterade kammarrätten i den här domen. Anteckningarna blev upprättade när upphandlingsärendet avslutades med ett tilldelningsbeslut.

Enligt kammarrätten rörde det sig inte om minnesanteckningar eftersom de tillförde ärendet sakuppgifter, närmare bestämt uppgifter om de poäng som staden hade tilldelat respektive anbudsgivare.

Ljudupptagningar var minnesanteckningar

Inför ett politiskt beslut om ett kommunal grönområde ordnades möten mellan politikerna i byggnadsutskottet och närboende. Vid mötet gjordes ljudupptagningar som en av mötesdeltagarna senare begärde ut. Kommunen avslog begäran. Mötesdeltagaren överklagade till kammarrätten som fastställde kommunens avslagsbeslut. Domstolen konstaterade att ljudupptagningarna visserligen hörde till ett ärende som var avslutat men att de inte hade arkiverats. Syftet med upptagningarna var att de skulle användas som underlag för protokoll som sedan skulle tillföras ärendet. Det var protokollen som tillförde ärendet sakuppgifter, enligt kammarrätten. Ljudupptagningarna skulle däremot betraktas som minnesanteckningar.

Intern mejlkorrespondens var allmänna handlingar

Mejl som hade skickats mellan anställda på Sahlgrenska universitetssjukhuset var visserligen inte inkomna eller expedierade handlingar, trots att vissa mejl hade skickats från en mejladress som tillhörde Göteborgs universitet. Det konstaterade kammarrätten i den här domen. Däremot var mejlen allmänna handlingar därför att de tillhörde ett avslutat ärende. Det gällde både de handlingar som tillförde ärendet sakuppgifter och de handlingar som var kopplade till ärendet på andra sätt och inte kunde klassificeras som utkast eller minnesanteckningar. En handling som bestod av ett utkast till ett rutindokument var dock inte en allmän handling, enligt domstolen.

KR_Goteborg_689_18

Protokollförares minnesanteckningar inte allmän handling

Anteckningar som en protokollförare hade fört vid en muntlig förhandling i förvaltningsdomstol var inte en allmän handling. Det menade kammarrätten i denna dom. Anteckningarna var visserligen inte minnesanteckningar i TF:s mening eftersom de hade tillfört målet sakuppgifter. Men de kunde betraktas som utkast till det formella protokollet som senare upprättades. Eftersom anteckningarna/utkastet inte hade tagits om hand för arkivering var det inte en allmän handling trots att målet var avslutat, enligt kammarrätten.

KR_Jonkoping_3698_17

Tidig analys tillhörde slutligt investeringsärende

Kammarrätten bedömde att en lokaliseringsanalys för en simhall i Nacka kommun tillhörde ärendet om att bevilja investeringsmedel för simhallen. Det här trots att analysen togs fram i ett tidigt skede av planprocessen och inte användes i beredningen av investeringsbeslutet. Analysen kunde enligt kammarrätten inte betraktas som en sådan minnesanteckning som blir allmän först när den arkiveras. Därför blev den en allmän handling när investeringsärendet avslutades. Kammarrätten skickade tillbaka ärendet till Nacka kommun för sekretessprövning.

KR_Sthlm_3212_17

Instruktion på intranät inte allmän handling

Kammarrätten bedömde att två föredragningspromemorior som förvarades hos Försäkringskassan inte var allmänna handlingar. Promemoriorna hade legat till grund för ett beslut i Försäkringskassans ledning om myndighetens policy för ränteåterbetalning. Kammarrätten konstaterade att promemoriorna inte tillförde policyärendet några sakuppgifter och att de därför inte var allmänna handlingar enligt TF 2:12 1 st. Myndighetens huvudkontor hade också lagt ut instruktioner på Försäkringskassans interna nätverk där länskontoren kunde läsa om hur ränteärenden skulle hanteras.  Inte heller dessa var allmänna handlingar, enligt kammarrätten. Instruktionerna kunde enligt domstolen jämställas med sådan information som ibland ges i myndighetsinterna handböcker för ärendehandläggning. De skulle därför klassificeras som sådana handlingar som ingår i myndighetens bibliotek och inte är allmänna handlingar enligt TF 2:14 1 st 3 p. Länskontoren var inte heller självständiga organ i förhållande till varandra eller till huvudkontoret, vilket betyder att handlingar som utväxlas via det interna nätverket inte blir expedierade respektive inkomna.

KR_Sthlm_6448_05

Föredragningspromemoria var inte allmän handling

En person begärde ut en föredragningspromemoria i ett mål vid dåvarande Försäkringsöverdomstolen. Domstolen avslog begäran med hänvisning till att promemorian var en sådan minnesanteckning som enligt TF 2:12 bara blir en allmän handling om den arkiveras. Försäkringsöverdomstolen arkiverade inte föredragningspromemorior. Personen överklagade men både kammarrätten och dåvarande Regeringsrätten fastställde Försäkringsöverdomstolens beslut.

RA_1992_not_163

Promemorior behövde inte lämnas ut

I den här domen slog dåvarande Regeringsrätten fast att kammarrätten inte behövde lämna ut föredragningspromemorior i ett antal mål. En föredragningspromemoria är en handling som föredraganden (en tjänsteman vid domstolen) använder som stöd för minnet när hen presenterar målet för rättens ledamöter (de som dömer). Promemorian brukar innehålla  en summering av viktiga fakta i målet och en beskrivning av den juridik som ledamöterna behöver känna till för att döma. Regeringsrätten tyckte inte att promemoriorna var allmänna handlingar eftersom de inte innehöll några nya fakta utan bara sammanfattade uppgifter som framgick av andra handlingar i målen. Det rörde sig därför om sådana minnesanteckningar som enligt TF 2:12 1 st blir allmänna handlingar först när de har tagits “…om hand för arkivering”. Uppenbarligen menade Regeringsrätten att det inte hade skett i dessa fall. Promemoriorna var inte heller offentliga enligt reglerna om förhandlingsoffentlighet eftersom kammarrätten inte hade hållit några muntliga förhandlingar i de aktuella målen.

RA_2008_not_75